I början av året frågade Staffan Eklöf (SD) utrikesministern skriftligen vad hon tänkte göra ”för att förmå talibanerna att upphöra med förföljelsen av kristna”.

Han var dock inte nöjd med svaret, där Ann Linde bland annat sade att Sverige ”arbetar nära våra partners inom EU och FN för att kommunicera krav och förväntningar på talibanerna, inte minst i relation till personer som befinner sig i utsatta situationer”.

Därför anhöll Staffan Eklöf om en interpellationsdebatt, som ägde rum i fredags.

I sitt inledande anförande berättade Ann Linde att Sverige tillsammans med 17 andra länder i höstas skrivit under ett upprop, där de kritiserade förföljelsen av religiösa minoriteter i Afghanistan och uppmanade till en inkluderande regering.

Hon förklarade också att Sverige stoppat allt bistånd som gått via den afghanska regeringen, och nu enbart ger humanitärt bistånd via FN och enskilda organisationer.

– Givarsamfundet har nära dialog om detta och FN följer upp på plats i Afghanistan så att ingen diskriminering sker, inte heller mot kristna, sade hon, samtidigt som hon avvisade tanken på att villkora stödet.

– Att använda humanitärt stöd som påtryckningsmedel låter sig inte göra, eftersom stödet baseras på grundval av humanitära principer om opartiskhet och neutralitet.

Staffan Eklöf lät sig inte nöjas med det svaret.

Att Sverige skrivit under ett upprop ”är väl bra i sig”, sade han.

– Men när det gäller en sådan aktör som talibanregimen så kunde ministern lika gärna ropa i öknen. Inte bryr sig talibanregimen om ett upprop.

Han ifrågasatte också att det skulle ”hota neutraliteten” att avkräva talibanregimen att ”få mördandet av kristna att upphöra”.

Ann Linde kontrade med att förklara att ”Sverige arbetar på bred front för att skydda de här rättigheterna” i Afghanistan, att regeringen är ”aktiv och pådrivande” inom EU och FN för att skydda individers frihet.

Vad gällde det humanitära biståndet menade hon att FN visst ställer krav, och påpekade att Sidas riktlinjer tydliggör att ”inget stöd ska ges via aktörer som möjliggör institutionaliserade former av diskriminering eller brott mot mänskliga rättigheter”.

Ändå menade hon att det slags krav på förbättrad behandling av just kristna som framförts av Staffan Eklöf var otänkbara, och antydde rentav att sådana skulle bidra till människors ”lidande”.

– Jag kommer inte att utnyttja den afghanska befolkningens behov av stöd, inklusive religiösa minoriteters, i ett spel för att utöva tryck mot den självutnämnda talibanregimen. Lidandet är tillräckligt stort ändå, sade utrikesministern.