Rättfärdighetens frukt ska vara frid, och rättfärdighetens verk vara ro och trygghet för evigt.
Jesaja 32:17

Världen idag

Birro: Därför är Ulf Ekmans bok viktig

På bokmässan i Göteborg, hösten 2011, sprang jag bokstavligt talat in i pastor Ulf Ekman. Vi hade träffats ett knappt år tidigare i Uppsala där jag medverkade i Kväll med Ulf Ekman, en teveshow på webben.

Nyheter · Publicerad 09:36, 16 dec 2013


Trots att jag själv skrivit och givit ut fjorton böcker vid det här laget har jag aldrig känt mig hemma i kulturella miljöer. Att läsa en kultursida gör mig enbart frustrerad.
Mitt kall har varit ett annat. Ända sedan jag debuterade som 20-åring 1992 har jag försökt vara en partisan mot alla former av kulturell elitism. Jag har försökt riva murar mellan människor. Jag har velat återta begreppet kultur, göra böcker och upplevelser verkliga och viktiga för alla sorters människor, inte minst så kallat vanligt folk.

På liknande sätt kan man säga att pastor Ulf Ekman arbetat under de 30 år som gått sedan församlingen Livets ord startade. I trängseln på mässan fick jag första delen av Ekmans memoarer och det var det enda författarmötet jag hann med under mina 25 minuter på mässan. Jag läste den boken på någon dag och njöt i fulla drag av att läsa om grunden för en av svensk kristenhets viktigaste personer och sammanhang. Det var så mycket jag inte kände till. Som att Ekman blivit frälst från sin helt sekulära uppväxt, och som att vi kommer från samma stad, Göteborg.
Fram trädde en helt annan bild än den jag matats med genom åren. Jag tvingades revidera mina uppfattningar, närma mig allt detta med öppet hjärta.

Den avhumanisering som Ulf Ekman och församligen Livets ord tvingats uppleva i svensk media saknar motstycke. När ett drev går kräver ordningen en viss dramturgi. Medias jakt på enskilda medlemmar och hela församlingen hade som slutmål att pastor Ulf skulle avsäga sig sitt livskall. En sorts offentlig botgörelse. En av Livets ords stora segrar är att de aldrig gjorde den avbönen. Samtidigt är Ekman tydlig och öppen med att misstag gjorts genom åren. Detta är en viktig skillnad som jag ser det.

Jag skriver till vardags mycket om italiensk fotboll. Fördomarna runt detta är många och djupt cementerade. En myt är att serie A innehåller mer korruption än andra ligor. Så är det inte. Däremot är italiensk fotboll mer transparent än andra länders fotboll. Man lyfter upp allt i ljuset.
När jag nu läser andra delen av pastor Ulf Ekmans memoarer får jag samma känsla. Livets Ord har ingenting att dölja. Det är en väldigt bra grund att stå på.

Ekman gör helt rätt i att dela upp sina memoarer i olika delar. Så ser livet ut för oss alla. Andra delen som finns ute nu har underrubriken I medvind och motvind 1983-1994.
Författare som läser andras böcker är som kockar som går på restaurang. Vi blir ibland lite väl överkänsliga. Därför är det så roligt att konstatera att Ekman skriver en alldeles utsökt prosa. Språket är ljuvligt, okomplicerat men drivet. Han lyckas också kombinera känsla med förnuft vilket jag kan tänka mig varit extra svårt under arbetet med passagerna om den mediala förföljelsen av församlingen.

När jag för ett projekt träffade pastor Ulf i höstas frågade jag honom om detta med den ständigt förljugna bilden av församlingen i media. Blir han aldrig arg, får han aldrig behovet av att ställa saker och lögner till rätta?
Han svarade då att det inte är hans uppgift. Han kan inte gå runt och förklara att folks slentrianmässigt formulerade uppfattningar inte stämmer.
Dessutom blir han sällan inbjuden till sammanhang där sådant låter sig göras.

Också därför är den här boken så viktig. Detta är en bok också för världen utanför församlingens väggar. Detta är ett utsökt dokument, ett lyckats försök till att återta makten över historien.
Det är ingen bok om revansch. Det är en bok skriven i samförstånd och tonen är hela tiden värdig och resonerande.
Viktigast i boken är dock beskrivningen av kallet församlingen Livets ord fick. Att återkristna svensk kristenhet. Att utrusta människor med tro och argument för sina vardagliga liv.
Glasklart skriver Ekman om det nödvändiga (om än inte tillräckliga) i att starta en församling som höll (och alltjämnt håller) sig tätt intill Bibeln och Jesus Kristus.

Andra delen av Ekmans memoarer är en viktig redogörelse över vad som faktiskt hände och jag är övertygad om att den kommer vara till välsignelse för medlemmar i Livets ord, men jag hoppas också den kan öppna slutna hjärtan på andra sidan av de ständiga fördomarnas höga mur.
Det är så mycket hos pastor Ulf Ekman som jag känner igen hos mig själv.
Även jag har fått betala ett pris, om än inte lika högt som Livets ord, för att jag under några år kommit att känna mig väldigt andligt hemma hos församlingen.
Men likt pastor Ulf kan också jag tydligt känna att det varit värt det. Motståndet väger lätt i förhållande till hur det känns att varje dag ta sitt kors och försöka följa i Jesus Kristus fotspår.

Marcus Birro

 

 

 

Ordkrig efter israeliska flygangrepp i Syrien

Missilangrepp Iran är redo att utplåna Israel, hävdar chefen för det iranska flygvapnet, sedan Israel angripit iranska mål i Syrien. – Vi slår till mot vem som än...

Det räcker inte med besvärjelser

Ledare Beklämmande röra Så här när dammet börjar lägga sig kan man fundera en del på förra veckans kaos i regeringsfrågan. Hur kunde S, MP, C och L ens komma på tanken att...