Förbundet för protestantiska kyrkor, som omfattar drygt 140 små och stora församlingar i Turkiet, berättar i sin årsrapport om ökade trakasserier och hot. Inte minst under jul- och nyårshelgen.
Där står om förlöjliganden och förtäckta hot mot firandet i annonser, affischer och foldrar. Kulmen var en gatuteater, där man riktade en pistol mot jultomtens huvud.
– Så här har det varit de senaste åren. Människor buntar ihop jul och nyår, antagligen för att tideräkningen börjar med Kristi födelse, och tomten blir ett slags symbol för allt kristet, säger Mine Yildirim, som leder ett religionsfrihetsprojekt underställt Norska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter.
– Det vanliga är en uppblåsbar tomte som sedan "omskärs" som ett sätt att göra honom till muslim, säger hon.
På grund av terrorhotet och insatserna efter kuppförsöket mot regimen i juli måste allt julfirande ske under förstärkt bevakning, men inte heller påsk kunde firas öppet.
En händelse som inte tagits med i rapporten är kontroversen kring en tysk gymnasieskola i Istanbul, vars lärare hävdade att julsånger, adventsfiranden och tal om jultraditioner förbjudits av skolledningen. Uppgifterna fick stor uppmärksamhet i Tyskland, och skolledningen förklarade sedermera att allt varit ett missförstånd.
Under hösten fick flera amerikanska pastorer problem med att vistas i landet, och betecknades som "hot mot nationens säkerhet". Det antas hänga samman med att USA vägrat lämna ut den muslimske predikanten Fethullah Gülen, som av Turkiet anklagats för att ha legat bakom kuppförsöket.
En sådan pastor är Andrew Brunson, som greps i oktober efter 23 år i landet. Han anklagades för medlemskap i en "väpnad terrorgrupp" och sitter fortfarande häktad.
– Rättsprocessen är i gång och vi har ingen aning om vart den kommer att leda. Alla handlingar är hemligstämplade, säger Mine Yildirim.
– Men många ber för honom och fallet har lett till stor oro bland de kristna. Om han kunde bli angiven av ett anonymt vittne så kan det hända vem som helst, resonerar man.
Enligt rapporten har många protestantiska ledare från andra länder nu valt att lämna Turkiet. Men även turkiska kristna har i allt högre utsträckning börjat se en framtid i utlandet, och den lilla minoriteten riskerar att krympa ytterligare.
– De kristna undrar om det finns en framtid för dem och deras barn i Turkiet. Vi hör också om fler och fler unga som letar efter sätt att lämna landet, för att studera eller arbeta. Andra väntar och ser, och ber till Gud för sitt land, säger Mine Yildirim.
Det protestantiska förbundet uppmanade efter kuppförsöket sina medlemskyrkor att avstå från allt som kunde uppfattas som provocerande, såsom evangelisation av olika slag.
– På grund av säkerhetsläget och alla hot är det en markant ökad polisnärvaro vid kyrkorna på söndagarna. Ibland är poliserna inne i kyrkan under gudstjänsten. Och även om vi är tacksamma för beskyddet är det inte den mest bekväma situationen, säger Mine Yildirim.
I synnerhet unga turkiska män har efter kuppförsöket agerat som om de haft lösa tyglar, och antalet kränkningar, regelrätta hot och attacker mot kyrkobyggnader har ökat markant.
– Efter kuppförsöket har rättssäkerheten försämrats och flera hoppingivande reformer för ökad religionsfrihet har avstannat, säger Mine Yildirim.
– Det har ökat sårbarheter för framför allt kristna, judar och alawiter, även om hotet från IS mot dem var stort redan innan.
Liksom tidigare år hade de protestantiska församlingarna under 2016 fortsatt svårt med att få utbilda egna ledare och att få tillstånd för sina gudstjänstlokaler. Religionstillhörigheten står fortfarande med på id-handlingarna, och skolbarn har om möjligt fått ännu svårare att undantas från undervisningen i islam.
En liten ljuspunkt kom i september. Då utdömdes tredubbla livstidsstraff för fem män som åtalats för mordet på tre kristna vid ett bokförlag i Malatya i april 2007.
– Självklart är det bra att de äntligen får sina domar, säger Mine Yildirim.
– Men även om ingen tror att det här var ett spontant dåd så har inget nätverk eller någon organisation kunnat identifieras och ställas inför rätta. Och om inte de anhöriga till offren protesterat så hade de dömda släppts efter domen, i väntan på ett eventuellt överklagande. Så någon större framgång känns det inte som.