Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Att klättra på en stege var tidigare otänkbart för höftskadade Siwert Arréhn. I dag går det som en dans. - Mitt snabba tillfrisknande har förbluffat både läkare och sjuk­gymnaster, berättar Arréhn. Foto: Jonas Adolfsson

Helad på anställningsintervjun

Efter förbönen läktes Siwert Arréhns nyopererade höft rekordsnabbt. Och när han började be för andra, blev även hans egen onda armbåge botad.I vår nya serie "Med Guds hjälp" möter vi i dag företagaren och ord­föranden för Betania i Bruzaholm, väckelseförsamlingen som Världen idag uppmärksammade i fredagens tidning.

Nyheter · Publicerad 00:00, 30 nov 2011

Att plocka svamp och jaga har alltid varit guldstunder för Siwert Arréhn i Bruzaholm. Men på senare år har smärtor i höften och låret gjort detta allt svårare. Förra sommaren gick han till doktorn som konstaterade två diskbråck och artros. Det beslutades om operation den 24 februari 2011.
– Operationen skulle innebära tre månaders sjukskrivning, berättar Siwert Arréhn, en aktiv entreprenör och tillika lekmannapastor i Betaniaförsamlingen.
En tid innan operationen upplevde Arréhn som ett Guds tilltal att han inte skulle ligga hemma i bostaden under sin konvalescens. I stället skulle han ligga i ett rum i Wäduren, den fastighet där Arréhn driver företag med bland annat byggnadstjänster och rumsuthyrning.
– Gud sa åt mig att när jag ligger där så kommer jag att få betjäna många människor, berättar han.

Med klartecken från hustrun Britta och barnen flyttade han direkt in i "vårdrummet" när han kom hem tre dagar efter operationen. Nästan genast började människor besöka honom med en önskan att få samtal och förbön.
– Det var kö här emellanåt, berättar den gladlynte Arréhn.
Långt innan operationen hade det också bestämts att församlingen i mars skulle hålla en helgkampanj med förkunnaren Birger Skoglund som talare. Men nu visade det sig att Skoglund var dubbelbokad och inte kunde komma till Bruzaholm. Siwert Arréhn ställdes nu inför utmaningen att ifrån sin sjuksäng försöka hitta en annan konferenstalare.

På måndagen, två dygn efter att han kommit hem från operationen, ringde telefonen. Det var från Helsingborg och mannen i telefonen talade väldigt dålig svenska.
– Han ville ha jobb som byggnadsarbetare och jag förklarade att han i så fall måste komma till Bruzaholm för en anställningsintervju, berättar Arréhn.
På torsdagen anlände mannen med tåget. Han hade just klivit in i sjukrummet då Arréhn åter fick höra Guds stämma på insidan: "Den där mannen predikar".
– Nämen, tänkte jag. Inte predikar väl han, han vill ju bara ha ett byggnadsjobb.
Samtidigt kände den sängliggande pastorn hur det liksom bubblade i hans inre när den rumänske byggarbetaren slog sig ned bredvid honom. På nytt hörde han Guds röst: "Den mannen predikar" .

Mannen presenterade sig som Daniel och förklarade att han hade varit i Sverige i några år för att kunna försörja sin familj hemma i Rumänien. Efter några minuter avbröts främlingen av mannen i sängen: "Jag måste bara fråga en sak: Predikar du?"
"Javisst, naturligtvis", kom svaret. (Siwert Arréhn skrattar gott åt den dråpliga händelsen.)
Mannen visade sig vara en pingstpastor som rest till Sverige för att försörja sig med tillfälliga jobb. I nästa stund frågade Arréhn om mannen ville be till Gud för hans nyopererade höft. Utan att tveka reste sig mannen upp, tog Arréhns hand och började be.
– Snart kom en sådan kraft över både honom och mig att han for baklänges, ned på stolen som han hade bakom sig, berättar han, road av minnet.

Efteråt förklarade mannen för Siwert Arréhn att han hade sett en syn när han bad: "Gud har stoppat in dig i sin ugn, och när han tar ut dig därifrån ska du och han gå tillsammans", förklarade han.
På fredagen var det dags för mannen att resa vidare. Innan avresan kastade Arréhn ut frågan: "Du har inte lust att komma hit näst helg och predika?"
– Jag visste ju ingenting om karln, förklarar Arréhn och skrattar åt sin egen enfald.
Men mannen svarade ja på stående fot och därmed var talarfrågan till helgkampanjen löst.
Ett par dagar senare åkte Siwert Arréhn till vårdcentralen i Mariannelund för att ta bort agrafferna – 31 metallmärlor som klämde ihop operationssåret.
– När distriktssköterskan lyfte på bandaget, sa hon att hon aldrig sett ett finare sår så kort tid efter en sådan operation. Jag hade dock fortfarande lite ont i höften, förklarar han.

Under följande natt upplevde Siwert Arréhn hur Gud talade till honom på nytt. Han återger budskapet med en bruten stämma: "Du har undrat varför du ska gå igenom det här. Men jag var tvungen att ha dig stilla. Du har bett mig om ett helande, och nu ska jag hela dig med hast. Det kommer bara att ta minuter..."
– I samma stund som Gud sa "minuter" så började det klia till det vansinnigaste i operationssåret. I början låg jag i sängen och rev och rev. Jag gick upp och rev och gick och lade mig igen, säkert tio gånger. Efter 1,5 timme slet jag bort hela bandaget.

Han skrattar åt sig själv och berättar hur han sedan gick ut till den stora spegelväggen för att se hur såret såg ut. Såret var då tre decimeter långt, lite böjt som ett ess och med 62 hål där de 31 agrafferna suttit. Vid 7.30-tiden på morgonen kom två vänner in för att titta till honom.
– De tittade på såret med en halvtimmes mellanrum hela fredagen. När klockan var tolv på dagen var det bara ett rosa ärr kvar. Såren fanns inte längre. Klockan tre var det bara ett vitt ärr. Och när jag på kvällen kom till kyrkan, där Daniel skulle predika i det första konferensmötet, var jag smärtfri och utan kryckor. Vännerna i kyrkan tittade på mig där jag kom med portfölj i handen, och undrade vad som hänt.

I kyrkan fick Siwert Arréhn nu vara med och be för några andra personer som behövde helande.
När han senare på kvällen kom hem upptäckte han att något även hade hänt med hans egen arm.
– Jag hade haft ont i den i många år. Om jag la upp den i fönstret när jag körde bil tvingades jag ta ner den igen efter 5-10 sekunder. Nu var den helt bra.
– Visst är det märkligt, jag bad för andra och så blev jag helad själv, utbrister han, barnsligt upprymd över det som hänt. Jag skulle ha opererats för armen nu i somras men jag behövde aldrig göra operationen.

Samtidigt hade höften återställts med en hastighet som skulle få vårdpersonalen att häpna.
Sex veckor efter operationen fick Siwert Arréhn åka till sjukhuset för att träffa läkaren. Han uppmanades att ta några steg och att försöka stå på ett ben. Bruzaholmsentreprenören klarade alla tester utan minsta besvär och förklarade att han den senaste veckan dessutom både kört motorsåg i skogen och gjort svetsarbeten under en hel dag.
Hans oförskämt goda status förbryllade den kvinnliga läkaren.
– När jag skulle gå hem sa hon: "Du ska veta en sak, Siwert, att det här är första gången på Höglandssjukhuset i Eksjö som någon inte har varit sjukskriven i minst tre månader med den operation som du har gjort. Det har aldrig hänt tidigare.

Med facit i hand är Siwert Arréhn glad för de fyra veckor som han trots allt låg sängbunden.
– Jag hade mellan 50 och 75 människor på besök här och många av dem fick jag betjäna och be till Gud för, säger han med två lyckligt strålande ögon.
– Dessutom fick jag själv uppleva hur Gud i sin kärlek helade både min höft och min armbåge.

Jonas Adolfsson
jonas.adolfsson@varldenidag.se


Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...