”Då så! Nu sätter vi i gång!” Rösterna börjar ljuda till de glada tonerna på det lilla centret mitt i byn.

”Välkomna ska ni vara i dag”, lyder första strofen i sången vi sjunger. Sedan fortsätter det med att alla barnens namn sjungs, ett i taget, och genom sångens budskap blir de lovade att de ska få ha det roligt i dag.

Jag arbetar på ett center för barn med funktionsvariationer, och detta är första dagen efter att vi haft några veckors ledigt från aktiviteterna. Ni skulle ha sett Medhat, den lille sociale pojken med Downs syndrom, vars ansikte bara lyste när han gick runt och tog alla i hand för att hälsa.

Och femåriga Sara, som förut varit så blyg men som under tiden med oss verkligen kommit ut ur sitt skal. Hon har trotsat sin funktionsnedsättning, som gjorde att hon började gå senare än andra barn, och nu springer de små benen ikapp med de andra kompisarna ute i hallen. 

Jag är så tacksam över att vi får vara här, på en avlägsen plats dit nästan ingen annan utomstående tagit sig. Här får vi utrusta lokala medmänniskor så att dessa barn kan bli sedda, tagna på allvar och få chansen att utvecklas i sina förmågor. Vår önskan är att i ord och handling få förmedla hopp till alla de familjer vi jobbar med. 

Centret med de lokala volontärerna har blivit en plats där barnen känner sig trygga och älskade. Inte så konstigt att de alla just i dag, efter några veckors avbrott, sprudlar av glädje över att få vara tillsammans igen!