På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte.Vad kan människor göra mig?
Psaltaren 56:5

Världen idag

"Kristenhetens strävan efter att vara omtyckt och accepterad är sorglig", menar Magnus Malm. "Det eviga jagandet efter folks beröm och bekräftelse, det ger oss ingenting". Foto: Albin Larsson

Han kallar kyrkan till omvändelse

Kyrkan i Sverige behöver omvända sig. Från sin ängslighet, privatisering och sitt bekräftelsebehov till att tydligare uttrycka både sitt centrum och sina gränser. Det menar författaren och retreatledaren Magnus Malm som Världen i dag mött till ett samtal om bland annat en ny syndakatalog, destruktiva makter och gudstjänstens utformande.

Nyheter · Publicerad 15:21, 16 sep 2015

Det är onsdag kväll i början av juli och regnet öser ner när Magnus Malm kommer gående mot Hönö missionskyrka. Den gröna regnjackans huva är hårt åtdragen så att bara ögon, näsa och mun syns. Några timmar tidigare har han stått under Hönökonferensens jättelika tältduk och haft sitt tredje bibelstudium, i dag om kroppen.

I studierna gör han upp med kyrkans 2000-åriga historia av att se ner på det jordiska, kroppsliga och mänskliga i kontrast till det himmelska, andliga och gudomliga.

Det är en av de viktigaste orsakerna till att människor lämnar tron eller låter tron få begränsad betydelse menar Malm, som sammanfattar problemet med att om man måste välja mellan att vara människa eller att vara kristen, är valet inte svårt.

Vi letar oss uppför missionskyrkans alla trappor och hamnar längst upp i ett litet rum där stolarna är uppställda i en ring. I hyllan står tidebönsböckerna prydligt uppradade och över den lilla träbänken med en uppslagen bibel hänger en färgglad ikon på väggen.

– En ikon i en missionskyrka, utbrister Magnus Malm, som sedan snabbt konstaterar att mycket har hänt i frikyrkan de senaste åren och att inslag från de historiska kyrkorna inte längre är anmärkningsvärt.

Magnus Malms författarskap rör sig ofta kring ämnena självbild och gudsbild och hur dessa påverkar efterföljelsen av Jesus. Den senaste boken, Som om Gud inte finns, är inget undantag.

– Skrivandet kommer ofta ur min egen frustration och erfarenhet av vad som händer i kyrkan. Jag kände att någon behöver ta ett samlat grepp kring kyrkans sekularisering så att vi kan samtala om och dela erfarenheter kring detta. Vi vet ju att det vi håller tyst om har makt över oss.

Fallande besökssiffror och människor som lämnar tron är inte själva problemet för kyrkan, menar Malm, utan symptom på något djupare som har gått snett.

– Sekularisering är när evangeliet har tappat relevansen för mitt liv och den utvecklingen märks framförallt i mina relationer; till Gud, till andra människor, till arbete, till pengar, till politik, till miljö. Tron är till slut en så pass diffus inre känsla att den är ganska enkel att säga nej till.

Han ger en idéhistorisk lektion för att förklara hur kyrkan hamnat där den är i dag. Han berättar hur den kristna tron under 1700-talets upplysningstid omvandlades från att ha haft med hela livet att göra till att bli en idé om Gud för den övre eliten. Hur sedan romantikens 1800-tal, som en reaktion på förnuftstron, kom att göra tron till en fråga om en inre känsla som inte hade något med hur vi lever att göra.

– Ibland tänker jag att muslimerna, i sitt sätt att uppfatta Gud som relevant för hela livet, i dag har mer kontakt med den tidiga kyrkan än vår upplysningsliberala kyrkliga kultur. På det sättet är ju muslimerna inte så mycket ett hot som en stor utmaning. De tvingar oss tillbaka till våra egna källor.

En tro som omfattar hela livet och en kyrka som tar uppdraget att följa Jesus på allvar, det är vad Malm vill se. I stället ser han hur tron privatiseras och hur kyrkan gör allt för att bli omtyckt av alla.

– Det där eviga jagandet efter folks beröm och bekräftelse, det ger oss ingenting. Det är bara förnedrande och ett uttryck för dålig självkänsla. Som när någon på jobbet får höra att "jag hade aldrig trott att du var kristen", och det uppfattas som en komplimang. Vilket fruktansvärt misslyckande.

För att ta efterföljelsen av Jesus på allvar räcker det inte med att tala om kyrkans centrum, utan även dess gränser, menar Malm. Han tar de första kristna som exempel som inte utgjorde något hot mot kejsaren i sin tro på en uppstånden Jesus, utan i sin vägran att tillbe kejsaren.

– Kejsarens anspråk var att kejsaren är Herre, men de kristna sa att Jesus är Herre. Kristna förföljdes alltså inte för vad de sa ja till utan för vad de sa nej till.

På samma sätt menar han att kristna i dag behöver säga nej till de lojaliteter och makter som kommer i konflikt med Jesus. Vi talar om gamla tiders syndakatalog som skulle kunna ses som ett definierande av de makter som den tidens kyrka bestämde sig för att säga nej till. Alla var då exempelvis överens om spritens destruktiva inflytande.

– Det var styrkan i väckelseförkunnelsen att man satte ord på det. Alla visste att det här var destruktivt och ska du följa Jesus får du ta de här makterna på allvar och säga nej. Det är möjligt att vi i dag rör oss in i en liknande situation när det gäller exempelvis konsumtion och sociala medier.

Men att införa en ny syndlista är inget Malm önskar, utan i stället tror han att det måste börja med en insikt om att jag inte mår bra av de destruktiva makterna.

Efter den upptäckten tror han att den lilla, kristna gemenskapen är forumet för att ta nästa steg i att avslöja och bli fri från makterna.
– Om vi börjar samtala om dem i en liten grupp kommer det antagligen utkristallisera sig ett antal gemensamma nämnare när det exempelvis gäller synen på arbete, pengar och vårt förhållande till det ständigt uppkopplade samhället.

Själv äger Magnus Malm varken dator eller smartphone och ägnar ett helt kapitel i sin senaste bok åt vårt förhållande till IT. Ett område som han tycker kyrkan har varit alldeles för tyst kring.

– Kristna har varit fruktansvärt rädda för att uppfattas som teknikfientliga och bakåtsträvande, så därför håller vi käft. Trots att erfarenheten från exempelvis de retreater jag är med och leder, visar vilken befrielse människor upplever av att inte ständigt vara tillgängliga och ha tillgång till nätet.

Under våren har gudstjänstens roll och utformning i frikyrkan diskuterats flitigt bland kristna pastorer och ledare, och ett par böcker har släppts i ämnet. Även Malm tar upp gudstjänsten i sin bok där han betonar hur lite av Jesu undervisning som faktiskt berörde gudstjänstlivet och hur fokus i stället låg på det liv som levdes utanför synagogan och templet. Samtidigt betonar han hur viktigt det regelbundna gudstjänstfirandet är för den kristna församlingen.

När det gäller samtalet om gudstjänstens utformning tycker han att betoningen på frihet framför form missar poängen.

– Det vet ju varenda människa som vuxit upp i frikyrkan att det tar fem minuter så har friheten blivit en form. Ofta är det en sämre form än den liturgi som är framvuxen under lång tid och efter mycket reflektion.

Samtidigt ser han hur betoningen på form kan bli ett självändamål och tar som exempel en rörelse inom katolska kyrkan där man anser att 1500-talets sätt att fira gudstjänst är det enda sanna.

– Form och frihet är inte antingen eller, utan evangeliets centrala ord är och. Jesus är sann Gud och sann människa. Det gäller även gudstjänsten, form och frihet.

Malm konstaterar att det de senaste 20 åren har funnits en stark rörelse inom frikyrkan mot att återupptäcka sina rötter, bortom 1800-talets väckelse. Han ser hur många kyrkor har återupptäckt mässans centralitet och hur nattvardsfirandet har fått ta större plats. Han ser det som en god utveckling och tror att vår utmaning är att kunna ge mässans fasta former de "kläder" som fungerar i vår tid.

– Jag tror vi både behöver liturgi och kreativ frihet. Vissa grundläggande, urkyrkliga former som kom väldigt tidigt, och som sedan dess varit centrala i mässfirandet, tror jag egentligen alla kyrkor ska ta till sig. Sedan behöver vi också se vilka kreativa inslag vi kan ha med.

Samtalet återgår till sekulariseringen och hur vi egentligen ska kunna stå emot den. Malm tror att den regelbundna reflektionen är en av de viktigaste nycklarna för att följa Jesus i vår informationsintensiva tid.

– Vi bombarderas ständigt av intryck, vilket blir väldigt manipulerande. För om jag inte kan tänka en tanke till slut kan jag ju inte heller bryta några mönster. Jag drivs bara med.

Rent praktiskt lyfter han fram retreater som ett verktyg och deltagandet i en lokal, kristen gemenskap som ett annat. Och så den dagliga examen, introducerad av Jesuitordens grundare Ignatius av Loyola.

– Varje kväll stannar jag upp och ser hur Jesus har kommit till mig i dag. Efter det ser jag vad som har fått makt över mig och vad jag vill bryta med. Till sist överlåter jag mig till Kristus. Jag vet inte var jag hade varit utan det.

Till sist, vad skulle du önska för kyrkan i Sverige i dag?
– Jag skulle önska att den bytte riktning. Vi har försökt nu i x antal år att hela tiden försöka vinna världens bekräftelse genom att försöka anpassa oss efter den.

– Jag önskar att vi kom till samma punkt som den förlorade sonen och typ säger: "Nämen, hallå vad håller vi på med? Det här är inte värdigt en kristen kyrka. Nu går vi åt det andra hållet istället. Kosta vad det kosta vill". Lite av den känslan.

Albin Larsson
redaktionen@varldenidag.se 

Antisemitismen Göran Persson bekämpade har ätit sig in i (S)

Ledare För femtio år sedan låg medlemsantalet i Malmö judiska församling stabilt över tvåtusen personer.... lördag 15/5 00:10

Kristna nordbor utvisades från Sibirien

Ryssland. Resan till kristna vänner i Sibirien slutade på ett chockartat sätt för tre kristna nordbor. Efter... lördag 15/5 09:00

300 på högskoleprov – max 8 i kyrkan

Ledare Förra lördagen, den 8 maj, skrev 35 000 personer högskoleprovet på 120 olika orter i landet. I... lördag 15/5 00:00
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier