Aftonbladet och Expressen har de senaste dagarna publicerat en rad artiklar som fört fram kritik från en tidigare samarbetsparter till Love and Hope, Lighthouse Foundation. Bland annat hävdar de att tre nepalesiska flickor, vars bilder och berättelser använts i insamlingsarbetet, inte alls varit prostituerade, och att organisationen överdrivit sina insatser.
– Det var dessa bilder och dessa flickor som tog tag i Mikaels hjärta och gjorde att han startade det här arbetet, säger Jonatan Alfvén om hur hans far Mikael Alfvén för sju år sedan greps av de nepalesiska sexslavarnas öde.
– Han fick förklarat att flickorna var prostituerade och det är det som vi sagt på våra turnéer år efter år, sida vid sida med personer från Nepal som kände flickorna.
Han ångrar att Love and Hope använt sig av namngivna flickor i insamlingssammanhang, men noterar att kritiken lyfts fram först efter att Love and Hope avbrutit samarbetet med den lokala nepalesiska samarbetsorganisationen.
– Nu är det man sagt till oss i sju års tid som bortblåst, säger Jonatan Alfvén.
Han förnekar också att Mikael Alfvén skulle ha förmått en av flickorna som deltog i organiationens insamlingsturnéer i Sverige att ljuga om att hon varit prostituerad, och att flickorna pressades till att dansa på scen.
– Det är ren lögn, säger Jonatan Alfvén, som kallar anklagelserna som förs fram "en häxjakt på min familj".
- När det gäller danserna så var det inte ens vår idé från början, utan flickornas.
Love and Hope finansierar sitt arbete genom gåvor från privatpersoner samt fadderbidrag. Från början handlade det framför allt om att stötta uppbyggnaden av hem för barn från det fattiga och utsatta badi-folket, så att de inte skulle hamna i prostitution och trafficking.
När Jonatan Alfvén förra året började berätta om sina intryck från bordellområdena i Indien i sociala medier tog insamlingsarbetet fart ordentligt – strax innan man bröt samarbetet med Lighthouse Foundation, som stod för det lokala arbetet. Bara under november och december 2016 fick man in cirka tio miljoner kronor.
Enligt Lighthouse Foundation var det fel av Jonatan Alfvén att beskriva det som att han personligen deltagit i räddningsaktioner för att få ut kvinnor och barn från bordellerna.
– Det är möjligt att människor har trott att jag varit med i de här razziorna, som naturligtvis skötts helt och hållet av polisen, säger Jonatan Alfvén.
– Min roll har varit att skapa kontakter på bordellområdena, framför allt med mammor, så att deras barn kan få gå i skola och slippa en framtid som prostituerade.
Love and Hope har också hjälpt till att köpa loss kvinnor från bordeller och från hallickar.
Något annat som lyfts fram är att familjen Alfvén vid några tillfällen bott på dyra hotell och rest med businessclass till Indien och Nepal, trots att man säger sig vilja hålla ner kostnaderna.
– De allra flesta gånger reser vi så billigt som möjligt och när Mikael reser businessclass är det för sin nackskada, och betalas av en enskild givare, säger Jonatan Alfvén.
– Detsamma gäller boendet. Vid enstaka tillfällen har vi bott på hotell, och en gång gjorde vår samarbetspart en uppgradering till en svit som vi inte kontrollerade priset på. Det är väldigt beklagligt, särskilt om det får folk att tro att vi bott på lyxhotell hela tiden.
Artiklarna har haft stor spridning på Internet och Facebook, och många läsare har uttryckt besvikelse och oro.
För att bemöta anklagelserna gjorde Love and Hope på fredagen ett uttalande i digitala medier, och har sedan svarat på följdfrågor från läsare på Facebook. Bland annat berättar organisationen att de anställda tjänar omkring 26 000 kronor i månaden före skatt, medan de högsta ansvariga har en lön på 32 000 kronor.
Jonatan Alfvén ser kritiken som en konsekvens av brytningen med Lighthouse Foundation, som i Love and Hope mist en stor inkomstkälla. Om den konflikten, som i sin tur ledde till att Love and Hope fick strukturera om hela sitt sätt att arbeta, har Love and Hope inte velat säga mycket mer än att det handlar om bristande förtroende för ledningen.