Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Världen idag

I en lång intervju berättar påve Franciskus om sitt böneliv, om vådan av en överdriven betoning av moralfrågor, och om hur han genom åren lärt sig att lyssna på andra innan han fattar beslut. Foto: Luca Zennaro / AP / TT

Påven vill lyssna både inåt och utåt

Det är en inlyssnande och rentav privat påve som framträder i den långa intervju som förra veckan publicerades i en rad katolska tidskrifter, utgivna av jesuitorden.

Nyheter · Publicerad 00:00, 25 sep 2013

Frågorna är ställda av chefredaktören för italienska La Civiltà Cattolica, jesuitpater Antonio Spadaro, i ett samtal som utspann sig under tre dagar i augusti. Det spänner över allt ifrån påvens musiksmak och kärlek till italienskfödda farmodern Rosa, till hans sätt att tolka det ämbete som kardinal Jorge Bergoglio valdes till i mars i år.
– Det som var mest överraskande för mig personligen är att Franciskus inte verkar ha något behov av att gardera sig, säger Philip Geister, jesuitpater och rektor för Newmaninstitutet i Uppsala.
– Man skulle kunna tro att en person i hans ställning skulle väga varje ord på guldvåg och akta sig för att säga något som kan misstolkas. Men Franciskus verkar inte ha det behovet över huvud taget.

Nej, den som läser den flera sidor långa intervjun möter ingen vän av korta, koncisa och tvärsäkra resonemang. I stället framträder en präst och ordensbroder som möter livet och kyrkan genom ett ständigt reflekterande, prövande och lyssnande.
– Inte minst tycker jag att inter­v­jun visar hur påven uppfattar sitt ämbete – inte bara som en förkunnare av eviga sanningar, utan som medmänniska och medvandrare på trons väg, säger Philip Geister.

Dominikansyster Madeleine Fredell fäster sig vid hur Fran­cisk­us i intervjun lyfter fram att kyrkans lära befinner sig i ständig utveckling, och att den förvaltas av kyrkans medlemmar gemensamt.
– Det är inte bara hierarkin som kan uttrycka läran, säger påven, utan hela Guds folk måste vara med. Kyrkans lära är inte en monolit som ska försvaras, utan det är en process. Detta är fantastiska och befriande ord från en påve, säger Madeleine Fredell.

En stor del av intervjun handlar om hur påvens egen andlighet och tankar kring ämbetet påverkas av medlemskapet i jesuit­orden och dess spiritualitet. Här är begreppet "urskiljning" centralt, i den mening att vara beredd att urskilja Guds vilja i allt som möter oss varje dag. Sveriges katolske biskop, karmelitbrodern Anders Arborelius, slås av hur starkt Franciskus är präglad av bönen, och av vissheten om att Gud är närvarande för varje människa.
– Världen är som ett "fältsjukhus", där varje människas sår kan helas om hon öppnar sig för Gud och låter honom frälsa henne, skriver biskop Anders i en kommentar till Världen idag.
– Tyngdpunkten ligger alltså på att Gud söker varje människa för att visa henne sin kärlek, som alltid är en kärlek som förvandlar och förändrar människan och så befriar henne från syndens sår och bindningar.

Något som rönt stor uppmärksamhet är att Franciskus – utan att anmäla någon avvikande åsikt i relation till Katolska kyrkans katekes – i intervjun säger att kyrkan inte ständigt måste tala om "abort, samkönade äktenskap och preventivmedel".
– Tidigare påvar var mycket medvetna om att de hela tiden måste framhålla kyrkans lära. Och från användarperspektiv får man då intrycket av att det mesta handlar om förbud och avgränsningar, säger Philip Geister.
– Det Franciskus gör är att han lägger allt annat åt sidan och säger: "Låt oss tala om det väsentligaste igen". Här kan jag känna igen ett drag från Ignatius andliga övningar: allt börjar i mötet med Guds barmhärtighet, och faller tillbaka mot det faktum att vi, som är syndare, ändå är älskade av Gud.

I den mån som intervjun pekar mot någon större inomkyrklig förändring så gäller den kvinnans roll i kyrkan, tror Philip Geister. Men inte i relation till prästämbetet, eller ens diakonatet, utan som aktör i kyrkans hierarki.
– Påven säger att det är ohållbart att den enorma kompentens som kvinnor utgör i kyrkan inte tas till vara, också i ledningsfunktioner. Denna paralysering vill han komma ur.
Madeleine Fredell välkomnar öppningen för kvinnor in i kyrkans ledning. Men hon är inte positiv till det påven säger om behovet av en fördjupad teologi om kvinnan.
– Jag har svårt för när kyrkans hierarki talar om denna särskilda "feminina anda". Vad kyrkan behöver är kort och gott en god antropologi.

Jag ville förnimma en bråkdel av det som slavarna nästan ständigt måste ha känt.

Gästkrönika Härom veckan deltog jag i en krigsminneshelg bredvid Hitlers största slavprojekt i Norge. Det var en gripande upplevelse, som även svenska skolelever... tisdag 15/10 00:00

Stefan Salmonsson blir pastor i Norge

Församling. Reseevangelisten Stefan Salmonsson, som tidigare varit pastor inom Trosrörelsen i Sverige, har nu installerats som pastor i Sarpsborg i Norge. Han... söndag 13/10 15:00

Kristen tro visar vägen till försoning och fred

Ledare Årets fredspristagare heter Abiy Ahmed. Även om han tillhörde förhandsfavoriterna till priset är han inte lika känd i Sverige och svensk kristenhet... tisdag 15/10 00:00