De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av skam.
Psaltaren 34:6

Världen idag

– Min farfar fick bevittna förintandet av sin familj och alla släktingar. Ju mer vi talar om vårt förflutna, desto mindre risk är det att något så fruktansvärt händer igen, säger Emelie Finder, som anordnade en halvdag om främlingsfientlighet i sin skola.Hon bjöd in Tobias Rawet, som överlevt Förintelsen. Foto: Richard Finder

”Hakkorsen på skolorna skrämmer mig”

När Emelie Finder fick upp ögonen för att främlingsfientlighet och nazistiska symboler smugit sig in i hennes egen skola blev den 18-åriga judinnan skrämd – men trotsig. Efter samtal med rektor fick hon anordna en halvdag om främlingsfientlighet och om Förintelsen för alla andraårselever på Danderyds gymnasium.

Nyheter · Publicerad 00:00, 27 jan 2012

– För oss tredje generationens överlevande känns det extra viktigt att hålla minnet vid liv, säger Emelie Finder, när aulan långsamt töms på elever. Kvar dröjer sig rektorn i samtal med kommunstyrelsens ordförande, som valt att delta i arrangemanget, som Emelie döpt till "Anti främlingsfientlighetsdagen".
– Man kan se hakkors på skolorna och på stan, och höra ungdomar säga nedvärderande saker om andra folkgrupper. Det skrämmer mig och jag vill stoppa det.

Hon valde att bjuda in en man med egna minnen från Förintelsen, 75-årige Tobias Rawet. Han och hans familj tillbringade början av andra världskriget i det judiska ghetto som tyskarna skapade i den polska staden Lodz 1940.
Av 60 000 barn kom endast 65 levande från gettot. Och det är alldeles tyst i den stora gymnasieaulan när Tobias Rawet berättar hur hans mor gömde honom i en latrintunna på utedasset för att inte den sexårige sonen skulle gripas och gå samma möte till ödes som hans ett år yngre kusin: att stängas in i en lastbil, tillsammans med tiotals andra gråtande småbarn, för att långsamt gasas ihjäl. De allra yngsta, spädbarnen på ghettots sjukhus, slängde soldaterna helt sonika ner på gatan från fjärde våningen. Barn över tio år sparades som arbetskraft, och Tobias Rawes föräldrar räddade med all säkerhet sin sons liv när de skaffade ett förfalskat arbetspass åt sin son, och gjorde honom fyra år äldre än i verkligheten.
Ända till krigsslutet 1945 arbetade Tobias Rawet – som då hette Tolek – i olika koncentrationsläger.
– Det var hemskt, säger han gång på gång, maktlös inför ordens oförmåga att förmedla de intryck som etsat sig fast i hans minne för alltid: latrinstanken, svälthungern, skräcken, ljudet av skällande hundar och pistolskott, synen av döda kroppar staplade i stora högar.
Länge försökte Tobias Rawet varken att berätta eller att minnas. Att bygga upp livet i Sverige, att arbeta och bilda familj hjälpte effektivt med att hålla den bortträngda fasan stången.

Ett nyhetsinslag på tv en vardagskväll förändrade allt. Året var 1992, och en känd Förintelseförnekare togs emot på Arlanda av sina sympatisörer. "Förintelsen är judarnas påhitt", sa han inför kamerorna.
– Jag, som hade försökt glömma hela den där tiden och som inte berättat allt jag varit med om ens för mina närmaste, var chockad och fick mig en tankeställare, berättar Tobias Rawet.
– Jag bestämde mig för att ägna all min tid som pensionär åt att berätta om vad som kan ske om inte allas lika värde respekteras.
Nu har han gjort just detta i närmare 15 år. Minst tre gånger i veckan, år efter år, ger Tobias Rawet nytt liv åt barndomens trauma inför hundratals skol­elever.
– Det är mitt sätt att göra allt för att inte någon ska behöva gå igenom det som jag gick igenom. Men det är också en plikt jag har gentemot mot de människor som mördades och som aldrig får bli bortglömda, säger han, som numera är ordförande i Föreningen Förintelsens överlevande i Sverige.

Alla överlevande har inte haft lika lätt för att tala om det förflutna. Tvärtom har många valt att aldrig tala med sina barn om sina upplevelser.
– Många i min generation, alltså den andra generationen, var kraftigt påverkade av föräldrarnas ångest, krigsskador och önskan att lägga locket på, säger Emelie Finders far Richard, som just filmat dotterns framträdande i skolaulan.
– Vi hade det också svårare att erkänna för omgivningen att vi var judar. Våra barn har en helt annan inställning, en annan trygghet och självsäkerhet.
Båda hans döttrar har besökt koncentrationsläger i Polen och Tyskland. De har också haft en ovärderlig källa till kunskap och släktminnen i sin farfar, som dog för tre år sedan.
– Det är overkligt, förödande och fruktansvärt att ha Förintelsen med sig i sin bakgrund. Så är det bara, säger Richard Finder.

Eva Janzon

Det är modigt av KD att bryta dödläget

Ledare KD har, mycket förvånande, stått i centrum för den politiska diskussionen ända sedan regeringsbildningen i januari – trots att den innebar att KD...