Livet måste ha mening. Det är titeln på en bok som sålts i över 16 miljoner exemplar och översatts till 52 språk. Den är skriven av Viktor Frankl, en jude född i Wien 1905. Han utbildade sig till neurolog och psykiatriker. Åren 1942–45 överlevde han flera koncentrationsläger, inklusive Auschwitz.

Under den tiden kom han fram till att de av fångarna som klarade sig bäst var de som hade någonting, eller någon, att leva för. De riktade sig mot någonting i framtiden som för dem var meningsfullt och det hjälpte dem att uthärda de svåraste omständigheter. Efter kriget skrev han den här boken, där tesen är att den viktigaste uppgiften för oss alla är att finna mening med livet.

Mina tankar har den senaste tiden återvänt till den bokens budskap. Nyligen presenterade nämligen Kairos Future en ny undersökning. Den visar på att utvecklingen i vårt land verkligen inte går åt rätt håll. Allt fler svenskar säger nämligen att livet saknar mening.

År 2003 var det sex procent av svenskarna som upplevde att livet var meningslöst. Bara 20 år senare, 2023, svarar hela 24 procent att livet saknar mening – i princip var fjärde svensk anser alltså att livet saknar mening. I gruppen män 18–30 år är det mer än en av tre som upplever det så.

Våga fundera en stund på den informationen. Hur mår egentligen en nation där en fjärdedel av invånarna anser att livet saknar mening? Och vad händer på sikt med en sådan nation?

Det finns naturligtvis många orsaker till att verkligheten ser ut så i vårt land. Utvecklingen i vår omvärld, den hotande klimatkrisen, den ekonomiska krisen och mycket annat gynnar naturligtvis inte situationen. Känslan av brist på framtidstro, hopp och gemenskap kan naturligtvis leda till en känsla av att livet saknar mening. Och det finns naturligtvis också många andra orsaker till att det ser ut så här.

Men jag vill också lyfta fram en annan orsak som jag tror är ytterst avgörande: Ju mer vi pressar undan den kristna tron, och förpassar den till tillvarons marginal, desto mer går känslan av livets mening förlorad. Ofta ser vi på det hela som att vissa människor tror på Gud medan andra inte gör det. Och skillnaden mellan de här två sätten att se på tillvaron är inte så stor.

Men jag tror att det är en stor, fet lögn. Jag tror att svaret på frågan om det finns en Gud eller inte får högst påtagliga konsekvenser. Om vi plockar bort Gud ur livsekvationen så blir resultatet förödande. Om Gud inte finns, så finns det egentligen ingen djupare mening med livet. För hur ska det kunna finnas mening med tillvaron om det inte finns någon som har menat något med det hela?

Ju mer Gud kommer att lämnas utanför livsekvationen desto färre människor kommer att uppleva att det finns mening med livet.

Låt oss våga ta in den här olustiga sanningen. Ungefär var fjärde människa som du möter i din vardag anser att livet saknar mening. Är det inte dags att de goda nyheterna börjar delas frimodigt igen? De goda nyheterna som berättar att det finns en god Gud som har skapat oss och att han har ett syfte, en avsikt, en mening med varje människas liv.

Jag tror att Viktor Frankl hade rätt: Livet måste ha mening.