För barn födda 2019 visar statistiken att mamman tar ut 88 procent av sina dagar under barnets första år.
– En viktig anledning är här troligtvis amningen. Livsmedelsverket rekommenderar sedan 2003 ”helamning” under barnets sex första månader och har ett regeringsuppdrag att driva detta, säger Ola Nilsson.
Redan det följande året är föräldrarnas uttag jämställt, framhåller han. Pappan tar då ut 46,5 och mamman 53,6 procent av dagarna. Uttaget räknas enligt Försäkringskassan som jämställt vid minst 40/60 procent.
– Detta innebär dels att föräldrarna tidigt når ett jämställt uttag, sannolikt även utan politikernas klåfingrighet. Dels att det är barnets allra första levnadsår som målet om fler kvoterade månader riktar in sig på och att mamman då ska vara hemma mindre med sitt barn.
Samtidigt innebär detta att de uppdrag regeringen ger till myndigheterna delvis krockar. Helamning i sex månader å ena sidan, och opinionsbildning från till exempel Försäkringskassan att mamman ska åter till arbetet så snabbt som möjligt efter födseln.
Ola Nilsson ifrågasätter effekten av att pressa mammor från föräldraledigheten tidigt. Det innebär i så fall att kvinnorna i högre utsträckning ska ta hand om barnet i det första spädbarnsstadiet, medan männen är hemma i det många uppfattar som lite lättare skedet när barnet dessutom tar stora utvecklingssteg.
– Frågan kvoteringsivrarna måste ställa sig är om det verkligen är värt att kvotera fler månader, om det för en stor grupp barn i Sverige innebär att ännu fler dagar, också med mamman, brinner inne?
Kvoteringsivern har nått vägs ände, menar han.
– Kampen för att mammor ska spendera mindre tid med sina barn innan de ens fyllt ett år genom att kvotera fler månader är orimlig utifrån andra politiskt uppsatta mål och för att fler dagar kommer brinna inne. Därför behöver familjerna ges tillbaka den makt politiker tagit från dem. Detta är något svenska folket redan insett, säger Ola Nilsson med hänvisning till Sifomätningen.