Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

Sverige behöver församlingar där vi älskar varandra.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 7 nov 2019

I vår församling har vi formulerat en övergripande vision. I den säger vi att vi vill vara ”En församling som växer i kärlek till Gud, varandra och världen”. I min förra ledarkrönika belyste jag den första delen av den visionen när jag betonade att vi behöver församlingar vars gudsrelation präglas av en passionerad kärlek. Det ligger ju helt i linje med det dubbla kärleksbudet, där Jesus säger att det största budet i lagen är: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Sedan kommer ett bud som liknar det: ”Du ska älska din nästa som dig själv”.

Vårt land behöver grundläggande församlingar som älskar Gud med allt vi är och har. Men vi är också i ett desperat behov av församlingar där våra inbördes relationer präglas av kärlek.

Faktum är ju att aposteln Johannes utmanar oss långt in i benmärgen när han skriver: ”Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.” (1 Joh. 4:20-21) Johannes argumenterar för att vår kärlek till Gud, som vi inte har sett, måste visa sig i att vi älskar vår broder som vi har sett. Där faller privatreligiositeten platt till marken. Vår kärlek till Gud i himlen måste få ta sig uttryck i varma, nära, kärleksfulla relationer till våra systrar och bröder, i Kristus, här på jorden.

Tertullianus var en av de mest inflytelserika teologerna i kyrkan under 200-talet. I sitt berömda verk Apologeticus har han återgett vad hedningarna med förundran sade om den tidens kristna: ”Se hur de älskar varandra och till och med är redo att dö för varandra”. Tänk om det även i vår tid skulle få bli det vittnesbörd som människor tillskrev oss kristna! Tyvärr så är det nog helt andra ord som människor använder för att beskriva relationerna mellan oss kristna i dag. Men tänk om…

Tänk om…

…vi skulle kunna få uppleva en framtid i vårt land där det individualistiska perspektivet fick brytas, vi var villiga att dö bort ifrån vårt eget och vi verkligen, på riktigt, levde ut sanningen att vi är en enda Guds familj i våra olika församlingar.

Tänk om…

…vi skulle kunna få uppleva en framtid i vårt land där vi var villiga att dö bort ifrån våra oförrätter, gå förlåtelsens väg och se gamla konflikter utraderas, variga sår läkas och Kristi kropp helas.

Tänk om…

…vi skulle kunna få uppleva en framtid i vårt land där vi kristna ledare är villiga att dö bort ifrån våra begränsande lojaliteter till samfund och kyrkofamiljer för att verkligen älska varandra, stötta varandra, tjäna tillsammans och uttrycka att vår Gud bara har ett enda folk.

Tänk om…

… vi skulle kunna få uppleva en framtid i vårt land där vanliga, sekulära svenskar med förundran skulle få uttala om oss kristna: ”Se, hur de älskar varandra och till och med är redo att dö för varandra”.

Ja, vi kan väl åtminstone drömma om det här. Den drömmen känns ganska avlägsen men ändå så inspirerande. Och det bästa av allt är att drömmar kan bli verklighet.

Vår kärlek till Gud i himlen måste få ta sig uttryck i varma, nära, kärleksfulla relationer till våra systrar och bröder, i Kristus, här på jorden.

Varför tro på uppståndelsen?

Mot väggen De första kristna hävdade att de mött Jesus uppstånden. Varför ska vi ta det påståendet på allvar?... torsdag 22/10 00:00

Vid sidan av att älska Herren av hela hjärtat är detta Herrens syfte med oss.

Inför söndag Ps 68:5–7 I stort sett ofrånkomligt, svårt och underbart, skapat av Gud för Gud och människa. Så... torsdag 22/10 00:00

Jag är så tacksam för att det fanns en liten församling i det samhälle där jag växte upp.

Det är viktigt att komma ihåg varifrån man kommer. Själv växte jag upp i en litet gruvsamhälle i... torsdag 22/10 00:00

Cecilie Fassotte: ”En spännande resa”

Norska kyrkan. – Det är otroligt fint att gå den här vägen som par, säger Cecilie Fassotte, 44 år. Hon upplever...

Varför tro på uppståndelsen?

Mot väggen De första kristna hävdade att de mött Jesus uppstånden. Varför ska vi ta det påståendet på allvar?...