Få har nog missat den uppmärksamhet som den nyutkomna boken Den andre (med originaltiteln Spare) har fått i media och på sociala nätverk.

Den är skriven av prins Harry, hertig av Sussex, lillebror till kronprins William och andre son till kung Charles III och prinsessan Diana. Originaltiteln syftar på ordleken mellan orden heir, arvtagare, och spare – reserven som får rycka in i händelse av olycksfall. Redan där anar man vart det hela är på väg.

Boken är en svidande uppgörelse med det mesta som Harry är missnöjd med kring sin uppväxt, sin familj och det brittiska kungahuset som sådant. Hur hans pappa Charles inte kramade honom när han berättade att mamma Diana dött i en bilolycka, hur han blev utnyttjad när en äldre kvinna tog hans oskuld bakom en pub, hur storebror William knuffade omkull honom i samband med ett gräl.

Att livet har varit svårt på många sätt för Harry betvivlar jag inte. Jag var heller inte närvarande när det han återberättar ägde rum, och kan förstås inte heller uttala mig om vad som är sant, falskt eller överdrivet. Det som däremot är intressant, talande och oroande är hur Harry i ena intervjun efter den andra inför boksläppet motiverat de intima, personliga och familjära detaljerna som boken exponerar, med att han vill vara ”transparent, ärlig och öppen”.

De här tre orden i kombination har blivit ett mantra för vår tid.

I ambitionen att vara transparent, ärlig och öppen ska allt återberättas och offentliggöras på sociala medier, och varje känsla, tanke och åsikt måste omedelbart bli publik. Vem som såras och vilka känsliga processer som förstörs är sekundärt. Självförsvaret för att publicera precis allt jag tycker, tänker och känner blir att det vore ”icke-transparent” och ”oärligt” att låta bli, oavsett vilka relationer runt omkring mig som ödeläggs genom vad jag offentliggör.

”Men är inte transparens och öppenhet något bra?” Mer än bra, faktiskt, det är helt livsnödvändigt. Problemet är inte själva orden eller deras definition, utan deras forum. Och framför allt vem eller vilka vi ska vara transparenta och öppna inför.

De forum som kräver din transparens och öppenhet är framför allt tre: din relation till Gud, din relation till dig själv och din relation till dina närmaste, framför allt din egen familj.

Alltför många hjärtan har skadats på grund av brist på ärlighet inför Gud. Alltför många själar har förmörkats genom vägran att öppna sig till bekännelse och förlåtelse. Alltför många familjer och relationer har krossats på grund av destruktiva hemligheter och ovilja att söka hjälp. På de här områdena är transparens och öppenhet livsviktigt.

Ändå beskriver inte Bibeln någon förtjänst med att berätta för precis alla om precis allting. Tvärtom. I Bergspredikan betonar Jesus gång på gång det ”fördolda” livet. Att det är de icke-offentliga processerna i våra liv som räknas och belönas av Gud. Att det är just i det fördolda som han ser, verkar, talar och kallar.

Och att vi djupast sett är, och mer och mer är på väg att bli, vad vi redan är i det fördolda.

Den stora risken med vår tidsandas offentlighets-hets är att inget fördolt finns kvar.