Att majoriteten av svenskarna numera inte ber till Gud över huvud taget tror EFS-prästen Maria Smeds har med sekulariseringen och individualismen att göra. 

– Man är centrum av sin egen värld i Sverige och du är din egen lyckas smed, säger hon. 

Att Norrbottens och Västerbottens län, enligt en ny undersökning från SOM, är två av de tre län där det tycks vara flest som inte ber till Gud var Smeds inte beredd på. Hon påpekar att det är relativt hårda livsvillkor i området, som man kan tänka sig skulle motivera människor att vända sig till Gud. Samtidigt har arbetarrörelsen varit stark i norra Norrland, vilket Smeds menar skulle kunna vara en förklaring till mindre bön. 

– Jag upplever att den röda politikens ideologi ibland blir något som ersätter Gud, att man vänder sig till den som räddande istället för Gud, säger hon. 

Att den lutherska väckelserörelsen laestadianismen är stark i området, och enligt Smeds går igen i många familjer, tar hon också upp som en möjlig förklaring. Detta med tanke på rörelsens höga fromhetsideal. 

– Tröskeln är så hög för att bli godkänd, så då kanske många tänker: ”Jag duger inte för att komma till Gud”, menar Smeds. 

Att kvinnors böner till Gud tycks ha minskat mycket mer än mäns, tänker hon kan bero på att kvinnor i högre utsträckning har anammat nyandligheten. 

– Kvinnor har kanske generellt bejakat sin andliga hunger och längtan, säger hon.

Vad spelar det för roll om vi ber till Gud eller inte? 

– Guds rike byggs av Gud och bönen är ett villkor för att Guds rike ska växa och utvecklas. Om jag vill ha mer Guds rike i mig eller i samhället, beror allting på om jag vänder mig till Gud och ber till honom, men också lyssnar till vad han säger. När man faktiskt lyssnar på Gud och gör det som man uppfattar att han säger, då börjar man gå i tro och inte i åskådning. Jag var kristen länge innan jag såg den skillnaden, säger Maria Smeds.