Så här i tider av internationella kvinnodagen vill jag beskriva två personer jag fascineras av, två kristna ledare som betytt mycket för många.
Det fanns en ung lärarinna från Rytterne utanför Västerås som fick en lärartjänst på det småländska höglandet i min hemby Björköby, vid 1800-talets mitt. När hon kom till sin nya plats hamnade hon mitt i en andlig väckelse som pågick i Svenska kyrkan. Människor var fyllda av trons liv och Elsa Borg frågade en präst vad dessa människor hade varit med om. Prästen gav henne ett svar vars ärlighet man fascineras av.
"För de människorna är Gud redan nådig, men du och jag hoppas att han en gång ska bli oss nådig", svarade statskyrkotjänaren. Detta blev till en vändpunkt för Elsa och hon mötte Gud i den nåd som redan är given och hennes liv blev förändrat.
Hon kom så småningom till Stockholm och slummen på Söder. Hon startade Missionen på Vita bergen och brukar sägas vara Stockholms första socialarbetare. Elsa Borg står i dag staty i Vitabergsparken på Södermalm. Hennes stora sociala engagemang motiverades av det personliga mötet med Gud.
När pingstväckelsen bröt fram i USA fanns en ung kvinna som blev änka redan vid 19 års ålder och som sedan fick kämpa hårt med familjerelationer. Hennes första man dog, hennes andra man lämnade henne mitt under en kampanj och när hon gifte sig en tredje gång var äktenskapet pressat från början, då hennes man blev stämd av en annan kvinna som han hade lovat att gifta sig med. Äktenskapet varade inte länge. Evangelisten blev också kidnappad vid ett tillfälle och det fanns ryktesspridning och diskussioner om händelseförloppet.
Dessa brokigheter till trots var Aimee Simple McPherson så mäktigt använd av Gud. Hon började predika efter en uppgörelse med Gud när hon låg svårt sjuk. Hennes förkunnelse nådde tusentals, hennes predikningar trycktes i hundratals tidningar och hon startade en egen radiostation. Hennes ton var varm, och när hon kallade människor till omvändelse responderade folkskaror och många blev också fysiskt helade.
Hon byggde Angelus Temple i Los Angeles och blev förgrundsgestalten i pingströrelsen Foursquare Church. Begreppet Foursquare kommer från hennes fyra betoningar i förkunnelsen om Jesus som frälsare, helare, andedöpare och den som en gång ska komma tillbaka som kung.
Hon var alltså en klassisk pingstförkunnare med ett starkt socialt engagemang och stort rättvisepatos. Det berättas att en grupp från Ku Klux Klan kom in när Aimee predikade 1932 och började störa gudstjänsten. Evangelisten utmanade KKK-männen till omvändelse med orden om att Gud inte gör skillnad på människor. Utanför kyrkan den kvällen låg en stack av vita dräkter.
Elsa Borg och Aimee Semple McPherson var starka ledare i sin tid. Deras erfarenhet av Gud motiverade och drev deras insatser. De kom fram trots begränsningar för kvinnor att vara i ledarfunktion och var på ett sätt före sin tid.
Jag uppfattar att det var Anden som gjorde det möjligt. Det vore så förmätet av oss att tänka ledarskap enbart för män eller enbart för kvinnor för den delen. Det vore så att begränsa den helige Andes verk i en människas liv att ålder, etnicitet eller kön skulle definiera vem som kan leda. Det är tid att stå upp tydligt för det allmänna prästadömets inkluderande hållning.
Alla kan ta emot av helig Ande, alla kan höra Guds röst. Alla kan tjäna Gud oavsett kyrkosystem eller personlig bakgrund. Jag ser fram emot att få vara med och upptäcka allt fler av de kvinnor som bär en kallelse över sina liv. Jag tror att många kvinnor bär en inre passion, en kallelse som kanske inte alltid kommer fram.
Jag tänker att vi behöver uppmuntra varandra och inte minst kvinnor att våga stå fram, våga riskera något och se vad som händer. Våra församlingar och samhällen behöver många som Elsa och Aimee. Och vi behöver alltid komma ihåg att det inte är vår idé, det ligger i själva andeutgjutelsen att våra döttrar ska profetera.