Det var i slutet av maj och början av juni som Sveriges radios Ekot och tidningen Aftonbladet oberoende av varandra publicerade granskningar av Svenska kyrkan. Ekots granskning visade att politiker och tjänstemän i flera Svenska kyrkan-församlingar gjort vidlyftiga utlandsresor som man motiverat som jobb. Aftonbladets granskning visade att höga andliga ledare inom Svenska kyrkan i utlandet gjort privata utlandsresor och bott på lyxiga hotell för kyrkans pengar.
Nu när det har kommit statistik över juni månads inträden och utträde i Svenska kyrkan kan man se att ”straffet” för handlingarna tycks bli hårt. I juni var det hela 13 311 personer som aktivt begärde utträde ur Svenska kyrkan, enligt kyrkans preliminära siffror. Det kan jämföras med 2 940 personer samma månad år 2015.
– Det är mycket allvarligt, säger Gunnar Sjöberg, kommunikationschef på Svenska kyrkans kansli i Uppsala.
Hur ska ni återvinna förtroendet?
– Svenska kyrkans arbete gestaltas framför allt i våra församlingar, så genom att fortsätta att arbeta och visa allt gott arbete som sker i församlingarna. Den absolut största majoriteten av församlingar var inte med i granskningen, men drabbas också av det här. Jag tror inte att det hjälper att ha en stor kampanj. Vi måste gestalta evangeliet i ord och handling. Sedan tror jag att öppenheten är viktig – att de församlingar som pekats ut berättar sin berättelse, säger Gunnar Sjöberg.
Hur stort problem är medlemstappet?
– Det är ett stort problem, för det försvårar våra möjligheter att utföra det arbete vi är satta att utföra. 10 000 människor i reella pengar är något som kyrkan kan hantera, men för enskilda församlingar kan det blir svårare att bedriva sin verksamhet.
Ser ni fler problem än de rent ekonomiska?
– Det beror på varför människor lämnar kyrkan. Det är naturligt att folk lämnar kyrkan. Det finns bara en väg neråt från 100 procent, som vi hade när kyrkan var en del av staten. Jag har förståelse för om människor som inte har någon tro lämnar kyrkan, men den största gruppen som nu har lämnat verkar vara de som har varit med länge. Ett problem tycker jag, rent personligt, är om människor som har sjungit i körer, haft sina barn i barngrupper och gått på gudstjänster lämnar i ren besvikelse. I stället för att upprätta människor gör vi människor besvikna. Det är betydligt allvarligare än några tusenlappar.
Vad vill du säga till dem som gått ur eller funderar på att gå ur?
– Jag tycker att vi ska ta deras beslut att gå ur på stort allvar. Jag tror att det är viktigt att lokalt kontakta dem som har gått ur – fråga hur de tänkt och välkomna dem tillbaka. Men de är naturligtvis välkomna att gå på gudstjänsterna utan att vara medlemmar.
Vad ska ni göra konkret för att sådant här inte ska hända igen?
– På kyrkokansliet gör vi nu en genomlysning. En oberoende advokatbyrå ska granska representation och resor i utlandskyrkan och vi gör en särskild genomlysning av arbetsmiljön i Svenska kyrkan i London. Tanken är att vi ska få ett stort underlag så att vi kan komma fram till vad som var rätt och fel och göra en djupare analys. Dessutom gör vi en förtroendeundersökning. När det gäller församlingarnas resande pågår samtal i stiften om hur man på bästa sätt kan stötta och ge råd till församlingarna inför eventuella utlandsresor. Det här får inte leda till att Svenska kyrkan slutar resa.
Advokatbyrå och analyser – det låter lika dyrt som resorna …
– Jag vet faktiskt inte vad det kostar, men det är absolut nödvändigt att göra det. Den kostnaden är värd att ta för att få fram sanningen. Vi kan inte enbart lita till Ekots och Aftonbladets uppgifter, utan behöver få en samlad bild för att kunna göra en bedömning av vad som skett, vad som behöver förändras och vad vi kan lära oss av detta.