Jag tror att vi är många som, med stort intresse och djup gripenhet, de senaste veckorna har följt det som skett på Asbury University i Kentucky, USA. Eftersom denna tidning redan har rapporterat därifrån tar jag inte här plats för att berätta om det.

Jag skulle däremot vilja ge några reflektioner angående det som sker där.

Låt oss …

… ödmjukt tacka Gud för det starka andliga skeende som har berört det universitetet.

Varenda droppe av andligt regn som faller över vår törstiga jord är välkommen i den här tiden. Och när det kommer ett sådant uppfriskande vårregn som det gjort på Asbury University, då måste det få utlösa tacksamhet från Guds barn.

… hängivet be om att skeendet ska få fortsätta att spridas och beröra många fler platser och sammanhang i vår värld.

Det som jag personligen tycker är mest spännande med det här är att det tycks som att just denna skola är en slags andlig barometer, som ger utslag när ett starkt andligt högtryck är på väg att dra in över världen. Måtte det även den här gången visa sig vara så!

… intensivt sträcka oss efter att själva få del av det skeende som så påtagligt berört skolan.

När profeten Elia skulle lämna jorden fanns det olika sätt att agera på. Femtio profetlärjungar gick och ställde sig på avstånd längre bort. Men Elisa reagerade på ett helt annat sätt. Han sökte sig så nära Elia som möjligt. Han bad djärvt om att få del av en dubbel arvslott av den ande som hade vilat över Elia.

Jag vill hellre vara som Elisa än likna profetlärjungarna som stod som åskådare på betryggande avstånd. Jag är beredd att riskera att bli bränd och besviken. Men jag vill ha del av den Livets Ande som manifesterat sig på Asbury University.

Och jag vill inte främst ha det för min egen skull. Nej, jag vill ha det för den här trasiga och hopplösa världens skull. Jag vill ha det för en ung generations skull som håller på att gå under av brist på verklig mening, framtidshopp, frid och kärlek. Och för Guds skull vill jag ödmjukt, men ändå frimodigt, sträcka mig efter den manifestation av hans egen närvaro som vi sett ett exempel på i en liten oansenlig stad i Kentucky.

För jag inser att det inte räcker med det som vi själva har att bidra med. Det krävs att den levande Guden kommer oss till mötes. Han kan på kort tid uträtta så mycket mer än vad vi kan åstadkomma i all vår egen kraft.

Bibelordet lovar oss att om vi närmar oss honom så ska han närma sig oss. Därför vill jag tränga mig så nära honom – och det han gör – som det bara är möjligt. Visst är vi många som känner samma desperata längtan och törst?! Måtte leden av profetlärjungar som står som åskådare på betryggande avstånd få glesna. Låt det i stället få bli många som ivrigt söker det som vi sett ske, när Guds mantel har uppfyllt en gammal aula på ett kristet universitet i Kentucky.

Om du vill får du gärna falla ner på knä vid min sida och stilla viska, eller av hela ditt hjärta ropa ut: Gud, tänd på nytt din eld i mitt hjärta! Låt din eld få falla över vårt land, mer kraftfullt än vi någon gång tidigare har sett! Fyll vårt land med tyngden av din egen heliga närvaro!

Allt annat väger alldeles för lätt.