Debattartikeln publicerades på DN:s sajt på torsdagen, och bland de 88 undertecknarna finns fyra av Svenska kyrkans präster. Dessa är den tidigare Härnösands-biskopen Tuulikki Koivunen Bylund, prästen och Uppsala-professorn Carl-Reinhold Bråkenhielm, prosten och emeritus-professorn Kjell Kallenberg samt tidigare Växjö-domprosten Johan Unger. 

De fyra prästerna har det gemensamt att de är födda under en femårsperiod på 1940-talet, åren 1943-1947. Bråkenhielm och Kallenberg har dessutom båda ägnat sig åt livsåskådningsforskning. 

Kyrkosekreterare Cristina Grenholm konstaterar dock att kyrkomötet har haft en avvisande hållning till legalisering av dödshjälp under en lång tid. 

– Svenska kyrkans gemensamma hållning är tydligt avvisande till legalisering av dödshjälp, samtidigt som man understryker vikten av god och jämlik palliativ vård. Nuvarande biskopsmötet är enigt i den här frågan, säger hon till Världen idag. 

Motivet till detta avvisande är, enligt Grenholm, att man vill värna människans unika värde och en samhällssyn där omsorgen om de svagaste är en grundbult. 

– Det är viktigt att se att även under sjukdom och annan svår begränsning så är livet värdefullt. Därför är det viktigt att ett samhälle värnar en god vård i livets slutskede, men att man inte öppnar för dödshjälp, förklarar hon. 

Debattartikelns 88 signatörer har för övrigt inte bara kyrkomötets och biskopsmötets åsikt emot sig, utan även riksdagens. I artikeln konstaterar de att Sveriges riksdag, den 13 maj i år, riktade en uppmaning till regeringen som gick i motsatt riktning mot det de önskar åstadkomma: 

”Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kriminaliserar att uppmana, instruera eller på annat sätt hjälpa någon att begå självmord” står det nämligen i riksdagens tillkännagivande. 

De 88 DN-debattörerna välkomnar visserligen en straffbeläggning av att “hetsa, uppmana eller på annat sätt utöva psykisk påverkan mot någon att begå självmord”. I enlighet med sin önskan om legalisering av assisterat självmord är de dock kritiska till den senare frasen i riksdagens tillkännagivande. 

“Det skulle innebära en kriminalisering ... av sådan hjälp där den som vill ta sitt liv själv företar den avgörande handlingen. Det vore ett steg många år tillbaka i utvecklingen, och det är uppseendeväckande att den svenska riksdagen tycks förespråka något sådant”, skriver de 88.