Det är morgon när Världen idag möter Göran Olsson vid färjeterminalen i Verköhamnen utanför Karlskrona, en av de svenska orter som har sjöförbindelse med Polen varifrån många ukrainska flyktingar anländer till Sverige.

När vi ses är pingstpastorn i full färd med att ställa i ordning förnödenheter till de flyktingar som finns ombord på den ankommande färjan från polska staden Gdynia.

– 242 flyktingar är med på den här båten. I början kom ett 50-tal, nu finns flera hundra personer från Ukraina med på varje båt, berättar han.

Projektet är ett ekumeniskt samarbete där volontärer från församlingar inom Svenska kyrkan samt frikyrkor turas om att bemanna färjeterminalen.

– Kyrkor startade snabbt upp ideellt hjälparbete, med tiden har vi fått mer struktur på det. Nyligen har ett större tält tillkommit. Det känns fint att vi församlingar står sida vid sida i samma uppdrag, säger Göran Olsson.

Strax efter att färjan lagt till börjar flyktingar strömma in i tältet där de välkomnas med smörgåsar, vatten, godis, hygienartiklar och mycket annat. Organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen finns på plats, redo att hjälpa. Tolkar har en viktig uppgift i att stötta de många ukrainare som inte är engelsktalande.

Rysslands invasion av Ukraina har fått många svenskar att engagera sig i att hjälpa till på olika sätt.

– Att hjälpa den som är i nöd är väldigt bibliskt. Det sekulariserade Sverige har blivit kristet, tänker jag, säger Göran Olsson.

Visionen är att människor i nöd ska få uppleva en trygg första stund i Sverige före vidare färd till olika platser i landet.

– De här människorna, många av dem är mammor med barn, kommer direkt från kriget. Vi vill förmedla värme och medmänsklighet innan de bussas vidare, säger Olsson.

Volontärarbetet har tillgång till en container där vatten, barnmat, saft, godis och andra förnödenheter förvaras. 

– Vi kompletterar med färskt bröd. Inför varje ankommande färja gör vi i ordning 100 dubbelmackor.

Gåvor från privatpersoner samt butiker ser till att containern fylls på. Förnödenheter handlar dock inte enbart om livsmedel, hygienartiklar och kläder. Möjligheten att ringa till nära och kära hemma i Ukraina betyder mycket för många.

– Telenor sponsrar med ett sim-kort till varje ukrainsk familj som anländer, berättar Göran Olsson.

Ylva Brodin bor i Karlskrona, men arbetar som operationssjuksköterska i Gällivare. Under ledigheterna hemma i Blekinge bokar hon gärna upp sig för volontärarbete vid Verköhamnen.

– Jag tycker om att hjälpa andra människor, säger hon.

Mötet med människor som flytt kriget berör henne på djupet. Några av dem kämpar med ohälsa av olika slag.

– Det är väldigt överväldigande, man blir gripen, säger Ylva Brodin.

Innan Ukrainakrisen arbetade hon under en tid med intensivvård av patienter som drabbats svårt av covid-19.

– Man är ödmjuk, konstaterar hon.

Suzy Svensson deltog för första gången i volontärarbetet vid färjeterminalen.

– Det är svårt att sätta ord på hur det känns att vara här. Jag vill göra en insats för människor som befinner sig i denna svåra och ovissa situation, berättar hon.

Även Batsieba Tedros gjorde under fredagsmorgonen sitt första volontärpass i Verköhamnen.

– Det känns bra att vara här, man vill bidra med någonting, säger hon.

För närvarande ankommer 13 färjor per vecka till Karlskrona. Göran Olsson påpekar att det, mitt i all välvilja, är viktigt att bedriva en verksamhet som inte blir mer omfattande än att den kan bemannas över tid.

– Vi vill finnas på plats och hålla ut så länge det behövs. Det känns jättebra för oss som församling att vara med här, säger han.