Jessica Schedvin rörde upp virvelstormar i sociala medier när hon på måndagen skrev om varför hon lämnat Humanisterna och ordförandeposten i Unga humanister.
"Att förespråka en mer positiv retorik för ett gäng religionshatare går inte", skriver hon på sin blogg, där hon berättar att hon lämnade ordförandeposten för drygt en månad sedan.
Redan i slutet av oktober framförde Jessica Schedvin liknande kritik tillsammans med Rebecca Hybbinette, tidigare ordförande för Humanisterna Stockholm.
"Organisationen har gått igenom många stadier, men man har nu fastnat i frågan huruvida det finns en gud eller inte," skriver de på Humanistbloggen, och tillägger att de uppfattar förbundet som "hierarkiskt och stumt, med avsaknad av värme och välvillighet", utan "demokratiskt sinnelag och öppenhet inför den som inte är en snarlik kopia av sig själv".
Per Dannefjord, lektor i sociologi och ledamot av Humanisternas styrelse, håller inte med om att förbundet inte skulle vara öppet för personer med skilda åsikter.
– Humanisterna är ett förbund som består av människor som är diskussionsbenägna och väldigt snabba i att formulera kritik. Att det skulle vara svårt att diskutera och formulera idéer om vad vi är och ska vara kan jag inte hålla med om.
Han kan heller inte se att förbundet som sådant skulle vara fixerat vid religionskritik, även om det finns många människor som engagerar sig just för den frågan.
– Jag tycker själv att det är roligt att diskutera kunskapsteoretiska frågor och deltar gärna om vi blir inbjudna av något samfund. Men jag tror inte att någon av oss så att säga sitter och skriver böcker om att hata gud.
Per Ewert, religionslärare och informationssekreterare för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, anser att det finns delar av Humanisterna som är mycket aggressiva i sin gudsförnekelse.
– Det verkar uppenbart att det i rörelsen finns en grupp som verkligen vill värna människan och humana värden, och en grupp som mest är intresserad av att angripa religionen. Organisationen behöver ta ställning till i vilken riktning den ska gå, säger han.
Per Ewert berättar att han förvånades över den starka fientlighet som drabbade honom när han förra året deltog i en debatt om dödshjälp, arrangerad av Humanisterna.
– Omkring 98 procent av åhörarna var på deras sida och de var så otroligt hånfulla och häcklande, oavsett vad jag sa. Det var en väldigt fientlig stämning, säger han.
– Jag tycker att om man kallar sig humanist borde man vara för allt som försvarar människan. Men alldeles för ofta känns det som om angrepp är viktigare än samförstånd.
Per Dannefjord säger att han inte vet av något "hetsklimat" mot troende, utan poängterar att han och många andra humanister dagligen verkar i olika sammanhang där det finns troende människor med.
– Men tyvärr tror jag att alla vi som på olika sätt ingår i en offentlig debatt någon gång kommer att hamna i sammanhang där vi upplever att vi blir hårt attackerade. Jag har själv varit med om situationer där jag i olika nätforum debatterat med troende och inte känt mig särskilt respekterad.
– Sen kan jag naturligtvis inte försvara om debatten någon gång passerar en gräns för vad som är ett respektfullt och anständigt uppförande.