Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet 12:21

Världen idag

Är det partiledare eller partipolitik som styr de svenska väljarna, undrar Per Ewert med anledning av Jonas Sjöstedts sorti, som kan öppna för ett nytt politiskt spel. (På bild ses Stefan Löfven dansa med sin hustru, Ulla, på Nobelbanketten.) Foto: Henrik Montgomery/TT

Vem leder den svenska politiska dansen?

Ledare · Publicerad 00:00, 18 jan 2020

Som en blixt från klar himmel meddelade Jonas Sjöstedt att han avgår som vänsterledare – just när han lyckats göra en remarkabel comeback för sitt utfrysta parti genom att börja göra upp med motståndarna i M och KD. 

Sjöstedts avgång ställer svensk politik i ett nytt läge. De nya samarbeten som nästan höll på att luta mot ett extraval kan nu vara över – till glädje för regeringen och till frustration för oppositionen.

En annan oförutsägbar faktor med Sjöstedts sorti är att nya kort kan komma upp på bordet och ge ett helt annat politiskt spel. Vänsterpartiet rymmer flera radikala aktivister med åsikter långt ifrån genomsnittsväljaren, och med en alltför extrem ny ledare kan formkurvan vända ner för partiet.

Ofta ställs frågan om det är partiledaren eller hela partiets politik som betyder mest för väljarna? Just nu lutar nog vågskålen över åt det första. Låt oss göra tankeexperimentet att samtliga partiledare plötsligt skulle vilja kasta in handduken – vad skulle konsekvenserna kunna bli för respektive riksdagsparti?

Isabella Lövin och Per Bolund avgår. Ingen större skillnad. Miljöpartiets språkrör har länge åtnjutit lägst förtroende av alla partiledare, och partiets manöverutrymme är högst begränsat så länge de sitter kvar i regeringen.

Annie Lööf avgår. Inte alls otänkbart. Hennes nya tillvaro hemma med bebis kan väcka tanken att det finns viktigare saker i livet än att munhuggas i teve och plenisal. En annan ledare skulle kunna lämna Lööfs radikalism där alla politiska vägval byggts på principen att inte prata med SD. En ny centerledare kanske till och med kunde väcka Alliansen till liv igen.

Nyamko Sabuni avgår. Ingen skillnad. Liberalerna sökte en partiledare med kraft och kreativitet, men fick inte alls det genomslag man önskade. Partiets problem är att man inte har någon politiker som med tillräcklig styrka kan bära upp partiledaruppdraget. Inte den nuvarande heller.

Ebba Busch Thor avgår. Ett sådant drag skulle kunna betyda mycket. EBT har ett starkt genomslag som debattör och oppositionsröst, men är ideologiskt svajig. Ibland drar hon långt åt hårda-tag-kanten, ibland åt andra hållet, långt ner i det liberala diket. En annan KD-ledare kanske skulle luta åt Hägglunds mer socialliberala linje, eller kanske koppla tydligare till kristna värden. Alternativet är ovisst, men det spelar mindre roll då även nuvarande ledare är så oförutsägbar. 

Ulf Kristersson avgår. Det är en gåta att inte Moderaterna går bättre just nu. M-ledaren framstår som den kanske stabilaste partiledaren av alla, ändå slår det inte riktigt igenom, troligen för att ett annat parti framstår som en ännu starkare missnöjesröst. Det vore ett stort riskmoment för Moderaterna om Kristersson skulle lämna.

Jimmie Åkesson avgår. Det går inte. Åkesson kan när som helst improvisera upprört över utvecklingen i landet och kassera in ytterligare några tusen missnöjesröster. En annan SD-ledare skulle behöva flera år för att bygga upp samma plattform. Om Åkesson skulle tröttna får han helt enkelt göra som förra gången: ta en paus och låta partiet fortsätta växa tills han till slut tvingas ta ansvar som alla andra partier. 

Och så slutligen: Stefan Löfven avgår. Otänkbart. Det är möjligt att statsministern gärna vill slippa ur selen, men Löfven kan inte göra som sina föregångare – bara lämna över stafettpinnen till nästa. Om Löfven avgår måste riksdagen välja en ny statsminister, vilket betyder ännu en regeringskris. Partiet kan helt enkelt inte låta Löfven avgå, hur gärna han än vill.

Jonas Sjöstedts avgång pekar sammantaget på att den stökiga tiden i svensk politik är här för att stanna.

De nya samarbeten som nästan höll på att luta mot ett extraval kan nu vara över – till glädje för regeringen och till frustration för oppositionen.

Daniel Alm: Vi ställer inte in, vi ställer om

Coronapandemin. Vi har några tunga månader framför oss. Det skriver pingstledaren Daniel Alm till samfundets... fredag 27/3 17:11

De vill ge unga utrymme att växa

Lärjungaträning. Paret Stenstrand brinner för att hjälpa unga ledare att växa och hålla i det långa loppet. Något de... fredag 27/3 11:20

De vill ge unga utrymme att växa

Lärjungaträning. Paret Stenstrand brinner för att hjälpa unga ledare att växa och hålla i det långa loppet. Något de...

Tro inte på lögnen att du är svag när du visar dig sårbar.

Ungkrönika ”Hur är läget?” Det lär vara den allra vanligaste fråga vi får. Men hur ofta är vi egentligen...