Under ett besök i västra Kina fick jag, tillsammans med några kinesiska evangelister som vi samarbetar med, tillfälle att besöka en församling precis vid den tibetanska gränsen. Det var söndag och vi kom rakt in i gudstjänsten. Hela lokalen var fylld av människor som bad och sjöng kinesiska hymner.

Längst fram såg jag två unga män med rakade huvuden. Den kvinnliga församlingsledaren brukar åka upp till ett kloster i bergen, där många unga pojkar studerar till munkar. Dessa uppfostras mycket strängt i den tibetanbuddistiska läran och sätt att leva. De är ofta svältfödda på omsorg och kärlek, och församlingsledaren går dit bara för att visa dem kärlek och omsorg.

Många av pojkarna kallar henne för mamma.

Vi delade Guds ord och nästan hela församlingen kom fram för förbön efteråt. Det blev en lång förbönsstund.

Därefter berättade församlingsledaren att de två unga männen som stod längst fram kom från det kloster hon brukade gå till, och att de under förbönen hade tagit emot Jesus! Nu sade de att de inte tänkte gå tillbaka till klostret utan stanna med församlingen.

Officiellt finns det 56 folkgrupper i Kina, men vissa menar att det är så många som 490. Statistiken säger att endast nittio av dessa har nåtts med evangeliet. Uigurer, hui och tibetaner är tre av de stora folkgrupper som räknas som onådda. Även om människor ur dessa folkgrupper kommer till tro i dag behöver vi göra mycket mer för att de ska ges ett tillfälle att lära känna Jesus.

Vi kanske inte kan åka, men en sak kan vi alltid göra som Jesu efterföljare – vi kan be.