Tre inhyrda säkerhetsvakter står i beredskap vid scenen när broder Rashid predikar under torsdagskvällen på den arabiska konferensen i Solna. Alla mötesdeltagare skannas innan de får gå in i lokalen och ingen får ta några foton.
– Vi kan inte ta några risker, säger en av arrangörerna.
Konferensen, som anordnas av den arabisktalande församlingen i Centrumkyrkan i Sundbyberg, har ägt rum i tolv år tidigare, men har inte dragit så många besökare som de senaste åren. Under torsdagen är det några hundra personer på plats, och fler ska ansluta till helgen.
– Varför finns det förgörelse i Guds namn? Varför mördar man i hans namn? inleder den kände marockanske konvertiten sin predikan.
Av säkerhetsskäl har det varit hemligt vilken dag Rashid ska predika, och man kan därmed ana en glädje hos mötesdeltagarna då han äntrar scenen i Solnahallen.
– Du har en bild av Gud sedan du är liten, fortsätter Rashid och berättar det som alla redan vet – att han växte upp som muslim.
Som liten pojke fick han lära sig att Gud är så mycket högre än oss att vi aldrig kan nå honom, att det bästa man kan bli är en Guds slav och att ett av de 99 namnen som finns på Gud i Koranen är ”högmod”.
Han fick lära sig att muslimer var bättre än andra, och att man inte skulle ta kristna och judar till vänner.
Rashids världsbild krockade dock med verkligheten en dag då han som liten fick följa med sin pappa till torget. Han visste att de som såg ut som araber var muslimer och de som hade exempelvis franskt påbrå var kristna.
”Pappa, är det här de otrogna?” frågade pojken.
”Ja” svarade pappan om fransmännen.
”Men varför ser de finare ut än vi?” undrade en förvirrad Rashid.
Mötesdeltagarna i Solna skrattar.
– Den Gud jag lärde känna som liten var jag rädd för, fortsätter Rashid.
När han för första gången fick höra kristendomens budskap – att Gud skulle se oss som söner – skrattade han nästan åt galenskapen. Som muslim kan man ge sin son ett namn som ”Guds tjänare” eller ”Guds slav” – men att kalla någon för ”Guds son” skulle vara fullständigt otänkbart.
Men Rashid började jämföra islam och kristendom och lämnade så småningom sitt liv till Jesus. I dag driver han ett världskänt tv-program som heter ”Vågade frågor”, som jämför de två religionerna. Programmet sänds från utlandet eftersom Rashid inte längre är välkommen till vare sig Marocko eller några andra arabiska länder.
– Som kristen har jag aldrig varit rädd för Jesus, säger han.
– I islam är storheten att Gud är högt där uppe. I kristendom är storheten att Gud ödmjukade sig och blev liten, fortsätter han och frambringar stora applåder.
Den bild av Gud som finns inom islam påverkar tankesättet i Mellanöstern, vidhåller Rashid.
– Vi i Mellanöstern har lärt oss att högmod är något bra, medan västvärlden har lärt sig att ödmjukhet är bra, säger han.
Han kommer därefter in på IS och andra islamistiska extremismrörelser.
– Koranen har lärt oss: ”När du hatar en kristen representerar du Gud” och ”Varje person som inte är muslim är mindre värd än jag.” Sedan kan vi fråga oss om det är den unge killens fel att han dödar en kristen, eller om det är det arabiska samhällets fel, säger Rashid.
Rashid själv är inte bara ovälkommen till de arabiska länderna, han är också hatad av de flesta personer i den egna släkten. Värst har det kanske varit för Rashid att hans egen pappa tycker att han drar vanära över honom. Pappan, som var en lärd imam, fick efter sonens konvertering höra: ”Gå ut och lär din son först.”
Spänningen mellan far och son blev så outhärdlig att Rashid till slut sa:
”Vad säger Koranen att du ska göra?”
”Du vet.” sa pappan.
”Nej, jag vill höra det från dig.” sa Rashid.
”Döda dig.” sa pappan.
”Gör det då. Jag är trött på det här.” sa Rashid.
”Nej, jag kan inte.” sa pappan.
”Varför det?” sa Rashid.
”För att du är min son.”
Rashid avslutade med att säga:
”Du har ett hjärta, den Guden du tillber har inget hjärta.”
Rashid kommer in på det faktum att han ibland konfronteras av muslimer som säger: ”Men det finns stening i Bibeln också.”
– Ja, det gör det. Men vad sa Jesus till männen som ville döda äktenskapsbryterskan? ”Den som är utan synd ska kasta den första stenen.” Betyder det att det inte finns lagar och regler? Nej. Men det betyder att Gud förlåter oss, säger Rashid.
Och vad gör Gud om vi inte vill vara kristna mer? Jo, han går ut och lämnar de 99 andra för att finna det förlorade fåret, poängterar Rashid.
– Det är jättestor skillnad på en Gud som vill döda dig om du lämnar honom och en Gud som står med en öppen famn om du lämnar honom, säger Rashid.
Han avslutar därefter predikan med att nämna anledningen till varför det står säkerhetsvakter vid scenen.
– Det finns de som tror att Gud har sagt till dem att de ska döda mig. Jag får meddelande från människor som säger ”Om jag träffar dig ska jag hacka dig i bitar så att vi blir kvitt dig.” Då svarar jag: ”Nej, jag finns på Youtube, så mina klipp kommer tala till dig även om jag är död.”
– Jag har fått en betydligt mindre släkt sedan jag blev kristen. Men jag har fått en större familj genom alla er som är här, avslutar han.
Efter predikan tar den jordansk-amerikanske lovsångaren Naser Musa vid. Han har skrivit filmmusiken till ”The passion of christ” och leder nu mötesdeltagarna i sånger med texter som ”Kom och berör mig med dina händer, för du är Gud” och ”Bota mig från all svaghet, från all min synd”.
Innan den första lovsången har börjat gå mot sitt slut smyger människor fram till Rashid för att få en autograf i en bok, och när den andra lovsången är slut fullkomligt rusar människor fram för att omfamna honom, eller få en autograf. Säkerhetsvakterna får till slut leda bort honom, på grund av allt folk som tränger sig på.
Deltagarna dröjer sig kvar, någon omfamnar en flykting som har hamnat på Gotland, en annan omfamnar en flykting som har hamnat i Västerås. De svensketniska personer som har varit med under kvällen lägger tillbaka sina hörlurar, och små söta barn sover på sina mammors armar. Till slut får den ansvarige i Solnahallen be alla att gå ut. Mötena och samtalen mellan kristna trossyskon får fortsätta under morgondagen.