Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Miljöpartiets Mehmet Kaplan och Social­demokraternas Mikael Damberg vid riks­mötets öppnande i riksdagen 2012. Foto: Claudio Bresciani / TT

Docent i social­antropologi: Klyftan mellan muslimer och andra kan växa

– De vill utveckla möjligheterna att praktisera islam, så som de ser islam, i Sverige. Så säger Aje Carlbom, docent i social­antropologi, om den moderata islamistiska rörelse som han menar att statsrådet Mehmet Kaplan (MP) tillhör.

Nyheter · Publicerad 10:59, 17 okt 2014

En islamist med en dold agenda. Det menade Nalin Pekgul, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, att Sverige nu har i regeringen med bostadsminister Mehmet Kaplan, enligt en debattartikel i Dagens industri. Själv avfärdade Kaplan anklagelserna i media som svepande och felaktiga. Politik och religion är två olika saker, sa han bland annat.

Aje Carlbom, forskare vid Malmö högskola som länge studerat politisk islam, gav i en debattartikel i Dagens samhälle sin bild av Kaplans religiösa hemvist. "Man bör vara medveten om att Kaplan har sin ideologiska bakgrund i den islamistiska rörelse som de senaste tjugo åren har arbetat på att skaffa sig inflytande i olika politiska sammanhang", skrev han. Till Världen idag säger Carlbom att han inte tror att den islamism han menar att Kaplan representerar har något specifikt mål utan att man arbetar på olika sätt för att kunna praktisera sin specifika tolkning av islam i Sverige.

– De har inget mål att ta över Sverige eller något sådant. Men man vill bygga upp skolor, moské­er, daghem och kanske andra institutioner som man tänker sig att muslimer behöver. Det påminner lite om hur Muslimska brödraskapet i Egypten jobbar, man bygger upp välfärdsinstitut. Kan man då få politiskt inflytande på olika sätt så kan man få gehör för sina tankar.

Är det här en rörelse som växer?
– Det är svårt att ha en bestämd uppfattning om det, men den här rörelsen har funnits ett tag i Europa och de konkurrerar med andra grupper som är mindre trevliga, som Hizb ut-Tahrir. De är riktigt ideologiskt radikala islamister som inte tycker att man ska ha med det europeiska samhället att göra över huvud taget. Så är ju inte Muslimska brödraskapet, de vill ha egna institutioner men verkar inom det demokratiska systemet och är inte lika isolationistisk.

Det går alltså inte att tala om en enhetlig islamistisk rörelse?
– Nej, man måste vara medveten om att den har många grenar. Det påminner om den socialistiska rörelsen där det finns mer eller mindre revolutionera rörelser.

Aje Carlbom skriver i sin debatt­artikel att det bland muslimer sedan länge är känt att moskén vid Medborgarplatsen i Stock­holm har dominerats av islamister i Muslimska brödraskapets europeiska nätverk.

– Det var något av det första jag fick förklarat för mig när jag i början av 1990-talet intervjuade brödraskapets europeiska representant. Då var det Mahmoud Aldebe och Sveriges muslimska råd (SMR) som dominerade politiskt i moskén. Kaplan har, som bekant, haft officiella uppdrag för SMR och Sveriges unga muslimer (SUM) som är knuten till brödraskapets ungdomsorganisation FEMYSO med säte i Bryssel.

Carlbom menar att man arbetar för att politisera islamiska idéer. Där andra muslimer tolkar uppmaningar att anstränga sig för religionen personligt, tolkar den här rörelsen det som en uppmaning till politiskt engagemang.

Den islamistiska rörelsen i Sverige som du beskriver, vilken ställning skulle du säga att den har i dag i samhället?
– Det råder delade meningar om det, Sverige ligger på efterkälken att diskutera de här sakerna jämfört med många andra europeiska länder. Men Muslimska brödraskapets europeiska gren, eller vad man ska kalla den, håller på att förlora mark bland unga muslimer. Det är inte säkert att de har något stort följe. Unga muslimer vänder sig ofta till andra religiösa gestalter.

Ett konkret exempel på hur krockarna mellan de här idéerna och det svenska samhället kan se ut, är det Carlbom kallar Sharias familjelagstiftning som är en viktig fråga på sikt för islamister.

Vad innebär den familjelagstiftningen?
– De flesta muslimer upprättar ett kontrakt mellan makarna, det styrs av islamiska regler. Det är en viktig fråga och det är jättesvårt för muslimer att hantera till exempel en skilsmässa, det finns ingen juridisk instans som kan reglera det här i Sverige eller Europa.

– Man har andra regler för till exempel vårdnaden av barn. Mannen betalar ofta ett brudpris till hustrun, inte sällan ett stort belopp, här uppstår ofta problem om det ska betalas tillbaka. Det är också mannen som fäller avgörandet om det ska bli skilsmässa. Kvinnan kan skilja sig enligt svensk lag men om maken inte gått med på det så är kvinnan fortfarande gift enligt islamisk lag och kan då inte inleda en ny relation.

Du skriver att risken för att klyftan mellan muslimer och andra kommer att växa snarare än krympa med Kaplan som minister och att det är allvarligt i ett läge med stor invandring av muslimer från Mellanöstern. Kan du utveckla vad du menar?
– Kaplan och den sortens aktivister vill bygga upp en struktur av islamiska institutioner i Sverige. Dels kan det drabba dem som redan finns här, att de hålls fast i segregation. Och nyanlända muslimer dras sannolikt till de här strukturerna. Det förstärker segregationen som redan är ett problem.

Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se

 

Läs även
Extrem islamism växande orosmoln