Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.
Johannesevangeliet 8:32

Världen idag

Sökande av sanningen måste vara viktigare än det politiskt korrekta.

Ledarkrönika · Publicerad 09:20, 2 jan 2020

Hur mycket av allt vi möter i media är egentligen sant? Eller snarare hur mycket av sanning får vi del av när vi konsumerar medias bild av en viss person, ett specifikt sammanhang eller en enskild händelse? Kan man lita på – för att nu ta några exempel på stora medieplattformar i Sverige – Dagens Nyheter, Aftonbladet och Sveriges Radios verklighetsbeskrivning?

Jag tror vi som är uppvuxna i frikyrkans värld många gånger har känt oss kränkta när vi läser och hör svenska mediers beskrivning av frikyrklig verksamhet. Vi är många som minns mediernas behandling av Livets Ords framväxt i början av 80-talet och inte minst mediernas beskrivning av grundaren, Ulf Ekman. Det var knappast en objektiv och sund verklighetsbeskrivning. Hån, förakt, förvrängning av fakta och ett mycket snävt vinklat perspektiv var vad svenska folket fick som ”sanningen om Livets Ord”.

Hur mycket av sanning får vi i beskrivningen av president Donald Trump i dag? Har du någonsin läst en enda positiv rad i svenska medier om denna märkliga man? Bilden man får är av en man som måste vara såväl psykopat och ointelligent som oberäknelig. Stämmer detta med verkligheten, eller finns det mer att säga om denne man som de facto sitter på världens mäktigaste ämbete?

Hur kommer det sig att han vann presidentvalet i USA 2016 mot populära Hillary Clinton? Och hur kommer det sig att ekonomin i USA blomstrar, arbetslösheten minskar drastiskt och att hälften av USA:s befolkning stöder sin president trots pågående riksrätt? Vad är det vi missar i vår mediebevakning? 

Hur är det med mediernas beskrivning av Sverigedemokraterna och Jimmy Åkesson? Har den varit sund och balanserad genom åren? Den som för tio år sedan skulle ha påstått att SD skulle bli ett parti lika stort som Socialdemokraterna och att Jimmy Åkesson skulle bli den mest betrodda politikern i Sverige, hade fått en tok-stämpel i pannan. En enad mediekår har år efter år i sina ledarspalter, krönikor och via olika kulturpersonligheter bekämpat och förminskat detta parti.

Och ändå växer det. Vad är det vi i media missar i våra analyser?

Är det kanske så att det politiskt korrekta väger tyngre än verkligheten? Om sanningen är den, för att nu ta ett aktuellt exempel, att den stora invandringen av unga män från andra kulturer i praktiken innebär ökad brottslighet på vissa områden – ska man säga det eller ska man endast säga det politiskt korrekta? Ska man, som statsminister Stefan Löfven i den omdebatterade intervjun nyligen i SVT:s Agenda, likt Bagdad Bob förneka ett samband som är uppenbart för de flesta?

I många år var det politiskt inkorrekt att ifrågasätta de så kallade apatiska barnen. Många varningstecken fanns att dessa barn utnyttjades av sina föräldrar för att de skulle kunna erhålla permanenta uppehållstillstånd. När väl tillståndet gavs, på grund av ”särskilt ömmande omständigheter” (läs: apatiska barn), blev plötsligt många av barnen friska igen. Tidskriften Filters oktober/novembernummer 2019 avslöjar i ett skrämmande reportage samhällets, och mediernas, svek av dessa barn.

Det politiskt korrekta vägde tyngre.

Trump, Åkesson och alla andra aktörer på den offentliga arenan ska självklart granskas kritiskt av media, men sökande av sanningen måste vara viktigare än det politiskt korrekta. Ensidighet förvränger verkligheten.

Och sanningen är inte alltid det politiskt korrekta.

Är det kanske så att det politiskt korrekta väger tyngre än verkligheten?

Rekordmånga säkerhetshot bland asylsökande

Samhälle. Antalet personer som söker uppehållstillstånd och som Säpo bedömer som säkerhetshot nästan trefaldigades i fjol. Enligt Migrationsverket beror det på...
Senaste nytt
Mest lästa just nu

Utstött – men pånyttfödd

Missionsglimten Jag är helt omtumlad av mötet med Alamak! Hon är strax över tjugo år och bor i ett av Asiens tuffaste länder. I dag står hon utanför sin...