Rätten till asyl har bibliska rötter. Förbundet på Sinai talar om ”asylstäder” (Bibel 2000) eller ”fristäder” (Folkbibeln). Dessa skulle utgöra en tillflykt för den som felaktigt hotades till livet. Det finns alltså extra starka skäl för den som är kristen att ta människors skyddsbehov på allvar.
Den moraliska principen är glasklar. Frågan är hur de specifika reglerna för asyl ska se ut i vår globaliserade värld? Sex specifika städer som tillflyktsorter, vilket gällde i Israel, är inte lösningen på den utmaning vi står inför.
Det nuvarande internationella regelverket är satt under press, eftersom det inte längre fungerar. Det är framtaget för en annan tid med andra förutsättningar. Många länder har i praktiken redan övergivit asylsystemet och principen om första säkra land tillämpas inte konsekvent.
I Danmark har Folketinget röstat igenom Socialdemokraternas förslag om ny asylpolitik, utifrån motiveringen att det nuvarande systemet är trasigt. När Mattias Tesfay, Danmarks invandrings- och integrationsminister, intervjuades i SVT motiverade han deras politik utifrån ett moraliskt och humanistiskt perspektiv.
Majoriteten av dem som söker asyl har inte skyddsskäl, utan är ekonomiska migranter. Alltför många av dem som får avslag på sin asylansökan väljer att inte återvända till sina hemländer utan stannar i stället i ett växande skuggsamhälle. Samtidigt växer de maffialiknande smuggelorganisationerna, som lurar människor och sänder dem ut på livsfarliga resor över Medelhavet.
Konsekvensen av detta är att en enorm mängd arbete och pengar läggs ner på människor utan skyddsbehov, i stället för att komma verkligt behövande människor till del.
Det danska alternativet är att asylprocessen inte längre ska ske i Danmark utan förläggas till ett tredje land, till exempel i Afrika, som får betalt för detta. Tanken är att endast de som efter utredning har fått asyl får resa vidare till Danmark.
Förslaget har kritiserats av både FN och EU och det finns inget land som har förklarat sig villigt att utgöra mellanhand för asylsökande till Danmark. Men oavsett vad som kommer att ske med det danska förslaget så sätter det fokus på en diskussion som vi oundvikligen måste föra: Finns det något alternativ till det nuvarande systemet och hur ser det i så fall ut? Eller går det nuvarande systemet att laga och hur ska det i så fall gå till?
Att sticka huvudet i sanden och låtsas som om systemet fortfarande fungerar är i längden inte hållbart.