Att bli äldre: Ovanligt i Sverige att generationerna bor i delat hushåll

Att ta hand om sina gamla och sjuka är naturligt för de flesta. Familjen står för största delen äldreomsorgen i Sverige.

– Flera har försökt att räkna på volymen av anhörigomsorg och kommit fram till att den är minst dubbelt så stor som offentlig omsorg. När det gäller de äldre, står anhöriga för 60-70 procent av omsorgen, säger Petra Ulmanen, som forskat om anhörigvård vid socialhögskolan i Stockholm.
De allra flesta av dem som är anhörigvårdare är kvinnor och många av dem har låginkomsttagaryrken, visar hennes studier.
Att äldre bor med sina barn är dock ovanligt i Sverige, även om de flesta bor i närheten av något barn. I andra länder är det delade hushållet på sina håll ännu en nödvändighet.
– Det är fortfarande det vanliga i Medelhavsområdet och i Östeuropa, även om man nu oftare bor på samma gata än i samma hushåll, säger David Gaunt, professor i historia vid Södertörns högskola.
– I dessa länder bygger välfärden på att familjen presterar omsorgen, kanske med lite hjälp av Katolska kyrkan, och då inrättas den offentliga sektorn därefter.

Det finns ingen statistik över hur många äldre i Sverige som bor kvar hos sina barn och barnbarn. Enligt Statistiska centralbyrån ska sådan dock tas fram till år 2014, eftersom EU vill kartlägga generationsboendet i medlemsländerna.
– Det finns helsvenska flergenationsfamiljer, men de är väldigt ovanliga, och då bor man ofta i olika delar av samma fastighet, säger Gerdt Sundström, professor i socialt arbete vid Hälsohögskolan
i Jönköping.
Redan när han studerade generationsboenden i Sverige på 1980-talet var de ovanliga.
– I dag bor de äldre
i Sverige med maken eller makan, eller har ett eget boende tack vare pensioner och vettiga bostäder. Ibland kanske man rent av tror att barn eller barnbarn inte vill ha gamla omkring sig.

Gerdt Sundström växte själv upp i en tregenerationsfamilj på en gård i Värmland.
– Formellt sett var vi ett hushåll. Men min familj bodde i en flygel och så bodde morföräldrarna i huvudbyggnaden. Jag tror det är djupt rotat i svensk mentalitet att man som äldre vill leva sitt eget liv. Det är inget nytt, utan det har vi haft med oss i århundraden, säger han.
Däremot är det vanligare att bo tillsammans när familjen kommit hit från ett land, där de äldre av tradition och nödvändighet bor kvar hemma.
– Bara tanken, att bo ensam är något helt främmande för många, ibland har de aldrig ens sovit ensamma någon gång, säger David Gaunt, som forskade kring äldre invandrare i Sverige på 1990-talet.
– Det vi såg, som kunde skapa problem, var när det blev ett tryck på framför allt flickor i övre tonåren att stanna hemma för att ta hand om farmor eller mormor. Det kunde bli katastrofala konflikter, som skar rakt genom familjen, och som kunde leda till att den äldre, trots allt, hamnade på ett servicehus till slut.

Men även om det är få som delar hushåll med en äldre anhörig, är närheten till barnen viktig. En kartläggning från 2001 visade att sex procent av de äldre männen hade ett barn som bodde i samma hus, till exempel i flerfamiljsfastighet, eller i tvåfamiljshus-villa.
– Man bor inte ihop, men man bor mycket nära. Bor man inte i samma hus så bor man i samma fastighet, eller i samma församling, eller i samma kommun eller i samma län. Det är samma mönster som i våra grannländer, säger Gerdt Sundström.
– Den stora sanningen är ju att offentliga system kommer och går, men familjen är det enda historiskt konstanta och bestående.

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se