Överge inte visheten och den kommer att bevara dig. Älska den och den skall beskydda dig.
Ordspråksboken 4:6

Världen idag

Levde efter abort – lämnades att dö

En barnläkare i Norrland har anmält Gällivare sjukhus för hanteringen av en sen abort. Bland annat vänder hon sig mot att sjukhuset inte gjorde en Lex Maria-anmälan av händelsen, då ett barn som aborterades i 23:e veckan föddes med sugklocka och därefter levde i 20–30 minuter.

Nyheter · Publicerad 00:01, 29 apr 2015

– Det jag hade gjort är att ge någon form av smärtlindring, även om det skulle kunna förkortat livet lite, och hållit henne i famnen. Men att bara ha henne liggande på skötbordet i varma dukar och låta henne kämpa för livet, det tycker jag inte är ok, säger Andrea Kischkel, som anmält händelse till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Andrea Kischkel arbetar som barnläkare på sjukhuset där händelsen inträffade. Hon hade jour den dag då Socialstyrelsen godkände aborten, men inte när den utfördes, och har fått detaljerad information från andra sjukvårdsanställda.

Hon tror heller inte att födseln rapporterades till Skattemyndigheterna, trots att alla nyfödda barn som visar något slags livstecken och de som föds efter 22:a graviditetsveckan ska folkbokföras.

Anna Pohjanen, verksamhetschef för förlossningen vid Gällivare sjukhus och länschef för obstetrik och gynekologi i Norrbottens läns landsting, säger att hon inte tagit del av anmälningen ännu och därför inte vill kommentera den i detalj. Men hon säger att sjukhuset hanterar alla sena aborter "med största respekt", och att barnet lindas in i en filt och får ligga i famnen efter födseln. Man ger dock inte dödshjälp eller exempelvis morfin för att dämpa smärtan.

– Ett stick gör ju ont. Och det man får komma ihåg är att det handlar om en abort där kvinnan fått läkemedel som inte är lämpliga för prematura barn, säger hon.
– Riktlinjerna är att har du påbörjat en abort, så ska du fullfölja den. Det handlar ju heller inte om barn som ligger och sparkar och skriker, utan det kan vara att det rycker i dem eller att de tar enstaka andetag.

Men Andrea Kischkel ifrågasätter att det inte skulle kunna gå att ge smärtlindring på ett annat sätt än genom nålstick, och undrar om Anna Pohjanen verkligen sett foster röra sig efter sena aborter.

Händelsen ifråga inträffade för ett år sedan, och gäller en kvinna som fick läkemedel för att göra en medicinsk abort. Av någon anledning misslyckades aborten. Men eftersom sjukhuset glömt att kalla kvinnan på återbesök med ultraljudsundersökning, upptäcktes inte graviditeten förrän i vecka 21.
På kvinnans begäran ansökte då gynmottagningen vid Gällivare sjukhus till Socialstyrelsen om att få utföra en sen abort, vilket enligt anmälan till IVO godkändes i vecka 21 + 2.

Enligt praxis i Socialstyrelsens rättsliga råd tillåts abort i princip inte efter den 22:a graviditetsveckan, annat än om havandeskapet kan antas medföra allvarlig fara för kvinnans liv och hälsa eller om fostret är så svårt skadat att det inte bedöms kunna överleva.

Denna abort drog emellertid ut på tiden och kunde fullföljas först flera dagar senare, i vecka 22 + 3. Då föddes barnet med hjälp av sugklocka, och levde sedan i 20–30 minuter, står det i anmälan.

Även om barnets liv troligen inte hade kunnat räddas, är Andrea Kischkel kritisk mot att ingen barnläkare tillkallades, trots att det varit ett önskemål från en av gynekologerna som hanterade aborten. Dagen då aborten genomfördes var dock en annan gynekolog i tjänst.

"Barnmorskorna som jobbade eftermiddagspasset blev tillsagda att barnläkare inte får tillkallas", skriver hon i sin anmälan.

Andrea Kischkel menar att hennes anmälan både gäller kvinnan, som fick lida för att man missade hennes återbesök för ultraljudsundersökning, och barnet, "som inte fick vården hon hade rätt till". Hon menar att sjukhuset borde ha gjort en Lex Maria- anmälan till IVO, vilket ska ske för alla händelser som lett till en allvarlig vårdskada.

Den person som informerat henne om fallet ska nu har fallit i onåd på sin arbetsplats.

– Jag tror att Gud vill att jag går ut med det här, för jag tycker det är hemskt att ett litet barn vägras vård och behandlas värre än en labbråtta, säger Andrea Kischkel, som konstaterar att det inte finns allmänna riktlinjer för hur man hanterar sent aborterade foster som visar livstecken.

– Om Socialstyrelsen går ut med rekommendationer, vilket efterfrågats av många barnmorskor under de senaste åren, kan jag tänka mig två scenarier: det första är att man sprutar in kaliumklorid i fostervattnet eller i fostrets hjärta så att att det dör redan i magen. Och det andra är att man sänker gränsen för abort så mycket att barnen inte överlever därför att de tar fysisk så pass mycket skada under själva "förlossningen".

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se

 

Rättelse (30.4.15): Texten ändrad för att visa att anmälaren, Andrea Kischkel, inte hade jour när händelsen inträffade.

Storgåva från megakyrka ska rädda ofödda

Abort. En amerikansk megakyrka vars pastor kunde ha aborterats av sin mor, har donerat 50 000 dollar – drygt 460 000 kronor, till ett rådgivningscentrum för...

Paulus brev hyllades av författare i Sveriges Radio

Media. Vi behöver Paulus mer än någonsin. Det skriver författaren Mattias Hagberg i en essä som publicerats av Sveriges Radio. I texten finns både bibelord...