Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Ulf Öfverberg

"En tillnyktring" men är ändå inte nöjd

Även om Svenska kyrkans nya positionspapper om Israel och Palestina är mer nyanserat än tidigare, innehåller det fortfarande förenklingar och en antiisraelisk ideologi. Det menar Ulf Öfverberg, ordförande i Samfundet Sverige-Israel Stockholm och sedan länge engagerad i hur Sveriges största trossamfund förhåller sig till Mellanösternkonflikten.

Nyheter · Publicerad 13:11, 20 jan 2017

Ulf Öfverberg noterar att det nyare dokumentet tar mer detaljerat upp brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom kvinnornas situation, på palestinskt område.

– Så i den meningen får man se det senaste dokumentet som en tillnyktring av den uppfattning som råder inom Svenska kyrkans internationella avdelning, säger han.

– Men som helhet är både det gamla och det nya dokumentet ganska erbarmliga, eftersom de bygger på en ensidig och enögd beskrivning av konflikten.

Framför allt anser Ulf Öfverberg att dokumentet är präglat av presentism, vilket innebär att man läser in dagens situation och konflikter i historien och skriver om den med dagens ögon.

Ett sådant exempel, menar han, är dokumentets svepande skrivningar om "det palestinska området" i den del som handlar om bakgrunden till konflikten.

– Palestinierna som begrepp fanns knappt före den judiska invandringen, och det nationella uppvaknandet för palestinierna i det brittiska mandatet skedde först på 1930-talet, säger han.

– Men om det står inget i det här dokumentet. Här finns inget om att delar av den palestinska gruppens ledning hade ett djupt samarbete med naziregimen i Tyskland, eller om de blodiga konflikterna mellan judiska kibbutzer och den nationella palestinska rörelsen.

Ulf Öfverberg hänvisar även till det sätt på vilket det palestinska motståndet, de så kallade intifadorna, beskrivs i dokumentet: ”Vid två tillfällen, 1987 och 2000, har det palestinska motståndet mot ockupationen resulterat i bredare uppror, kända som den första och andra intifadan. Politiskt har dessa både varit riktade mot den israeliska ockupationen och inåt mot det palestinska samhället."

– Den andra intifadan, 2000, utlöstes efter det att Yassir Arafat varit i Camp David och avfärdat förslaget till fredsfördrag. När han återvänt hem startade han denna andra intifada, som redan var förberedd, som en påtryckning. Den komplexa verkligheten finns inte med här, säger Ulf Öfverberg.

Han saknar också ett klargörande av att Israel trots allt står för ett öppet och demokratiskt samhälle, medan Hamas och Fatah står för olika former av auktoritära styren i Gaza respektive Västbanken.

– Jag har hittar ingen systematisk kritik av det mörka idépolitiska arv som präglar Hamas och tynger stora delar av det palestinska samhället i dag, säger han.

– En sådan analys kan man ha även om man hävdar att palestinierna har rätt till en stat, fast en demokratisk sådan, och att bosättningarna är ett av flera hinder i en fredsprocess.

Han menar också att Svenska kyrkan inte tillräckligt betonar behovet av säkerhet för Israel.

– Vad har Israel för garantier för att en palestinsk stat inte blir ett näste för totalitära organisationer som Hamas eller IS? Hur kommer säkerheten då att se ut i regionen? undrar han.

– När Israel ensidigt, utan något fredsavtal, drog sig ur Gaza tog terrorgruppen Hamas makten och avskaffade den tillstymmelse till demokrati som annars hade kunnat finnas.

Rätt ska vara rätt om mänskliga rättigheter

Ledare Det talas mycket om mänskliga rättigheter i dag. Det är bra. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har precis firat 70 år, och de 30 punkter...