Det larmas ofta om att den svenska skolan är i kris. Eleverna har allt sämre kunskaper, vilket bland annat visats i de senaste Pisa-studierna, samtidigt som lärarkompetensen har fortsatt nedåt. Synen på lärarnas roll har också förändrats, bland annat genom nya, progressiva pedagogiska idéer som ”entreprenöriellt lärande”. Enligt Skolinspektionen innebär detta ”att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling.” I själva verket innebär det kravlöshet och elevledd undervisning i stället för lärarledd undervisning. Den progressiva pedagogiken tycks dock inte fått särskilt lyckat utfall. De dåliga skolresultaten talar för sig själva.

Samtidigt som elevernas baskunskaper i kärnämnena försämrats, visar en nyligen framlagd avhandling vid Göteborgs universitet, att ateism är normen i religionskunskapsundervisningen i svenska skolor, och att religion ofta presenteras som något förlegat. Motsättningsvis anger fortfarande läroplanen att värdegrunden i den svenska skolan ska förmedlas ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Hur går detta ihop?