Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

När Ann-Sofie Brännvall gav sitt liv till Jesus upphörde hennes alkoholberoende. Hon har även fått upprättelse från sina psykiska problem. – Jag har varit inskriven i psykiatrin i 18 år, nyligen fick jag beskedet att de vill skriva ut mig, berättar den lyckliga kvinnan. Foto: Jonas Adolfsson

Hittade friheten hos Jesus

Kvinnan som nästan alltid var berusad och även mådde psykiskt dåligt har blivit en glad person. Förändringen startade när Ann-Sofie Brännvall tog emot Jesus som sin Frälsare.

Nyheter · Publicerad 00:00, 28 mar 2012

Det var ett skönt sätt att döva känslorna, säger Ann-Sofie Brännvall om sin alkoholdebut som 12-åring.
Snart drack hon varje helg, och missbruket stegrades tills hon, 15 år gammal, blev gravid.
Nu hade Ann-Sofie omdöme nog att hålla upp med supandet. Som 17-årig hade hon hunnit bli tvåbarnsmamma.
Ett år senare drabbades hon av psykiska problem. Ann-Sofie berättar hur hennes gamla problem kom ikapp henne, samma problem som hade fått henne att ta till flaskan i unga år. Hon beskriver det som en brist på kärlek.
– Jag fick nu ångest och började må dåligt, förklarar Ann-Sofie.

När hon var 22 år återvände hon till missbruket, nu även med vissa andra droger på repertoaren.
– Jag drack jättemycket, ville bara bedöva mig för jag var så trasig inombords, förklarar hon.
Samtidigt försökte Ann-Sofie att fylla sina inre tomrum genom att söka "kärlek" hos olika män.
I omgivningens ögon var hon ett uträknat vrak. Ett undantag var det kristna grannparet som flyttade in i huset där den då 28-åriga missbrukarkvinnan bodde – med ett reellt hot om vräkning över sig.
– De berättade för mig om Jesus, säger Ann-Sofie, som inte alls tog illa vid sig. I stället fick hon hopp av det hon hörde; hon hade ju testat allt för att bli fri från sina problem.

En kväll när grannparet ringde på hos Ann-Sofie var hon rejält bakfull. Det hindrade inte paret från att bjuda med henne ut på en promenad. De slog sig ner på en bänk och där läste mannen ur Bibeln för Ann-Sofie.
– Det blev som balsam för mig härinne, säger Ann-Sofie och visar med runda rörelser i hjärttrakten.
Hon minns inte vad paret sedan sa, men från den stunden visste hon i sitt hjärta att Jesus är på riktigt och att han faktiskt älskar henne.
En tid senare frågade grannkvinnan om Ann-Sofie ville bli frälst. Hennes ja-svar kom utan betänketid.
– Dagen efter var jag helt fri från alkohol och droger och till och med från rökningen. I två veckor gick jag i stället som i ett lyckorus och jag hade ingen abstinens.

Men hennes förflutna kom åter ikapp henne och efter en tid drabbades hon av en ny psykos.
– Jag valde att hålla fast vid Jesus, säger Ann-Sofie, som inte tänkte ge upp sin kristna tro.
Efter ett halvår var hon återställd. Det var nu 2005 och Ann-Sofie började gå till kyrkan. Där träffade hon också Elisabeth, som skulle bli en andlig mamma för henne. Genom Elisabeth kom hon också med i Södertäljekyrkan – en plats som snart blev hennes andliga hem.
– Församlingen har betytt jättemycket för mig och Elisabeth har funnits med mig och lyssnat på mig när jag har mått dåligt.

Sedan Ann-Sofie blev kristen började hon be för personer i sin familj som hon tidigare haft en dålig relation till. Lycklig berättar hon nu om bönesvar. Hon lovprisar också det kristna grannparet som valde att närma sig Ann-Sofie trots att folk avrådde dem.
Den i dag sprudlande Södertälje­kvinnan älskar att möta gamla bekanta ute på stan. Många hajar till inför den nya Ann-Sofie.
– Förr såg de mig alltid ledsen och onykter, men nu märker de att jag är glad. Man kan riktigt se alla frågetecknen i deras ögon, skrattar hon och ritar frågetecken i luften. Jag tror att det som hänt med mig ger mycket hopp till människor och jag älskar att få sprida hopp. Jag älskar människor!

Nu hoppas hon att flera av hennes gamla kompisar och de som lever i samhällets utkanter ska få möta den Jesus som har gett henne ett nytt och meningsfullt liv.
– Jag älskar Jesus så mycket, han finns på riktigt. Jag vill att folk ska förstå att om han kan hjälpa mig så kan han hjälpa vem som helst. Oavsett hur långt man har sjunkit.
De psykiska besvären har blivit allt mindre och Ann-Sofie berättar hur hennes kontaktperson inom psykiatrin brukar ta upp Ann-Sofie som ett positivt exempel bland sina kollegor.
– Det kan ju behövas, de andra som jobbar i psykiatrin får ju så mycket negativa rapporter, menar Ann-Sofie, får en pillemarisk glimt i ögonvrån och vill avslöja något innan intervjun är slut.
Det handlar om ett rykande färskt besked från psykiatrin.
– Jag har varit inskriven där i 18 år, och nu vill de skriva ut mig. Alltså, vilket vittnesbörd! utbrister hon, fascinerad och lycklig över den upprättelse hon har fått vara med om.

Jonas Adolfsson

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...