Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

"Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Det är den bästa utgångspunkten för miljöarbete, menar ledarskribenten. Foto: Fredrik Hagen / TT

Vårt kristna uppdrag och ansvar för miljön

Ledare · Publicerad 00:00, 3 sep 2018

Den historiskt varma och torra sommaren ger eko in i årets valrörelse och gör miljöfrågorna mer brännande än på länge. Det är inte en dag för tidigt. Vi har till och med fått ett nytt ord: klimatångest.

När miljörörelsen växte fram under 60- och 70-talet var den ofta motiverad utifrån ett panteistiskt synsätt. Natur, djur och människa smälte samman till en andlig enhet med Moder Jord. I dag är miljörörelsen nog mestadels pragmatiskt driven; det handlar helt enkelt om överlevnad.

Miljöengagemanget borde ha vuxit fram bland oss kristna som en självklar följd av vår tro: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Det är den bästa utgångspunkten för miljöarbete.

Kristen tro ger motivation till kamp för miljön. Jorden är skapad av Gud och han är engagerad i dess framtid. Därför ska vi vara engagerade för jordens framtid. Än mer; vi människor har fått denna planet som vårt hem. Vårt uppdrag är att bruka och bevara den – inte att förbruka och förstöra den.

Kristen tro ger en helhetssyn på förhållandet mellan människan och naturen genom att beskriva två olika dimensioner.

För det första är vi ett med naturen. Vi är skapade av ”jord från marken”, för att citera 1 Mosebok. Vi är små och beroende och delar en grundförutsättning med djur och natur: Vi är skapade. Ingen av oss är Gud. Ingen av oss är oberoende. På detta område står vi på samma nivå som resten av skapelsen.

För det andra är vi människorskilda från naturen genom att vara skapade till Guds avbilder. Vi har fått herravälde över skapelsen. Vi som, å ena sidan, är ett med naturen är, å andra sidan, höljda över naturen. Vi har en identitet som ingen annan varelse har – vi är Guds avbilder – och vi har fått ett unikt uppdrag. Vi ska, med ansvar inför Skaparen, härska över jorden och lägga den under oss. Naturens resurser finns till för oss och vi har rätt att utvinna dem.

Kristen tro ger också hopp. Ställda inför det faktum att vi har svikit vårt uppdrag, bedrivit rovdrift på naturens resurser och nu står inför hotet om globala miljökatastrofer, sprider ångesten sig. Är det försent? Är det lönt att engagera sig? Kommer mänskligheten att överleva?

Enligt kristen tro har Gud inte övergett sin skapelse. Jesus kommer att komma tillbaka till en bebodd jord. Det är inte försent; det finns hopp! Inte så att vi därför kan slå oss till ro, utan så att vi kan veta att det är lönt att engagera sig och driva utvecklingen i en bättre riktning.

Här är det därför viktigt att tänka långsiktigt och strategiskt. Det hjälper inte att försöka frysa utvecklingen och bli teknik- eller utvecklingskritisk; det befäster bara våra problem. Det som behövs är ny och bättre teknik som löser den tidigare teknikens avigsidor. För att kunna utveckla ny teknik behövs ekonomisk utveckling som ger resurser till forskning och innovationer.

Politisk klåfingrighet bör undvikas, som till exempel förslaget om dieselförbud i städerna. Problemet är ju inte dieseln, utan den otillräckliga reningen av dieseln och utsläppen av farliga partiklar. Politiker bör därför fatta beslut om sänkta utsläppsnivåer, i stället för att förbjuda diesel, och överlåta åt forskare och tekniker hur det bäst kan ske. Och förstås sätta bilindustrin under strängare uppsikt vad gäller utsläppsfusk.

Kristen tro ger motivation till kamp för miljön. Jorden är skapad av Gud och han är engagerad i dess framtid. Därför ska vi vara engagerade för jordens framtid.