”En jämlik fördelning av omsorgsansvaret i hemmet är avgörande, liksom tillgång till barnomsorg.”
Meningen kommer från EU-kommissionens jämställdhetsstrategi som gäller för 2020–2025. Här kan man läsa att medlemsländerna ska ”utmana könsnormer” och att ”förbättrad balans mellan arbetsliv och privatliv är ett sätt att åtgärda könsskillnader på arbetsmarknaden”.
”Media har tillsammans med olika kulturella sektorer ett betydande inflytande över vad människor tror på, deras värderingar och verklighetsuppfattning, och utgör därför ytterligare viktiga kanaler för att förändra attityder och utmana stereotyper”, skriver man i strategin.
Dokumentet är ett exempel på hur EU de senaste åren allt tydligare gett sig in i de ”mjuka” frågorna, i social-, välfärds- och familjepolitiken.
Debattören och initiativtagaren till uppropet Hållbar familjepolitik nu, Susanne Nyman Furugård, påpekar att för familjepolitikens del innebär strategin att EU ska ”främja en modell med lika försörjnings- och omsorgsansvar”, ”åtgärda könsskillnader på arbetsmarknaden” och ”öka tillgången till högkvalitativa och ekonomiskt överkomliga omsorgstjänster för barn”, skriver hon på sin webbplats.
Hon poängterar att EU redan nu investerar pengar i utbyggnaden av förskolor i unionen.
”Och hur förskolorna ska kunna bli ’högkvalitativa och ekonomiskt överkomliga’ är en gåta, som inte ens Sverige med störst andel barn i förskola lyckats lösa”, skriver hon.
Att det inom EU finns politiska förslag om att män och kvinnor ska ha ”rätten att koppla ned” lika mycket från ansvaret för hem och familj, innebär i praktiken att man vill lagstifta om hur mycket föräldrar ska slippa vara med sina barn, menar Nyman Furugård.
Redan 2019 beslutade EU att alla medlemsländer ska kvotera i föräldraförsäkringen eller motsvarande bidragssystem. Det innebär att två så kallade pappamånader som inte kan föras över från ena föräldern till den andra är regel inom EU. Det ursprungliga förslaget var hela fyra kvoterade månader, men förhandlades ned.
I den svenska EU-politiska debatten har just EU:s ramar varit i fokus. Vänstersidan har bland annat varit drivande i den så kallade ”sociala pelaren” som innebär att EU får ökat inflytande i sociala frågor.
Kristdemokraterna drev i senaste EU-valrörelsen att EU ska bli ”lagom” igen. Sara Skyttedal, Europaparlamentariker för KD, exemplifierade just med föräldraförsäkringen.
– För Sveriges del blir det ingen ändring den här gången [eftersom vi redan har flera pappamånader reds. anm.], men det är inte alls säkert att det inte blir en lösning som påverkar oss nästa gång. Socialdemokraterna har varit så enormt naiva när man har trott att man kan lyfta upp frågan till EU-nivå, och få exakt den lösning som man själv vill ha, sade hon tidigare till DN.
Noterbart i nya EU-strategin är också att unionen ska driva på för det man uppfattar som jämställdhetsfrågor även i sin utrikespolitik. Bland annat nämns SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), där abort räknas som en mänsklig rättighet.