Under de senaste månaderna här i Estland har det varit mycket oro och vånda sedan ryska trupper angrep Ukraina. Folk frågar sig på vilket sätt Baltikum kommer att beröras framöver. Hur kommer missionsinsatserna bland släktfolken att påverkas? Kommer kyrkor att kunna fortsätta med arbetet bland onådda folkgrupper i Ryssland?

I slutet av sommaren tog församlingarna på Ösel emot tjugotalet förebedjare från baptist- och pingstförsamlingar, samt lutherska, katolska och ortodoxa kyrkor i olika delar av Estland. Under tre dagar gick aktiva bönevandrare närmare 30 kilometer, med start från Lutherska kyrkan i Püha och till en avslutande allkristen gudstjänst i Pingstkyrkan i Kuressaare.

Förebedjarna stannade till bland annat i Piirimets, Pihtla, Tehumardi och Salme. Bland gamla kyrkoruiner, kapell och kyrkor kunde man höra bönebruset ljuda. Det är platser där väckelsens vindar har blåst i decennier.

Vid havsstranden i Salme mindes vi alla dem som flydde Estland med sina båtar när Sovjetunionen angrep på 1940-talet. Allt blev plötsligt så levande. Det blev så enkelt att sätta sig in i de människors liv som nu lämnar sina hem i Ukraina på grund av krig och elände.

Det var en underbar känsla att som kristna från olika samfund kunna samlas till en avslutande gudstjänst för bönehelgen och bönevandringen. Vi fick be för de kristna som förföljs och lider på grund av sin tro i östra Ukraina och Ryssland, men också för fred och ett andligt genombrott.

Vi tror att detta kommer att bana väg för väckelse, inte bara i Baltikum och Östeuropa, utan även i Skandinavien.