”Jag var ungefär sexton år gammal och kände inte den sanne guden.”

Så inleds The confessions of Saint Patrick, den äldsta kristna biografin från Storbritannien och en fantastisk berättelse om en tonåring som i början av 400-talet växte upp i ett kristet hem på den engelska västkusten. Föräldrarna var troende, men i de tidiga tonåren bröt Patrick med barnatron och deltog i fester där man tillbad de romerska avgudarna.

Men så en natt när hans föräldrar var bortresta, gjorde irländska slavhandlare en räd i byn och sextonårige Patrick var plötsligt på väg till ett främmande land för att säljas. Vi kan bara ana hans fasa. Irländarnas hedniska kultur och dess druiders mörka krafter hade slagit fruktan i alla. Ingen som förts dit som slav hade någonsin kommit tillbaka.

Patrick såldes på en slavmarknad och blev fårskötare på en farm. Men så, i takt med att åren gick, började Gud stilla knacka på hans hjärta och Patrick öppnade sakta dörren. Han skrev: ”Kärleken till Gud växte till i mig. Jag brukade gå upp för att be innan gryningen, i regn, frost och snö, och anden brann inom mig!”

En natt hörde så den unge mannen Guds röst i en dröm: ”Snart kommer du att komma tillbaka till ditt eget land. En båt är redo.” Nästa natt rymde han och vandrade 30 mil till den irländska östkusten, och fann mycket riktigt ett skepp som just skulle påbörja resan till England. Och vi kan bara ana glädjen när den ”förlorade sonen” kom tillbaka hem igen efter sex års slaveri i ett främmande land!

Där skulle historien ha kunnat sluta, men hemma i föräldrahemmet såg Patrick i en dröm en ung irländsk man som ropade: ”Vi ber dig, heliga ungdom, kom och vandra bland oss igen.”

Patrick tvekade inte. Han började genast planera återresan till det mörka land där han tidigare varit slav. Men den här gången skulle han i stället resa dit som en ambassadör för Guds rike, för att sätta så många som möjligt fria från andligt slaveri.

Resten är historia. Många historiska källor vittnar om hur Patrick under hela resten av sitt liv predikade evangeliet om Jesus, konfronterade ockultism, vann människor för Gud och planterade kyrkor. På sin ålders höst avslutade han sin berättelse med orden: ”Och så har det skett i Irland att de som aldrig känt Gud, utan fram till nu hade tillbett avgudar, har blivit ett Guds folk och kallas Guds söner.”

I dag är han en av Irlands mest kända personer, och hans dödsdag den 17 mars är landets nationaldag, Saint Patrick’s Day.

Den här berättelsen ger oss också en fantastisk bild av det kristna livet. Vi var alla bortvända från Gud, fast i ett andligt slaveri, men när Gud sökte oss och vi sade ja öppnades en väg tillbaka hem igen.

Men detta var bara början! Nu är det – även för oss – dags att gå tillbaka till ”Irland”! Tillbaka till den värld där vi en gång var slavar, men den här gången som ambassadörer för frihet. Inte för att lockas av det som ”Irland” erbjuder, utan för att hjälpa andra därifrån.

”Vi ber dig, heliga ungdom, kom och vandra bland oss igen.”

Ropet hörs fortfarande. Den här världen behöver människor som, fyllda av Guds ande, går tillbaka till sin värld med ett nytt liv på insidan och en ny livsstil på utsidan!