Dopet är något stort och viktigt i alla kristna sammanhang, men det finns en teologisk tvist som sträcker sig hundratals år bakåt och som i grunden handlar om huruvida små barn ska döpas. I Sverige praktiserar flera samfund, däribland Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Metodistkyrkan barndop.
– Vi ser dopet som en gåva från Gud som man kan ge till små barn, även om de inte är medvetna om vad som sker, säger Anne-Louise Eriksson, vid sekretariatet för teologi och ekumenik i Svenska kyrkan.

Inom Katolska kyrkan betonar man att det ska finnas förutsättningar för barnet att växa i sin tro.
– Katolska kyrkan döper inte alltid barn, man ser först till om det finns förutsättningar i familjen att barnet ska kunna växa in i tron. Om inte detta finns så skjuts dopet upp, säger Erik Kenneth Pålsson, diakon i Katolska kyrkan och deltagare i de ekumeniska samtalen mellan Pingströrelsen och Katolska kyrkan.
I denna dialog har dopsynen enligt Pålsson ”diskuterats ingående”. Och det finns en tydlig konflikt mellan förhållningssätten.
– Slutsatsen utifrån våra samtal är att vi ser väldigt olika på dopet. Vi utgår från den baptistiska tanken där tro och sedan dop är grundregeln. Det finns, från vårt perspektiv, ett problem att acceptera dop i frånvaro av tro. Samtidigt är frågan: Vad gör vi med personer som levt i sitt barndop, där tron på Jesus bekräftas
i liv och vittnesbörd, som vill gå med i våra kyrkor?, säger Sten-Gunnar Hedin, pingstpastor och även han delaktig i samtalen som pågår mellan pingströrelsen och Katolska kyrkan.

I Sverige finns ingen generell ekumenisk hållning kring frågan om så kallade omdop. Enskilda samfund har avtal med varandra om hur man ska hantera frågan, exempelvis hade Metodistkyrkan och Missionskyrkan en ekumenisk överenskommelse med Svenska kyrkan, där man bland annat betonade att man erkänner varandras dop. Men
i och med att dessa två och Baptistsamfundet bildat en ny, gemensam kyrka kommer nu nya samtal att föras. Och bland baptisterna finns en kluvenhet
 frågan.
– Inom Baptistsamfundet är församlingarna suveräna, men vi vet att många församlingar kan se ett barndop som giltigt och att man i stället för ett nytt dop kan ge en dopbekräftelse, säger Sören Carlsvärd, baptistpastor och delaktig i den grupp som fört samtal med Svenska kyrkan, och som nu ingår i den nya kyrkans samtalsgrupp.
Inom Baptistsamfundet finns dock flera församlingar som menar att troendedopet är det teologiskt riktiga. Samfundet har också flera församlingar som även är anslutna till Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen, där troendedopet är centralt.
– Vi erkänner de barndop som skett i Svenska kyrkan i den treenige Gudens namn, men ser fortfarande vuxendopet som något starkare och vi praktiserar själva inte barndop, säger Sören Carlsvärd.
Anne-Louise Eriksson framhåller att detta är en av de frågor som hindrar kyrkogemenskapen.
– Det här är en problematik i de ekumeniska samtalen. Om en människa har döpts, vare sig som barn eller vuxen, så går det inte att göra om som vi ser det. Men de sammanhang som döper på nytt skulle inte kalla det omdop eftersom de underkänner barndopet.

Erik Kenneth Pålsson menar att det är otänkbart för Katolska kyrkan att acceptera så kallade omdop.
– Vi erkänner alla dop som sker i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Men vi tycker det är mycket märkligt att omdop genomförs, för oss är det helt otänkbart.
Sten-Gunnar Hedin anser att detta är en fråga som samfunden måste förhålla sig till.
– Generellt inom Pingst har vi en klassisk baptistisk hållning. Jag menar att Katolska kyrkan och andra samfund har en tradition gällande dopet som vi måste ta hänsyn till och respektera. Min personliga reflektion är att om en person levt i sitt barndop och där tron bekräftas av dennes liv och bekännelse, så gäller dopet såvitt det skett i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Ska dop ändå ske genom nedsänkning, antingen för att medlemskap eller för att personen själv önskar det, är det enligt mig ett bekräftelsedop och inte ett omdop.
Han menar att det är ett problem som man bör fundera kring att en del barn döps där varken föräldrar eller dopfaddrar har en levande kristen tro.
– Detta är vad jag anser och ingenting som beslutats i pingströrelsen centralt, eller i min egen lokala församling, förtydligar Sten-Gunnar Hedin.