Det var våren 2015 som Eva Dynesius klev på ett sex månaders vikariat på Garnis rehabcenter i Boden, en smärtklinik inom landstinget i Norrbottens län. Tjänsten innebar att vara rehabsamordnare och ibland hålla teoretiska lektionspass för patienter. Allt flöt till en början bra, menar hon.
– Då beslutade plötsligt min enhetschef, starkt påhejad av klinikens psykolog, att mindfulness skulle införas i gruppen av neuropatienter där jag arbetade, säger Eva Dynesius.
Vid den här tiden hade man börjat anlita konsulten och sjukgymnasten Graciella Rovner för att utbilda personalen i så kallad ACTive Rehab (Acceptance and committment therapy). Detta som ett pilotprojekt inom klinikens smärtrehab. Ett viktigt inslag i denna terapi är mindfulness. I TV4-programmet Malou (10 april 2014) hade Graciella Rovner berättat om sitt eget första möte med mindfulness. Det ägde rum under en period av svår smärta. ”Jag flyttade till ett buddistiskt kloster och på det sättet fick jag uppleva det som i dag kallas mindfulness”, berättade hon i programmet. ”Men det är ju buddism”, tillade hon.
Eva Dynesius var skeptisk till att använda mindfulness. Dels av yrkesetiska skäl, dels för att hon är en personlig kristen. Vid ett tillfälle framförde hon därför sin oro för klinikens satsning.
– Men Graciella Rovner vägrade att diskutera detta. Inför övrig personal påtalade hon i stället att jag var "rigid i mitt tänkande", hävdar Eva Dynesius.
Vid ett senare tillfälle ska Rovner, enligt Dynesius, även ha sagt: "Likt några mycket religiösa grupper i USA, är det på samma sätt med Eva. Hon kan inte gå från Jesus till ACT".
– Det var både osmakligt och kränkande, säger Eva Dynesius om händelsen.
I utbildningen fick personalen lära sig grunderna i mindfulness (medveten närvaro).
– Vi skulle bland annat uppmuntra patienter att bli medvetet närvarande i relation till "den högre observatören inom oss själva", att "tillåta vårt inre verkliga jag att bli helt öppet" och att "öppna oss för den högre medvetenheten som observerar", berättar kuratorn.
För henne kändes det här fel. Hon lät därför bli att aktivt föreslå patienter att välja mindfulness i sin rehabplan. Om patienten däremot bad om det så skrev hon in det. Vid ett tillfälle skrev klinikens sjukgymnast in mindfulness i rehabplanen för en patient som kuratorn hade ansvar för. Det berättar Eva Dynesius. Nu gjorde hon ett eget tillägg om att patienten tagit sitt beslut om mindfulness ”i samråd med sjukgymnast”. Händelsen fick enhetschefen att reagera.
– Jag uppmanades att ta bort tillägget och blev informerad att jag måste föreslå patienterna mindfulness, i annat fall kan jag bli skyldig till arbetsvägran. Jag blev även ombedd att gå hem samt nästa dag endast komma till kontoret för att göra klart mitt arbete. Därefter behövde jag inte komma tillbaka mer.
Dynesius tolkade händelsen som att hon var uppsagd, och kontaktade sitt fackförbund.
– På uppmaning av facket uppmanades min arbetsgivare att avvakta beslut om varning om uppsägning och i stället rådgöra med landstingets förhandlingschef.
– Facket hävdade bland annat att det inte kan vara avgörande i min tjänst som kurator att föreslå just mindfulness som avslappningsmetod, säger kvinnan.
Hon fick vara kvar på sitt vikariat tiden ut men fråntogs rollen som rehabsamordnare.
Vilken är din invändning mot mindfulness?
– För mig som troende kristen är det omöjligt att bejaka en behandlingsmetod som är hämtad ur buddismen, eller som utbildningsledare Rovner själv säger ”är buddismen”. Jag deltog själv i två av Gracielas pass. Jag kan endast tolka detta som att vi blev ombedda att öppna upp oss inför vårt egna högre ego. Denna erfarenhet har stärkt min oro över huruvida detta de facto leder människan till att bli alltmer självcentrerad.
Eva Dynesius frågar sig vad detta i förlängningen kan innebära för patienten i mötet med personalen, en personal som tränats i att vara alltmer närvarande inför det egna högre jaget.
– Bör inte jag som personal i stället bli tränad i att ha min uppmärksamhet riktad till ett Du, det vill säga till vår medmänniska, till den andre, såsom patienten eller omsorgstagaren? Eller om jag är lärare, till min elev? säger hon och efterlyser forskning på hur dessa grupper upplever personal som drillats i mindfulness.
När Eva Dynesius vikariat löpte ut hösten 2015 utlystes en fast tjänst. I platsannonsen framkom ingenting om att man arbetar med mindfulness på kliniken, berättar hon och är kritisk.
– Om mindfulness är en så viktig metod på denna arbetsplats, att man till och med är beredd att varna en personal om uppsägning, endast grundat på att denne inte kan föreslå mindfulness till patienter, varför nämns då inte över huvud taget mindfulness som arbetsmetod i platsannonsen om ny kurator?
Eva Dynesius har anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Där har man valt att inte ta upp fallet med hänvisning till den stora mängd ärenden som myndigheten har att hantera.