HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

”I min bok föreslår jag att vi finansierar en stor studie där vi följer barn från ett års ålder och upp i skolåren. Då kan forskarna observera kvalitetsaspekter både i förskolan och hemmiljön så att man kommer åt vad som verkligen påverkar barnen långsiktigt”, säger professor Ulla Waldenström. Foto: Pontus Lundahl / TT

”Det finns ingen kraftfull röst för de små barnen”

"När nästan alla barn i Sverige tillbringar stor del av sin mest utvecklingsbara period i livet i förskolan måste man veta hur de påverkas". Det menar Ulla Waldenström, professor i omvårdnad vid Karolinska institutet.

Nyheter · Publicerad 00:00, 16 jul 2014

Ulla Waldenström har väckt en del uppmärksamhet den senaste tiden. I en ny bok med titeln Mår barnen bra i förskolan? skriver hon om behovet av svensk forskning på hur barns hälsa och utveckling påverkas i förskolan. I en debattartikel i Svenska Dag­bladet 2 juli tar hon upp att det finns ett tabu kring att vara kritisk till förskolan och att man lätt stämplas som "antifeminist". I själva verket är Ulla Waldenström mycket positiv till förskolan, säger hon till Världen idag. För henne handlar det om att ta reda på hur barnen påverkas, särskilt de små barnen.
– I min bok föreslår jag att vi finansierar en stor studie där vi följer barn från ett års ålder och upp i skolåren. Då kan forskarna observera kvalitetsaspekter både i förskolan och hemmiljön så att man kommer åt vad som verkligen påverkar barnen långsiktigt. Studien bör vara stor nog för att kunna värdera betydelsen av barnets ålder vid förskolestart, om antal timmar per vecka har betydelse och om förskolan har olika effekt på olika barn.

Ulla Waldenström påpekar att det kan finnas grupper av barn som inte mår lika bra av förskola som kanske majoriteten gör.
– Vi har mycket fokus på lärandet och skolprestationer, men man måste titta på barnens psyko­sociala utveckling och hälsa psykiskt och fysiskt. Där betyder gruppstorlek och kvalitet mer än vad man har för pedagogisk modell.
Om det nu finns ett tabu kring förskolans brister och en ovilja mot forskning av påverkan på barnen, vad beror den tystnaden på? Professorns svar är att forskningen inte direkt är eftersträvansvärd för någon av de berörda grupperna.
– Olika aktörer, föräldrar, personal, myndigheter och politiker, har olika utgångspunkter. Politikerna är inte intresserade av ytterligare en kontroversiell fråga på sitt bord, de har nog med skolan. Föräldrar har lite jobbigt om det kommer information om att vissa förskolor inte håller måttet, det blir en maktlöshetssituation. Bland personal tror jag det finns många som tycker att det är bra att frågorna kommer upp, men det kan naturligtvis bli jobbigt om man tar upp problemen.
Ulla Waldenström är tveksam till en del av det som Maria Arnholm och Erik Ullenhag, folkpartister och statsråd, nyligen skrev på Svenska Dagbladet Brännpunkt. De lyfte bland annat behovet att få fler att gå i förskolan så att föräldrarna kommer ut i arbete.
– Att föräldrar som vill vara hemma med barnen är dåligt informerade... Så kan det kanske vara i vissa grupper, men samtidigt får man respektera att folk gör sina val och har sina åsikter.

Hon tycker också att ministrarna är dåligt insatta i forskningen.
– Det gäller hur slarvigt de använder Pisa-resultaten som argument och att de ger en skev bild av vilka som tar ut vårdnadsbidraget. Det är som att om man upprepar en sak tillräckligt många gånger så blir det en sanning. De menar att förskolan har positiv effekt på skolresultat. Det finns ett samband i Pisa-undersökningen. Men det är inte säkert ett orsakssamband.
– Det är bra att det finns starka röster för kvinnors rättigheter men om man jämför i samhällsdebatten, hur är det med barnens röst? Det finns ju ingen kraftfull röst för de små barnen, trots att alla intygar hur viktiga barnen är.

När det gäller små barn så talar man om behov av anknytning till ett fåtal vuxna och om omvårdnad. Är förskolan av i dag anpassad för det?
– Det är det som är den stora frågan i förskolan, det har blivit en tillvänjning till de stora grupp­erna. På 80-talet var det max tolv barn per grupp för de minsta och innan var det ännu lägre.
– Små barn har inte alls samma utbyte av kamrater utan behöver framför allt vuxenrelationer för sin utveckling. Tryggheten och stimulansen från enstaka personer betyder mer. Runt treårs-åldern blir kamratstimulansen viktigare.

Ulla Waldenström är inte främmande för att ha en verksamhetsplan i stället för en läroplan för de minsta i förskolan.
– I läroplanen står det visserligen om omvårdnad och olika åldrar, men konkretiseringen av lärandemålen är anpassade till de större barnen. Man kanske skulle ha en verksamhetsplan i stället för läroplan så att småbarnen kommer med. De små är drygt 50 procent nu, en majoritet i förskolan.
Hon säger att hon i huvudsak fått positiva reaktioner på att hon tagit upp ämnet och har en del förhoppningar om att forskningen på förskolan ska ta fart framöver.
– Många har höjt rösten förut, men jag har fått mail från folk som gett upp. Det är ofta en fråga om tajming när det är moget att diskutera en viss fråga. Det återstår att se hur bemötandet blir nu, säger Ulla Waldenström.

Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se

Ulla Waldenström Foto: Privat

Anställda hoppar av barnklinik som behandlar könsdysfori

Storbritannien. Fem anställda vid Britain’s National Health Service (NHS) har valt att lämna sina tjänster på en klinik som arbetar med barn som kan ha könsdysfori....

Dagen efter katastrofen – men före jublet

Ledare Under en vecka på året blir de vanliga samtidspolitiska diskussionerna jämförelsevis små. Frågor som annars utlöser stora och infekterade debatter...