Enligt en analys som branschorganisationen Byggföretagen har gjort kommer tre av fyra planerade nya bostäder inte att kunna byggstartas i november om Cementas fabrik i Slite på Gotland måste stängas. Fabriken svarar för 75 procent av all cement i Sverige – cement som behövs för att göra betong.
Påbörjade och planerade byggen riskerar nu att avbrytas. Men värre är den arbetslöshet som skulle följa på en nedläggning av Cementa, menar Byggföretagen, då byggandet i Sverige till stor del skulle upphöra. Detta skulle inte bara beröra byggarbetare, hantverkare och andra som är fysiskt knutna till byggarbetsplatser, utan även underleverantörer och personer i tjänstesektorn.
Byggföretagen tror att hundratusentals skulle förlora jobbet.
En nedläggning av Cementa skulle även påverka den svenska finansmarknaden hårt, menar Byggföretagen. Man uppskattar att uteblivna investeringar skulle uppgå till 20 miljarder kronor i månaden, skriver kristdemokraternas Camilla Brodin, Kjell-Arne Ottosson och Magnus Jacobsson på Aftonbladets debattsida.
De kräver nu besked om hur cementkrisen ska hanteras.
På onsdag nästa vecka besöker Ibrahim Baylan (S) näringsutskottet i ett extra insatt sammanträde. Då förväntar sig KD, enligt debattskribenterna, att näringsministern kan presentera en plan för hur regeringen ska gå till väga för att Sverige inte ska hamna i en akut cementkris.
”Sverige kan inte hamna i ett läge där påbörjade projekt helt avbryts och viktiga infrastruktursatsningar inte blir av”, skriver de i debattartikeln i Aftonbladet.
”Lösningen kan inte vara att Sverige på ytterligare ett område ska bli beroende av import från utlandet när vi egentligen kan vara egenförsörjande. Kristdemokraterna anser att Miljöbalken inte kan vara en sådan bromskloss för svensk industri och att lagstiftningen måste ses över.”
Cementkrisen skulle kunna lösas genom att Cementa får ett undantag från reglerna om miljöpåverkan, menar Sveriges geologiska undersökning till SVT. Eftersom Cementas verksamhet anses såpass viktig för hela samhället skulle den kunna klassas som riksintresse och då kunde, enligt vattenlagstiftningen, en större påverkan på vatten, växtlighet och djur accepteras.