Kostymerna är fina, bakgrundsbilderna är effektfulla och musiken är vacker. Det är proffsigt när Livets ords scenproduktion sätter upp minimusikalen Irena i samband med konferensen Bygga kyrka.

Barnen kan sina repliker, ljussättningen skulle kunna vara från vilken musikalscen som helst och sångstämmorna låter klassigt musikaliga. Det är bara synd att det är så kort.

Som tur är planerar dock teamet att utveckla produktionen till en större uppsättning.

Minimusikalen Irena handlar om den polska kvinnan Irena Sendler, som var en socialarbetare som under andra världskriget, tillsammans med sina medhjälpare, lyckades smuggla ut 2 500 judiska barn från gettot i Warszawa. I musikalen får vi se hur hon i rollen som sjuksköterska inne i gettot lyckas övertala föräldrar om att skicka sina barn med henne. Barnen som hon smugglar ut får en ny identitet, och deras riktiga namn skriver hon upp på lappar som hon lägger i en glasburk som hon ska gräva ner – så att barnen kan återförenas med sina föräldrar efter kriget.

Efter omkring 20 minuter är musikalen slut, och vi får inte riktigt se hur det gick – men att alla barn knappast fick återse sina föräldrar krävs det inget geni för att förstå. Det krävs heller inget geni för att förstå att Irena själv utsatte sig för en stor risk genom sitt agerande.

– Hon blev påkommen, togs till fånga och torterades, berättade Joakim Lundkvist efteråt.

Tyskarna ville få henne att avslöja var hon gömt dokumenten med barnens riktiga identitet, så att de skulle kunna leta upp dem.

– Men Irena sa inte ett ord.

Livets ords kyrkolokal var full av människor från hela landet i helgen när konferensen Bygga kyrka gick av stapeln, de flesta engagerade i församlingar på olika sätt. Alla satt de tysta när Joakim berättade om den modiga kvinnan.

– Irena Sandler är ett fantastiskt exempel för dig och mig. Hon är ett exempel på hur man får ut tro i handling, fortsatte Joakim.

– Genom hela historien har kristna klivit rakt in i mörkret och lyst med hopp.

Joakim gav flera exempel.

– Hur kommer det sig att kristna gör detta? Det är inte bara för att vara lite snäll. Det ligger ett särskilt DNA i våra hjärtan.

Joakim läste ur 1 Timoteusbrevet 3:15 och konstaterade därefter:

– Den kristna församlingen är inte bara ett bönehus, den ska också vara en sanningens pelare. När sanningen vacklar är vi skyldiga att stå upp.

Joakim kom in på flyktingfrågan, och menade att vi kristna har ett ansvar.

– Vi lever i en tid där Sverige är på väg att förändras. Hur ska vi förhålla oss? Antingen kan vi se på det som händer med fruktan – eller med trons ögon.

Han nämnde hur många gånger ”främlingen” nämns i Bibeln och påpekade att det varje gång är i en positiv bemärkelse.

– Problemen finns, och dem ska vi prata om, men vi måste fokusera på Guds kärlek, sa Joakim.

Varför ska vi då älska främlingen? frågade han sig. Jo, för att Gud älskar främlingen, svarade han.

– Vi kan inte ha en helg som heter ”Bygga kyrka” utan att prata om detta. Gud har talat till oss gång på gång och adresserat detta.

–  Det är inte oproblematiskt, men det är en möjlighet, sa Joakim.

Nu är människor som tidigare har varit långt bort nåbara, menade han. Nåbara för medmänsklig värme och Guds kärlek.

– Är du beredd att älska främlingen som Gud älskar främlingen? Då är jag övertygad om att en skörd som vi inte har kunnat ana står för dörren, avslutade Joakim.

Att inriktningen på årets Bygga kyrka-konferens var ”En församling – många kulturer” märktes tydligt. Efter Joakims ord var det bön för den som ville ha Guds kärlek till flyktingarna, och då räckte i princip alla upp händerna. Därefter var det bön för den som ville få kreativa idéer för att möta flyktingarna, och även då räckte många upp händerna.

En annan inriktning på konferensen var att man i seminarier och gudstjänster både ville ge andlig näring och praktiska tips. Seminarium om grafisk design varvades med seminarium om grunderna i församlingsekonomi. Flera av deltagarna berättade för Världen idag att de uppskattade upplägget.

–  Vi har alltid haft folk som har sagt ”Det här är jättebra, men hur bygger jag upp en söndagsskola?” eller ”Hur startar jag ett lovsångsteam?” sa Joakim Lundqvist till Världen idag efteråt.

När de planerade konferensen ställde de sig alltså frågan hur de kunde få in praktiska tips på församlingsarbete. Resultatet blev denna mix.

– Det har varit jätteroligt att möta dessa hundratals församlingsarbetare. Vi är väldigt glada och nöjda, fortsatte han.

Därefter blev han avbruten av en persisktalande familj som var på besök som han gladeligen ville hälsa på. Kärleken man såg i hans ögon när han böjde sig ner för att prata med barnen blev ett fint exempel på hur man kan låta orden bli till handling.