Sedan 2008 har Stockholms innerstadsbussar prytts med regnbågsflaggor under veckan då Pridefestivalen pågår i staden.
– Vi menar att Pride står upp för människors lika värde, så vi tycker att det är passande, säger Ronnie Johansson, kommunikatör på SL – Storstockholms lokaltrafik.
Han har inte funderat så mycket på om Pride står för någonting mer än människors lika värde.
– Det är så vi tolkar det. Sedan kan inte jag svara för om människor tolkar in annat, säger han.
En person som inte tycker att Pride endast står för människors lika värde är en busschaufför som vill vara anonym. Han har jobbat inom Stockholms lokaltrafik i många år, och vill inte köra buss med en Prideflagga på.
– Nej. Jag har tagit bort Prideflaggor i smyg. Men nu är de så svåra att få loss, säger han.
Just i år har han semester denna vecka, vilket han är glad över, men det finns år då han har jobbat under festivalveckan.
Han berättar hur han då har försökt få bort flaggorna och lagt dem längst fram i bussen, mycket noga med att inte förstöra något. När han har lämnat in bussen har det sedan inte varit någon som vetat hur flaggorna hamnat inne i bussen, eller vem som tagit bort dem.
Varför vill du inte köra med flaggan?
– Prideflaggan står för något som jag inte står för. Som jag ser det är Pride samhällsnedbrytande.
Han poängterar dock att det inte är människorna som deltar i Pridefestivalen som han är emot.
– Jag är emot Prideidén, men jag är inte emot människorna. Dem vill jag hjälpa i stället för att stjälpa.
Vad tror du skulle hända om företaget som du arbetar för fick reda på vad du gjort?
– Jag vet inte. Jag har valt att arbeta i det tysta. Jag gör inte saker för min egen skull. Jag har SL:s bästa för ögonen. Och i det här fallet har jag hela samhällets bästa för ögonen.
Vet du andra som tänker som du?
– Jag har inte tagit upp frågan. Under hela mitt liv har jag kört mitt race. Andra får klara sig själva.
En annan busschaufför som tycker att Prideflaggan är problematisk är en kristen man i medelåldern. Han ska just gå på sitt pass i Stockholms innerstad när Världen idag ringer upp honom.
– Ja, jag kör med Prideflaggan. Det känns inte bra. Jag ställer mig under något som jag inte tycker är bra. Det är mycket kluvna känslor, säger han.
Han tycker dock att det är svårt för en enskild individ att påverka i frågan, utan tycker att det är något som måste förändras i samhället i stort.
– Pride får väldigt mycket utrymme. De har ju lyckats få massmediers öron, och får framföra sitt budskap helt okritiserade. Det är svårt att över huvud taget lyfta frågan.
Mannen är mycket noga med att han ska få vara anonym i tidningen. Kommer det fram att han egentligen är emot bussutsmyckningen är han rädd att han blir inkallad till chefen och får ”en hel del problem”.
– De här åsikterna får man vara mycket försiktig med att uttrycka, säger han.
Finns det fler som känner som du?
– Ja, det tror jag. Kanske speciellt de från andra länder, med muslimsk bakgrund. De vågar ofta säga mer vad de tycker. Vi kristna är vana att huka oss. Jag har hört busschaufförer säga: ”Ska vi behöva köra med den här flaggan igen?”.
Vad som händer med enskilda busschaufförer om de vägrar att köra med flaggan är det upp till arbetsgivaren att bestämma. I Stockholms innerstad är det bolaget Keolis som kör bussarna. Världen idag ringer upp Terese Kalinski, som är säkerhetschef på Keolis.
Får en enskild busschaufför av religiösa eller privata skäl säga nej till att köra med Prideflagga?
– Nej, absolut inte. Att samarbeta med Pride är ett beslut som företaget har fattat. Är det så att det skulle komma till ledningens kännedom att en busschaufför vägrat skulle vi kalla in honom till chefen och göra det till en rättslig grej. Det är lika med arbetsvägran. Man förbinder sig att följa våra regler och rutiner när man anställs, säger hon.
Kan man bli av med sin tjänst?
– Vi följer en särskilt arbetsgång, men det kan absolut sluta med det. Om det är så att vederbörande vägrar köra med flaggan börjar man med att ha en dialog och förklarar varför vi gör det här. Det är något vi kräver att man supportar. Man kan ju inte göra som man vill bara för att man har en annan åsikt.
Det är SL som i grunden har tagit beslutet om samarbetet med Pride, men Keolis har också tagit ett aktivt beslut om samverkan, och tidigare år har företagets VD talat på festivalen.
Terese Kalinski kan dock inte svara på om företaget kan tänka sig att flagga för andra rörelser, utan hänvisar här till SL.
Ronnie Johansson på SL:s presstjänst är öppen för att samarbeta med andra.
Skulle ni kunna tänka er att flagga för exempelvis Pro life-rörelsen på ”Livets söndag”?
– Vad ska jag säga? Det är aldrig en omöjlighet att flagga med andra flaggor. Men jag har inte koll på just den rörelsen du nämner. Man får ta varje situation för sig. Vi har inga planer på att samarbeta med några andra just nu. Men teoretiskt sett är det möjligt, säger han.