På samma plats i Upplands Väsby där svensk pingströrelses tidiga ledargestalt, Lewi Pethrus, brukade sin gård, samlades nyligen pingsts pastorskår för sin årliga storsamling. Daniel Alm, som leder rörelsen i dag, lyfte fram hur den legendariske predikanten också varit lantbrukare med djur, 50 fruktträd och 3 000 jordgubbsplantor. Han ”befann sig nära marken, men hade kontakt med himlen”, sammanfattade Alm.

Även om platsen för den fysiska bondgården i dag är stadsmiljö kan vi med dagens perspektiv se hur hans andliga vision, uthållighet och arbete burit rik frukt både i Sverige och internationellt.

Vi fick under dagarna ta del av berättelser om andligt fruktbärande från representanter från några av de hundra systerkyrkorna i världen. De talade om hunger och törst efter Gud, omvändelse, bön, förnyelse, upprättande av kärleken och barmhärtigheten i relationer, budskapet om korset som den enda grunden för världens frälsning och att vi ska be för och predika om Andens utgjutande.

I den avslutande sången hade lovsångsledaren Josefina Gniste involverat några av de internationella ledarna när de tillsammans lyfte sången ”Välsignelsen” till en ny nivå, på svenska, engelska, finska, swahili, japanska och portugisiska!

När jag på söndagen före konferensen nåddes av beskedet att den amerikanske pastorn Jack W Hayford lämnat jordelivet, så påmindes jag om en predikantvecka för många år sedan där han varit inbjuden gästtalare. Han gjorde skäl för epitetet ”pastorernas pastor” när han talade på ett sätt som blev som balsam för de samlade. Under förbönsstunden minns jag att de flesta låg på knä i förkrosselse inför det som sker i Guds närvaro.

Tjänsten som församlingsledare innebär mycket glädje, men Hayford hade förmågan att förstå och förmedla något till den smärta som många också upplever och går igenom. Personligen upplevde jag en djup försoning och ett helande i det som skedde, då jag fick bekänna synd jag inte ens varit medveten om.

Genom dödsbeskedet påmindes jag om vad som kan ske när vi möts och betydelsen av att vi kommer samman på detta sätt. Jag fylls även av eftertanke och förundran över hur en nutida ledare har fått betyda så mycket för så många.

Jag minns att Hayford talade om andlig hunger och att den även kan skydda oss från stora felsteg. Som ledare är man ofta medveten om sina fel och brister, men då har jag funnit styrka i att jag ändå är hungrig efter mer av vad Gud har att ge.

Jag värdesatte enormt att jag senare fick möta Hayford på tu man hand, en gång i samband med en färjetur för pastorer på Östersjön och senare under Världspingstkonferensen i Stockholm 2010. Han uppmuntrade det jag upplevde som en kallelse i mitt liv genom att på ett förtroendefullt sätt tala om Guds andes verk i olika kyrkor och samfund.

Han kunde bland annat säga: ”Det här anser jag är den bibliskt mest underbyggda tolkningen, men jag kan förstå att man kan komma till den andra slutsatsen också” – något jag hört mig själv upprepa vid otaliga tillfällen, bland annat gällande dopet i den helige Ande.

Låt oss eftersträva och be Gud om hjälp om att också få vara brobyggare i kristenheten!