De glömda kvinnornas röst utgavs på Libris förlag 2009 och trycktes i en ny upplaga efter att Denis Mukwege offentliggjorts som mottagare av Nobels fredspris tidigare i höst.

I boken låter Birger Thureson både Denis Mukwege och några av de kvinnor han behandlat på Panzisjukhuset i Kongo komma till tals.

Den svenske journalisten mötte den blivande fredspristagaren då han 2006 besökte Bukavu på uppdrag av PMU. Han återvände senare för att skriva boken. Tidigt varje morgon intervjuade han Denis Mukwege på dennes kontor innan läkaren skulle i väg till operationssalen. Birger Thureson samtalade också med 13 kvinnor, som fick berätta sin historia med hjälp av missionären Märtha-Greta Halldorf.

– Man kan väl säga att det fanns stunder medan jag pratade med kvinnorna när jag kände att jag bara ville åka hem, det var så starkt, säger han till Världen idag.

Birger Thureson berättar att Denis Mukwege, som han träffat många gånger även efter arbetet med boken, gjort ett starkt intryck på honom som en ”djärv och orädd visselblåsare”.

– Denis Mukwege är en man som är beredd på stora personliga uppoffringar för att väcka världen för det som pågår, säger han.

– Han utmanar starka politiska krafter i sitt land, men också starka ekonomiska krafter som finns internationellt och som är där och stöder olika krigsherrar och roffar åt sig av markens rikedomar.

Birger Thureson beskriver Denis Mukwege som en ”helgjuten person, där ord och gärning hänger ihop på ett naturligt sätt”.

– Han har en stark moralisk resning, en innerlighet men också en pondus som en Gandhi eller Martin Luther King.

Liksom sin far är Denis Mukwege pingstpastor och har aldrig stuckit under stol med sin kristna tro.

– Han predikar ibland i sin församling. De är helt klart att han bärs av sin kristna tro, även om det inte är något som lyfts upp i sekulära medier, säger Birger Thureson.

Men den i dag reslige Denis Mukwege hade troligen inte varit i livet om det inte varit för en rådig svensk missionär och lärarinna, Majken Bergman. Det var hon som övertalade de katolska nunnorna vid en av stadens två sjukstugor att ta emot och behandla det protestantiska spädbarnet, som drabbats av en allvarlig infektion bara en vecka efter födelsen.

– Det där har min mamma aldrig kunnat glömma. Hon har sagt till mig att i det ögonblick jag räddades från att dö så skrevs i mitt hjärta att jag skulle ägna mitt liv åt att hjälpa andra – just därför att jag själv hade fått hjälp, har Denis Mukwege berättat för Hemmets Journal.

Denis Mukwege har fått ett flertal priser för sina insatser vid Panzisjukhuset. Men han har aldrig sett priserna som ett mål i sig, och valde att tillägna Nobels fredspris alla kvinnor som drabbats av våldtäkt och sexuellt våld.

– Det han ständigt säger är att priserna inte betyder någonting så länge det inte sker en verklig förändring, säger Birger Thureson.

– Och det är något man i och för sig kan hoppas blir en effekt av uppmärksamheten.