Det var många år sedan nu. Jag bodde i värmländska Årjäng och lyssnade i Missionskyrkan på ett föredrag om nyandlighet, varpå en kvinna vid mitt fikabord utbrast att ”kristendomen är så skuldtyngd i sitt tal om synd att detta förklarar människors längtan efter new age”.
Jag hade aldrig träffat henne tidigare och visste inte var hon kom ifrån, men inom mig kände jag mig något förtvivlad – samtidigt som jag förstod vad hon menade.
Eftersom jag precis hade haft en undervisningsserie utifrån Romarbrevet i min församling kunde jag inte låta detta passera. Jag pekade på undervisningen som Paulus gav till de kristna i Rom, som ju är av sådant slag att oavsett hur skuldtyngd en människa är så pekar den på en väg ut ur detta och framåt.
Det finns en sådan makalös kraft i Kristi kors att synden tappar mark och friheten blir enorm. Ingen befordran, examen, gåva, vinstlott, idrottsprestation, drog, motivationscoach eller ens förälskelse kan framkalla den glädje som då fyller en människas hjärta.
Utan att blunda för livets komplexitet beskriver Romarbrevet människans fallna tillstånd med all önskvärd tydlighet – men presenterar även en lösning. Den enda lösningen! För att återlösa oss och föra oss tillbaka till Gud, måste Jesus ta itu med synden. Hans blod tar itu med våra synder, vår skuld och fiendens attack.
Det är här i nuet vi ”tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva” och vi får ”regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus” (Rom 5:17). Efter att förståelsen växer om hur blodet tar hand om synderna, så läser vi vidare om hur korset tar hand om syndaren. Wow!
En krönika är inte platsen för undervisning så nu får jag hejda mig, men poängen är att det är befriande att tala om synd om man också ser lösningen.
Jag läste vid denna tid Watchman Nees bok, Ett rikt kristen liv, som på ett mycket insiktsfullt sätt hjälpte mig med Romarbrevet. Men parallellt med detta bidrog även Leanne Paynes böcker, Den helande närvaron, Den brustna avbilden och Restoring the Christian soul (finns ej på svenska), till att jag i tjänsten stabilt etablerade korset på alla aspekter av livet.
Gud rör vid människans djupaste identitet. Hans ljus genomtränger de mörkaste rum och synden förlorar sin makt över oss.
Jesus är en personlig Frälsare och kommer till oss för en relation som genomtränger själen på ett djupt plan. Varför talade Jesus till den samariska kvinnan om hennes sexliv? Det han gjorde var att gå bakom de skyddsmurar hon hade mot Gud och den helige Andes vidrörande.
Som många av oss skulle ha gjort måste hon ha känt en enorm skuld över sitt beteende och tänkte kanske: ”Om Gud visste vad jag gjort skulle han säkert förkasta mig.” Genom att tala till hennes undangömda synd drog han bort den tunga filten av skuld och sade: ”Jag vet vem du är och vad du har gjort, men jag kommer till dig med Faderns kärlek.”
Själv tror jag att frågan om synd kommer att leda till ännu mer ifrågasättande från vissa håll i vårt land. Likt profeten Elia i Bibeln står vi inför ett ”Karmel”. Men vi får ödmjukt be om en smörjelse som matchar uppdraget – för att så många människor som möjligt ska få möta nåden och sanningen i Jesus.