Enligt objektivitetsprincipen hade åklagaren ett ansvar att ta tillvara den utpekades intressen, och JO anser att mer borde ha gjorts för att åstadkomma det.

JO anser också att åklagaren inte borde ha nämnt vittnena vid namn och att det skriftliga nedläggningsbeslutet inte var tillräckligt utförligt motiverat.

JO konstaterar att åklagaren själv uttalade att misstankarna mot den misstänkte inte hade räckt för en fällande dom, men att det bestående intrycket av pressträffen är att den namngivne misstänkte framställdes som skyldig till mordet på Olof Palme.

”Av de frågor som ställdes framgick för övrigt att flera av journalisterna som deltog i frågestunden hade uppfattat att åklagaren presenterat en lösning på mordet och pekat ut AA (Engström) som gärningsman”, skriver JO.

”Det är JO:s samlade bedömning att AA vid pressträffen, sedd som en helhet och i ljuset av övriga relevanta förhållanden, framställdes som skyldig till mordet. Detta gjordes utan att skuldfrågan hade fastställts av en domstol. Åklagarens redovisning vid pressträffen utgjorde därför en kränkning av den grundläggande rättighet att betraktas som oskyldig som följer av oskuldspresumtionen”, skriver JO i sitt beslut.

JO skriver vidare att ”vissa uttalanden” som gjordes under pressträffen inte kan förstås på annat sätt än att åklagaren påstod att Engström var skyldig till mordet. Det rör sig bland annat om uttalandet från åklagaren om att Engström ”måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll”.