Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

De är också ansvariga för skolkrisen, från vänster: Olof Palme, Ingvar Carlsson, Carl Tham, Ylva Johansson, Thomas Östros, Ingegärd Wärnersson och Ibrahim Baylan. Foto: TT

Återupprättad familj är bästa skolmedicinen

Nyheter · Publicerad 10:38, 26 mar 2014

Det är något obehagligt falskt över den alltmer uppflammande skoldebatten i Sverige. Det blir bara värre för varje nyhetsinslag som presenteras, inte minst i public-service medierna SR och Svt. För egen del mår jag direkt illa av att höra delar av oppositionen kommentera dagens skola. Att man ens har mage … Jag mår illa över att de inte är ärliga.Lika illa mår jag över public servicemediernas både okunniga, spekulativa och medvetet politiserade nyhetsförmedling om skolan. Måndagens rapporter runt regeringens betygsutspel för fjärdeklassare var direkt kränkande för hederlig journalistik.
Jag har skrivit något om detta tidigare här. Jag måste skriva det igen, därför att skolan är vårt lands allra viktigaste framtidsinvestering! Då duger det inte att hyckla, eller skylla på varandra, eller inte ta ansvar för det man själv är medskyldig till. Ibrahim Baylan var skolminister 2004 – 2006. Även då var han bara en trogen partiarbetare och förvaltare av den elev- och föräldraföraktande skolpolitik som startade med Olof Palme och skolreformerna under hans tid. Mycket var inspirerat från skolpolitik i ateistiska DDR och teorierna kulminerade i Läroplan 69 (Lgr69). Olof Palme hade en medveten agenda, som också utformades i Lgr69.

Exempelvis avskaffades kristendomsundervisningen med denna läroplan. Det låter inte så allvarligt om ersättningen, religionsundervisning, hade fått genomslag. Men underliggande avsikt från Palme och hans skolteoretiker och skolforskare var, utan varje tvivel, att sätta in ett grundslag mot kristendomens normtänkande och kristen influens på samhället. Universitetstjänster och professurer befolkades med folk från barrikaderna i vänsterrevolutionen -68. Skolans förfall började just här och är i hög grad ”68-revolutionärernas baby”.
Byråkratministern Baylan är inte den skyldige. Han är bara ”en blind administratör” av ett mångårigt förfall. Politikens hedersman i våra dagar, Ingvar Carlsson, hade det första ansvaret för Lgr69:s genomförande, där betygsskrotningen inleddes med att betygen i ordning och uppförande togs bort.
Missionsförbundaren Bertil Zackrisson(S) och Lena Hjelm Wallén(S) fullföljde. De liknade dagens Baylan i meningen att vara trogna partiarbetare.

Men inte ens folkpartisten och missionsförbundaren Jan Erik Wikström kunde stå emot trenderna som rotats om den slappa skolan. Moderaten Britt Mogård var skolminister i den regeringen. I deras läroplan, Lgr80, avskaffades alla betyg. Detta trots Wikströms erkänt goda insatser som kulturminister, och Mogårds försök till motstånd mot den vetenskaplig- ateistiska vänstereliten. Socialdemokraten Bengt Göransson gav skolan och kulturen en ny värdighet efter ytterligare flumår med Hjelm-Wallen och Lennart Bordström (S). Göran Persson (S) blev skolminister 1989–1991 under Göransson och genomförde det som i dag klart är ett av skolans största problem, kommunaliseringen.
Sen kom det stora förfallet. Förre folkpartisten och nyblivne karriärsossen Carl Tham tog över som kulturminister och Ylva Johansson blev ny skolminister och karriärsosse med mångårigt förflutet i Kommunistisk ungdom och Vänsterpartiet. Då stod flumskolan på sin höjdpunkt och vars ideologi senare förvaltades av Thomas Östros(S), Leif Pagrotsky(S) och Ingegärd Wärnersson(S). Om den sistnämnda kan bara sägas att hon närmast överlämnade ett skolkaos till den stackars Baylan 2004, ett kaos han fulländade.

Där kommer dagens Jan Björklund(FP) in. Det handlar inte längre om 20 års misslyckande i skolan. Det är 40 år och det började med Olof Palme. Björklund har rätt i det perspektivet, även om jag också kan tycka att han kunde varit snabbare i en del reformer. Beskrivningen av ansvariga de häråren visar att skolan i allra högsta grad handlar om långsiktiga värderingar, etik och fostran. Ursäkta ordet fostran, men det finns ett gott och meningsfullt innehåll i ordet.
En av de grundläggande värderingarna i kristen etik är föräldrarnas ansvar och delaktighet i sina barns utveckling. Parallellt med flumpedagogiken har dessvärre flera kristna fallit för ”flumteologi” när det gäller föräldrarollen. Det innebär, rent av, en kristen plikt för föräldrar att ta ansvar och vara delaktiga i skolan. Kristna friskolor är ett försök till det, men de allra flesta barn finns i bättre eller sämre allmänna skolor. Det viktiga är att inse att det aldrig är samhället som äger våra barn. Barnen är ytterst föräldrarnas ansvar. Alva Myrdals (S) teorier om samhällets äganderätt blev inte bara en förvillande socialistisk utopi, utan smittade decennier av svensk skolpolitik.
De senast dagarna har utredningar (igen) bekräftat föräldrarnas viktiga roll. De har visserligen handlat om ekonomisk status och klass, men kan med visshet överföras till föräldraintresse och föräldraengagemang.

Jag är mer än medveten om att vi lever i en ny tid med andra könsroller och annat arbetsliv. Men det ger oss inte anledning abdikera som föräldrar. Urformeln: Mamma, pappa, barn, ger radikaler och RFSL ångest, men den formeln gäller även nu, om än familjer i dag kan se olika ut. Skolan är en del i familjens liv och ansvar för sina barn. Kan inte ”mammas bullar” stå på bordet längre när barnen kommer från skolan, kan vi i varje fall se till att hålla värderingar om normer, könsroller, ordning och reda levande. Ett sånt exempel kan vara betygen. När ministern tillsammans med hjärnforskaren Martin Ingvar vill ge föräldrarna redskap att vara föräldrar och följa sina barns utveckling är det något riktigt bra

Skoldebatten håller på att förtäras av politisk opportunism. Fridolin, blir närmast patetisk, Baylan skämmig med sin historia, och nu senast även Löfven med ilskna utfall om valtaktik. Stå på dig skolministern. Se till att du får med dig föräldrarna. De kan hjälpa till att bygga en bra skola.

Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se 

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Stark kritik mot riksdagsbeslut Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...