Global församlingstillväxt, del 2: Vit kristendom ändrar färg

Vit kristendom ändrar färgDet är i den brunbrända delen av världen som kyrkan växerDärmed är på något sätt dagens globala kristendom tillbaka där den startade. När kyrkan var ung var den nämligen brunbränd. Det var judar som spred evangeliet till nya folk. Staten Edessa i dagens Syrien, Armenien och Etiopien blev de första "kristna staterna" på 300-talet. Kristendomen spreds runt hela Medelhavsområdet.
På 400-talet blir frankernas rike (Frankrike) kristet, Irland vid ungefär samma tid och i slutet av 500-talet kommer missionärer från Rom till anglernas rike (England). Under de närmaste århundradena "kristnas" germaner, bulgarer, magyarer, böhmare (tjecker), russer och polacker och sedan daner, norskar, islänningar, svear och göter och finnar. År 1386 låter den litauiska kungen döpa sig och därmed är Europa till namnet kristnat.

I takt med att Europa "kristnas" och samtidigt som stora delar av Medelhavsområdet förloras till islam på 600-talet, blev den brunbrända kristendomen blekare och vitare. År 800 räknar missionsvetare med att en genomsnittskristen då var vit. Så förblev det i drygt tusen år.
När sedan Latinamerika "kristnas" på 1500-talet och framåt och när det svarta Afrika i så stor omfattning tar emot det kristna evangeliet under 1900-talet, blir kristendomen mörkare. Omkring år 1980 tippade det därför över och majoriteten kristna blev återigen "brunbrända". Aktuell missionsstatistik bekräftar den utvecklingen.
Samtidigt ska man komma ihåg, att det är just inom de brunbrända områdena, som också de minst nådda folken finns i det så kallade 10/40-fönstret. Mellan tionde och fyrtionde breddgraden finns hela den muslimska världen, det folkrika Indien, det ännu mer slutna Kina och de stora buddistfolken.

Man kan förstås undra över varför kristendomen fått sådan framgång i den brunbrända delen av världen. Ett svar måste bli att missionssällskapen satsat ekonomiska och personella resurser på dessa områden, även om man nog säkert kunde ha omprioriterat och gjort ännu mer. Områdenas relativa fattigdom har snarare befrämjat, än försvårat, kristendomens tillväxt. Politiska revolutioner, som i Sovjetunionen, har förmodligen förstärkt det nationella, inklusive det kristna, medvetandet och så vidare.

Även värt att notera, när man funderar över och gläds över kristendomens växt, är ju det starka karismatiska bidraget till växten. Pingströrelsen, nu 100 år gammal, och den karismatiska väckelsen, nu 50 år gammal, har befrämjat en förnyelse, där den helige Ande fått en given plats. Den helige Ande är given av Jesus som missionens motor – "ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er och ni ska vittna om mig i Jerusalem, Judéen, Samarien och till jordens yttersta gräns".

Den helige Ande gavs kyrkan för mission. Denna andefyllda kraftkristendom ligger till mycket stor del bakom växten i den brunbrända världen. Någon har till och med vågat påståendet, att 9/10 av de vuxna som vinns för Kristus i världen i dag, vinns av karismatiska kyrkor. Även om siffran skulle vara tilltagen i överkant, säger den en del om hur mycket den karismatiska väckelsen betytt och betyder för de nya kyrkorna och de nya kristna i dag.

Kyrkans tillväxt i miljoner 1900 1970 2000
Afrika 10 119 338
Latinamerika 62 268 477
Asien 19 90 323
Europa 369 494 528
Nordamerika 60 173 207
Prognoserna ger vid handen att den brunbrända kristendomen kommer att öka ytterligare till år 2025:
Afrika 670
Latinamerika 618
Asien 522
Europa 513
Nordamerika 242
Carl-Erik Sahlberg
redaktionen@varldenidag.se

Del 1 i artikelserien Global församlingstillväxt