Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Matteusevangeliet 6:33

Världen idag

Partierna mot väggen inför EU-valet

Ett europeiskt FBI, utökad aborträtt i Europas länder eller – tvärtom – sänkt abortgräns i hela EU. Det är några av de frågor som drivs av svenska partier inför EU-valet och som framkommer i den stora valenkät som Världen idag publicerar i dag.

Nyheter · Publicerad 16:45, 20 maj 2019

1. Vad är den viktigaste frågan för er att driva inom EU och varför?

2. Anser ni att EU bör ha större, mindre eller samma inflytande som i dag över svensk politik?

3. Bör EU kunna besluta i sociala frågor, såsom exempelvis föräldraförsäkringens utformning eller abortgränser?
 

Kristdemokraterna

1. Viktigast för oss är att EU håller rätt fokus. För att få på plats och vinna stöd för gemensamma lösningar kring viktiga gemensamma utmaningar, som exempelvis handel och klimatfrågorna, måste EU också förstå att många frågor sköts bättre på nationell nivå. Vi marknadsför detta budskap under begreppet ”lagom”.

2. EU bör ta ett steg tillbaka i frågor som rör exempelvis arbetsmarknadsfrågor och välfärd, men fortsätta fördjupas rörande exempelvis klimatfrågorna.

3. Nej. Svensk välfärd och våra sociala regelverk ska inte utformas i kompromisser med andra länder.

Kristna värdepartiet

1. Den mest centrala frågan för oss är mänskliga rättigheter. Vi vill verka för att människovärdet värnas på alla nivåer, i alla åldrar, från befruktningen till livets slut. Vi menar att alla medlemsländer, inklusive Sverige, verkligen ska följa Europakonventionen.

2. EU:s inflytande bör minska. Vi tycker att nationellt självbestämmande är viktigt och vill se ett krympt EU som inte lägger sig i nationella frågor. Däremot ser vi gärna ett samarbete kring frågor som kräver gränsöverskridande samarbete som t.ex. kampen mot trafficking, miljöbrott och brott mot mänskliga rättigheter.

3. Nej, EU bör inte kunna besluta i sociala frågor generellt, det är upp till varje land. Abortfrågan bör inte räknas som en ”social fråga” utan som en människovärdesfråga, och allt EU gör bör utgå från människovärdesprincipen. Därför önskar vi att hela EU skulle försvara ofödda människors värde. Är EU inte villigt att ta en sådan ställning bör det avgöras av respektive land.

Feministiskt initiativ

1. Vi går till val på ett liv fritt från våld, en rättvis värld och en levande planet. Mäns våld mot kvinnor är ett av världens största säkerhetsproblem, från våldtäkt i hemmet och på slagfälten till trafficking och militär upprustning. En feministisk politik slår vakt om asylrätten, om rätten till sin egen kropp och om jämställdheten.

2. Vi anser att EU ska ha större inflytande och samarbete när det gäller mänskliga rättigheter, social rättvisa och miljö/klimat, men mindre inflytande i frågor om militära försvarssamarbeten.

3. Ja, det är viktigt att EU sätter rättighetsbaserade miniminivåer för social rättvisa vilka inte ska hindra enskilda medlemsstater att gå längre i sitt arbete.

Moderaterna

1. Moderaterna vill göra Sverige och Europa tryggare. Vi vill stoppa den gränsöverskridande brottsligheten och terrorismen. Vi ska satsa på mer förnybar energi och mer kärnkraft för att rädda klimatet, så att vi slipper smutsig kolkraft och rysk gas. Vi behöver få på plats en fungerande invandringspolitik.

2. Vi vill att EU ska fokusera på att lösa gemensamma problem som medlemmarna inte kan hantera på egen hand. Därför vill stärka Europasamarbetet vad gäller till exempel brottsbekämpning och klimat. På områden som medlemsländerna bäst fattar beslut om själva ska EU inte lägga sig i – och vi säger nej till EU-skatt.

3. Nej. Dessa frågor ska vi själva besluta om i Sverige.

Centerpartiet

1. En ambitiös och ansvarstagande miljö- och klimatpolitik. Utsläpp påverkar klimatet lika mycket oavsett var de sker. Därför krävs ökat samarbete inom EU och med resten av världen för att lösa klimatutmaningen.

2. Nivån för EU:s politiska inflytande är lagom i dag. Det är viktigt att vi på EU-nivå fokuserar på de stora gränsöverskridande frågorna, som miljö och klimat, migration, mänskliga rättigheter, handel och kamp mot internationell brottslighet. Däremot lämpar sig inte EU-nivån för att exempelvis reglera arbetsmarknads- och socialpolitik.

3. Den auktoritära populismen i Europa kräver att vi står upp för kvinnors rättigheter och målmedvetet för arbetet för jämställdhet framåt. På EU-nivå ska vi försvara grundläggande rättigheter och vi vill därför arbeta för att alla kvinnor i EU ska ha rätt till abort. Men vi tar tydligt avstånd från ytterligare lagstiftning inom sociala frågor, inklusive arbetsmarknad och välfärd. Beslut ska fattas så nära människor som möjligt.

Vänsterpartiet

1. Klimatfrågan. Klimatförändringens konsekvenser hotar både människor, djur och samhällen. Det behövs omfattande samhällsförändringar och en ambitiös och kraftfull klimatpolitik, där människor och klimat prioriteras framför marknadsintressen.

2. Vänsterpartiet anser att EU:s politiska inflytande ska vara så litet som möjligt. EU:s primära uppgift är att lösa gränsöverskridande problem såsom klimatet, finansiell spekulation och garantera mänskliga rättigheter. I övrigt anser vi att nationalstaten är den primära enheten för demokrati, mer makt ska återföras till medlemsländerna.

3. Vi vill se ett Europa som prioriterar vanligt folk och deras livsvillkor i stället för storföretagen och kapitalet. Vi vill att EU ska säkra att medlemsstaterna alltid får gå före vad gäller medborgarnas sociala rättigheter, såsom löner, jämställdhet och arbetsmarknadspolitik. Vi anser att EU ska arbeta mer aktivt med dessa frågor, men utan att lagstifta.

Socialdemokraterna

1. Vi tycker det är viktigt att EU försvarar demokratin och människors lika värde i en tid när högerpopulistiska krafter runt om i Europa utmanar våra grundläggande värderingar. Att EU har högre ambitioner för klimatpolitiken och blir bättre på att tillvarata vanliga löntagares intressen oavsett var man jobbar i unionen är två minst lika viktiga frågor.

2. Vi vill se ett ökat samarbete om arbetsmarknad, miljö och migrationspolitiken. Men lagstiftning om skatter och löner sker bäst i varje land.

3. Socialpolitiken berör i första hand frågor med nationellt beslutsfattande avseende lagstiftning/resursanvändning av skattemedel. Vi tycker att det ska vara så även fortsättningsvis. Det hindrar inte att EU-länderna kan öka sitt samarbete för att underlätta för EU:s medborgare att bo och arbeta i olika EU-länder. Det är också viktigt att säkerställa grundläggande sociala rättigheter för sammanhållningen inom EU och den inre marknaden och för att möta de sociala utmaningarna.

Liberalerna

1. Ja till ett starkare EU. När nationalister och populister vill försvaga EU säger vi liberaler ja till mer samarbete, öppenhet och en gemensam europeisk framtid. För det duger inte att jobba ihop lite lagom om vi ska lösa de riktigt stora frågorna: klimatet, säkerheten, jobben, brottsbekämpningen.

2. EU måste ta ett större ansvar för gränsöverskridande utmaningar. Vi måste införa en gemensam koldioxidskatt för att minska utsläppen, skapa ett europeiskt FBI för att motarbeta den gränsöverskridande brottsligheten och förbättra den inre marknaden för att säkra konkurrenskraften.

3. Ett modernt Europa behöver hålla ihop. Alla måste leva med en grundläggande social trygghet. Därför stödjer vi den sociala pelaren som är ett icke-lagstiftande handslag mellan medlemsländerna om att nationellt säkerställa detta. Däremot ska länderna själva besluta om sin sociallagstiftning.

Miljöpartiet

1. Att möta klimatkrisen är EU:s och vår tids viktigaste fråga. Vi vill införa en maxgräns för EU:s utsläpp i form av en bindande utsläppsbudget för EU, med krav på årliga minskningar av utsläppen för hela unionen, men också för varje enskilt land. Vi vill inrätta en klimatlag på EU-nivå och arbeta för 100 procent förnybar energi i hela EU.

2. I princip samma. Vi vill att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt och vill inte se ökad överstatlighet i EU. Samtidigt vill vi att EU tydligt ökar ambitionerna och satsningarna inom klimat och miljö och att alla EU:s länder ska dela på ansvaret att säkerställa en human flykting- och integrationspolitik, med respekt för mänskliga rättigheter.

3. Nej, vi vill inte utvidga EU:s mandat. Samtidigt anser vi att om särskilda frågor kommer lyftas så ska dessa förslag prövas utifrån sina egna förutsättningar. Att möta de sociala utmaningarna är viktigt för hela EU:s sammanhållning och den inre marknaden. Rättvisa arbetsvillkor, social trygghet och social integration är gemensamma angelägenheter som bidrar till långsiktig hållbarhet i hela EU.

Sverigedemokraterna

1. Det finns flera viktiga frågor inom EU, där minskad överstatlighet och att föra tillbaka så mycket makt som möjligt till det svenska parlamentet är en av de viktigaste.

2. EU bör ha mindre inflytande, det är exempelvis inte rimligt att EU ska bestämma över svensk jaktpolitik, arbetsrätt eller skattepolitik.

3. Nej, detta är nationella frågor som varje enskild medlemsstat bör besluta om. 

Den mest centrala frågan för oss är mänskliga rättigheter. Vi vill verka för att människovärdet värnas på alla nivåer, i alla åldrar, från befruktningen till livets slut.
Svensk välfärd och våra sociala regelverk ska inte utformas i kompromisser med andra länder.
På EU-nivå ska vi försvara grundläggande rättigheter och vi vill därför arbeta för att alla kvinnor i EU ska ha rätt till abort.

John Derneborg pastor Pingstkyrkan Värnesborg

Glädjen hos en människa som upplever verklig befrielse går inte ta fel på.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 21 nov 2019

För några år sedan satt jag på en samling under Nyhemsveckan, där pingströrelsens dåvarande ledare delade sitt hjärta för en ganska stor grupp pastorer. Han sade bland annat att det är mycket som kan skilja oss inom rörelsen, men att det finns sådant som vi aldrig kan kompromissa bort:

För det första, längtan efter den helige Andes kraft. För det andra, tron på varje människas befrielse, och för det tredje, längtan att umgås med allt Andens folk, var de än är någonstans.

Det skulle finnas goda skäl att utveckla alla tre områdena, men just nu upplever jag ett tilltal att lyfta fram tron på varje människas befrielse.

Det är i sanning helt underbart när en människa blir fri ifrån något som bundit henne. (Mycket bättre än en kopp varm choklad eller något annat härligt man kan tänka sig.) 

Bundenhet kan handla om att du i ditt sinne ständigt bombarderas av negativa tankar. Det kan vara tvångstankar eller ren synd som förslavar dig och du kommer inte loss. För att inte tala om fruktan som i dag plågar otaliga människor. Att leva under ständigt betryck kan göra människan både svag, sjuk och trött.

Häromdagen ställde min muslimske frisör frågor rörande hur vi kristna ser på befrielse. Det mynnade ut i ett samtal där jag fick dela flera berättelser om vad Gud har gjort.

Det var berättelser om frihet. Bland annat om hur jag nyligen satt med en god vän i bilen och där fick be en befrielsebön för vännen. Det ledde till att min vän i sin tur fick be för en annan person, som har plågats av fruktan på ett visst område i åratal. I dag är han också fri.

Glädjen hos en människa som upplever verklig befrielse går inte ta fel på.

Frihet är ingen lyx. Det är som livsluft för människan och vi behöver den för att kunna växa vidare, i vår tjänst och i våra liv. Och för att kunna uppleva befrielse behöver människor få veta att det är möjligt, att det finns frihet på riktigt och att namnet Jesus är nyckeln dit.

För den som lever i bundenhet är livet en kamp, ofta med frustration och olösta konflikter till omgivningen. Men glädjen och lättnaden hos den som upplever frihet överträffar allt. Det ger oss inget annat val än att för andra peka på vad Jesus kan göra.

Utifrån Bibelns undervisning och min egen erfarenhet av att se befrielse i funktion så är jag övertygad: Guds vilja är att alla församlingar i vårt land ska få vara befrielseplatser för människor.

Har du en genuin längtan efter att få se mer av befrielse i din omgivning och i din församling? Lova mig då en sak: Begränsa inte Gud. Ta till dig god undervisning i ämnet och sök Herren. Säg högt redan nu:  ”Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus!” (1 Kor 15:57). 

Förbön till befrielse kan vara helt avgörande när människor med svår bakgrund, till exempel missbruk, kommer till tro och vill bryta med sitt gamla liv. Men min erfarenhet är att även troende, ja, faktiskt även personer som står i tjänst för Gud, kan komma under ett betryck. Glädjen och friheten trängs undan av känslor som hopplöshet och kanske depression.

Oavsett vem du är som just nu kört fast, som känner dig bunden, så vill jag säga dig: Det här behöver inte vara slutet för dig. Vi andra behöver dig, och Jesus älskar dig!

Låt oss stå tillsammans som syskon och hjälpa varandra ut i den frihet som Jesus har berett åt oss var och en.

Frihet är ingen lyx. Det är som livsluft för människan och vi behöver den för att kunna växa vidare, i vår tjänst och i våra liv.

Fånga ljuset i vintermörkret

Vardag En lång mörk vinter ligger framför oss. Då kan det vara svårt att se ljuset i tunneln. Men många kan få tillräckligt med dagsljus även på vintern. –... tisdag 19/11 10:00

I måndags meddelade USA:s utrikesminister, Mike Pompeo, Trump-administrationens beslut att återgå till landets tidigare hållning rörande Israels bosättningar i Judeen och Samarien, nämligen att dessa inte, per definition, är oförenliga med internationell lag. Foto: Andrew Harnik/AP/TT

”Kallduschen” inget annat än ett empiriskt faktum

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 21 nov 2019

”God eftermiddag, allihop. Jag har flera uttalanden att göra i dag och börjar med ett uttalande om den islamiska republiken Iran”, inledde USA:s utrikesminister, Mike Pompeo, sin presskonferens i måndags. Efter att ha ägnat ett par minuter åt de omfattande protesterna mot regimen i Teheran, kommenterade han även oroligheterna i Irak.

”Om vi nu vänder oss till Israel”, fortsatte han, ”har Trump-administrationen beslutat att reversera Obama-administrationens inställning till israeliska bosättningar.”

Det som i Dagens Nyheter beskrivs som ”en kalldusch” och i Svenska Dagbladet som ”ett slag i ansiktet” – att Israels bosättningar på Västbanken inte per definition är oförenliga med internationell lag – hade alltså lagts som presskonferensens tredje punkt, liksom för att understryka hur odramatiskt uttalandet egentligen var.

Pompeo gick igenom USA:s inställning till Israels bosättningar på Västbanken, från Carter-administrationens slutsats 1978 att de kategoriskt strider mot internationell lag, till Reagan-administrationens opposition mot denna slutsats 1981. ”Efterföljande administrationer tillstod att obegränsad bosättningsaktivitet kunde utgöra ett hinder för fred, men de erkände medvetet och klokt att fred inte främjades av att älta juridiska positioner”, sammanfattade Pompeo.

I december 2016, när bara några dagar återstod av Obama-administrationen, gjorde emellertid USA ett dramatiskt avsteg från denna nyanserade och behärskade inställning och lade ner sin röst, när FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 2334, som beskrev bosättningarna som ett ”flagrant brott” mot internationell lag.

”Efter att noggrant ha studerat alla sidor i den juridiska debatten håller denna administration med president Reagan”, konstaterade Pompeo sammanfattningsvis. ”Grundandet av israeliska civila bosättningar på Västbanken är inte nödvändigtvis ett brott mot internationell lag”.

Genom att återknyta beslutet till Reagan poängterade han alltså att USA nu återgår till den tidigare inställningen i frågan, som var väl förankrad och hade brett stöd i både det rebublikanska och det demokratiska partiet.

Man kan ifrågasätta tidpunkten för detta tillkännagivande, då det gjordes när Israels tillförordnade premiärminister, Benjamin Netanyahu, desperat kämpar för sin politiska överlevnad. Man kan också ifrågasätta visheten i att ha säkrat detta erkännande från USA:s genom tiderna mest kontroversielle president, som nu också desperat kämpar för sin politiska överlevnad.

För att kalla tillkännagivandet för ”en kalldusch” eller ”ett slag i ansiktet” måste man dock ha levt i en fantasivärld i ganska många år. Tragiskt nog är det många av Sveriges påstådda experter som gör det, vilket förklarar varför de nu chockas av att Trump-administrationen än en gång har haft fräckheten att konstatera ett empiriskt faktum.

Israel erövrade Västbanken när man 1967 utkämpade ett försvarskrig mot Jordanien, som i sin tur upphörde att göra anspråk på området 1988. Att den palestinska befrielseorganisationen PLO och dess utväxt i form av den Palestinska myndigheten gör anspråk på området, har inte genom ett magiskt trick förvandlat dess juridiska status: Västbanken har aldrig tillhört ”Palestina”, och att kalla området för ”palestinska territorier ockuperade sedan 1967”, som FN:s säkerhetsråd gjorde i resolution 2334, är därför rent önsketänkande.

Genom att återknyta beslutet till Reagan poängterade han alltså att USA nu återgår till den tidigare inställningen i frågan, som var väl förankrad och hade brett stöd i både det rebublikanska och det demokratiska partiet.

Under helgens Landsdagar väntas SD överge flera värdefrågor med stark kristen prägel. (Bild från SD:s landsdagar 2017.) Foto: Vilhelm Stokstad/TT

När SD-stenarna slutat ropa måste kyrkan börja tala

Ledare · Publicerad 00:00, 21 nov 2019

Sänkt abortgräns, nationell samvetsfrihet för vårdpersonal som inte vill utföra abort och nej till homoadoptioner. Det är några av de värdefrågor med stark kristen prägel som SD väntas ge upp i och med helgens Landsdagar i Örebro.

Det blev för jobbigt att hålla fast vid så obekväma åsikter i snålblåsten. Och partiets värdekonservativa ådra har knappast gett dem välbehövliga popularitetspoäng i ett starkt sekularistiskt Sverige. Tvärtom. Inte ens från de kristna samfunden.

Trots sitt uthålliga försvar för dessa värdefrågor har partiet – på grund av sina rötter och sin hållning i invandringsfrågan – inte alls fått det erkännande man kanske väntat sig från den breda kristenheten. I stället har man varit föremål för starka fördömanden från kyrkligt och frikyrkligt håll. 

I valrörelsen 2018 pressades partiet hårt för sin hållning i abortfrågan, för sitt krav på sänkt övre abortgräns från vecka 18 till vecka 12.

Vid helgens landsmöte röstar man om att ge upp det kravet.

Den inre övertygelsen var uppenbarligen inte stark nog, tron på Sveriges kristna värderingsarv inte omutlig när det kom till kritan.

Likväl har Sverige­demo­kraterna under åtskilliga år klamrat sig fast vid just dessa värderingar. Åtminstone på pappret. Och detta i en period då till och med den kristna kyrkan själv – i alla fall delar av den – kastat samma värderingar överbord. Eller åtminstone tonat ner dem och absolut inte tagit offentlig ställning eller stått på några barrikader.

Ett märkligt förhållande har uppstått där den kristna kyrkan tigit om nämnda kristna värden medan SD – ett parti som alltså förkastats i olika sammanhang – försvarat dem. Vi som förväntades tala har tigit, medan det parti man minst hade väntat sig har talat. Personer som inte är stöpta i en klassisk bibeltrogen form, eller som i många fall inte skulle kalla sig ”frälsta” eller ”pånyttfödda” om de fick frågan, har sagt det vi som Kristi församling kanske skulle ha sagt. 

Jesus sade till sin tids gudsfolk: ”Om ni tiger ska stenarna ropa.” Alltså, om ni som skulle stå upp för Guds eviga sanningar på den offentliga arenan inte gör det, så kommer de personer ni minst anar, de som ni menar ha hjärtan av sten, att göra det.

Nu tystnar SD-stenarna i Sverige. De viktiga sanningar och värderingar som de, oaktat övriga frågor, hållit vid liv, saknar plötsligt till stora delar en röst i riksdagspartiernas program. 

Historiens rampljus faller nu i stället på oss, den kristna kyrkan i Sverige. Är vi beredda att ge profetisk vägledning i de aktuella frågorna i en tid som lider svårt av brist på bestående värden?

Antingen tiger vi och påskyndar en slutlig solnedgång för det kristna värderingsarv som ligger till grund för vårt samhälles medmänsklighet, välfärd och demokrati. Eller så reser vi på oss, tar bladet från munnen och står upp för de eviga sanningar som är centrala i biblisk kristen tro och som historiskt varit självklara i vårt samhälle.  

Stenarna må ha tystnat efter helgen, men den levande Gudens församling finns kvar. Är vi redo att tala?

Den kristna kyrkan har tigit om nämnda kristna värden medan SD – ett parti som alltså förkastats i olika sammanhang – försvarat dem.

Ända sedan Hippokrates är läkarens roll att ”aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Att hjälpa en människa att dö, i stället för att leva, går emot läkareden, skriver Stefan Gustavsson. Foto: isabell Höjman/TT

Argumenten för dödshjälp övertygar inte

Ledare · Publicerad 00:00, 20 nov 2019

Frågan om dödshjälp fortsätter engagera. Redan 2011 bildades ett första nätverk i riksdagen för aktiv dödshjälp. 2016 bildades ett nytt nätverk med ledamöter från samtliga partier, utom Kristdemokraterna.

Miljöpartiet har ett kongressbeslut från 2015 om att frågan ska utredas. Vid Liberalernas partistämma i helgen fattades samma beslut: Aktiv dödshjälp ska utredas av riksdagen. Politiskt stöd för dödshjälp växer därmed.

Det är inte svårt att förstå argumenten för dödshjälp. Tvärtom, de har en intuitiv styrka. Det finns sjukdomar och tillstånd som innebär hopplöst lidande. Vi vet att det finns lägen där vi ser döden som en befriare. Både för den lidande själv, och för närstående som plågas av den egna hjälplösheten, kan dödshjälp framstå som den humana vägen ut ur smärtan.

För Liberalerna är det också principiella argument om människans rätt till valfrihet och självbestämmande. Det är viktiga värden i andra sammanhang och bör gälla också vid livets slut, menar man.

Men argumenten övertygar inte.

Det räcker inte att ha ett antal argument på sin sida; man måste också kunna besvara de argument som pekar i den motsatta riktningen – och de är i den här frågan många.

Det första argumentet gäller läkarens roll. Ända sedan Hippokrates är läkarens roll att ”aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Att hjälpa en människa att dö, i stället för att leva, går emot läkareden. Det är inte en tillfällighet att Läkarförbundet menar att ”läkarassisterat självmord, liksom naturligtvis aktiv dödshjälp/eutanasi, inte bör tillåtas”.

Det bör politikerna respektera.

Det andra argumentet gäller patientens situation. Aldrig är väl en människa mer utlämnad än vid livets slutskede. Det är en verklighetsfrämmande abstraktion att enbart tala om valfrihet och självbestämmande.

Många andra aspekter måste vägas in. Önskan att inte ligga andra till last, outtalade förväntningar från anhöriga och vårdpersonal och egen oförmåga att i en pressad situation se konsekvenserna av ett beslut.

Det tar ungefär fyra sekunder att nå vattnet om du hoppar från Golden Gate-bron. Av hundra överlevare har samtliga hävdat att de ångrade självmordsförsöket redan under fallet.

Det tredje argumentet gäller frågan om det sluttande planet. Om dödshjälp införs, måste kriterier definieras för när det ska tillåtas. Erfarenheten från länder där detta prövats visar att kriterierna efter hand utvidgas och dödshjälp börjar tillämpas i allt fler fall.

Underskatta inte den ekonomiska dynamiken: I många situationer är det för sjukvården mycket lönsamt att bli kvitt en patient!

Det fjärde argumentet gäller medicinsk utveckling. Vi har sett en enorm utveckling av den palliativa vården och möjligheten till smärtlindring. I stället för att öppna genvägar med dödshjälp bör vi skjuta till mer resurser för forskning och utveckling av vården, så att frågan om lidandet kan mötas genom kamp för – inte mot – livet.

Det femte argumentet gäller frågan om smärta. Bland dem som efterfrågar dödshjälp är det nämligen inte alltid fysisk smärta som är skälet. Det kan finnas psykologiska skäl som depression eller känslan av förlorad värdighet eller relationen till omgivningen.

Då är det på de områdena vi ska hjälpa människor att vilja fortsätta leva.

Verklig liberal frihet borde inte handla om frihet att dö, utan om frihet att leva.

Aldrig är väl en människa mer utlämnad än vid livets slutskede. Det är en verklighetsfrämmande abstraktion att enbart tala om valfrihet och självbestämmande.
Senaste nytt
Mest lästa just nu

Hälsning från bron i Mostar

Missionsrapporten Missionsglimten. Jag står nu på den nybyggda bron Stari Most i staden Mostar i Bosnien-Herzegovina. Bron invigdes 1566 och är ett av Unesco:s världsarv. Jag tänker på...