Det finns tecken som låter ana en växande förståelse för kritiken mot abortsituationen i världen. Ett litet tecken, också i Sverige, är att Expressen nyligen illustrerade en artikel om förslag till skärpt abortlag i Texas med en bild på en realistisk fosterdocka. Att antyda att ett foster har mänskliga drag har varit tabu.

Men det finns andra, tydligare, tecken på att rätten till liv vinner framsteg. I Europa kommer ljuset från öster. Polen är föredömet, där kampen mot de höga abortsiffrorna gick hand i hand med kampen för ett fritt och demokratiskt land. Flera av de nya staterna i Östeuropa har också skärpt sin lagstiftning, till exempel Ungern, Nordmakedonien och Kroatien.

I Ryssland, som för hundra år sedan var först i världen med att införa fri abort, finns ett växande motstånd, lett av den ryskortodoxa kyrkan. Den fria aborten infördes inte av ideologiska skäl – Lenin var emot abort – utan på grund av extrem nöd och svält. Men den blev bestående och satte agendan världen över.

De ryska aborttalen har dock sjunkit kraftigt sedan kommunismen gick i graven. Också här syns sambandet mellan demokrati och rätt till liv.

I många länder är det, till skillnad från Sverige, självklart att respektera vårdpersonals samvetsfrihet. Ett växande antal läkare och annan personal väljer nu att avstå från att delta i abortoperationer, till exempel i Italien.

I USA har prolife-rörelsen flyttat fram sina positioner, mycket på grund av Donald Trumps tydliga ställningstagande som president i abortfrågan. I många delstater har man försökt skärpa lagstiftningen men fått vika, sedan abortförespråkare dragit beslut inför domstol, där ett kontroversiellt utslag i Högsta domstolen 1973 varit vägledande.

Det förslag som nu undertecknats i Texas är dock juridiskt konstruerat på ett sätt som har större förutsättningar att kunna träda i kraft. Genomförs det i praktiken kommer abortgränsen att sänkas till vecka sex. Med all sannolikhet kommer det att få efterföljare i en rad andra stater. En stor förändring kan alltså vara på gång.

Tyvärr verkar Västeuropa hamna sist när det gäller att försvara rätten till liv. Här är debatten tystad, samtliga politiker inmotade i en och samma uppfattning. Humanismens och demokratins ursprungsområde ligger bakom en järnridå av likriktning, förtryck och brutaliserad människosyn.

Börjar det inte bli dags att vakna och försvara livet, människovärdet och demokratin – också i Sverige och Västeuropa?