Nyligen kunde Världen idag berätta om Duua och Mohamed, två nykristna före detta muslimer från Irak, som har fått betala ett högt pris för sin kristna tro. Att muslimer som konverterar till kristen tro förföljs är inte ovanligt. Kristna är världens mest förföljda grupp och förföljelsen kommer vanligen från militanta islamister. Ofta har förföljelsen kunnat förläggas till hårdföra muslimska stater. Men nu slår förföljelsen mot kristna i Sverige. Allra mest tydligt är det på svenska asylboenden.
När Duua tog av sig slöjan började trakasserierna mot paret. Hot och glåpord blandades med isolering och tystnad. Fler och fler berättelser av samma slag kommer nu fram. Den kristne konvertiten Sheko, från Syrien, berättade för Världen idag om hur han blev hotad av sina landsmän när han skaffade en bibel och ett kors. På ett hotfullt sätt berättade förövarna om hur de skulle få honom att bli muslim igen, de spelade sånger från islamiska staten och andra på asylboendet slutade prata med honom. Konsekvensen blev att han fick svårt med sömnen, på grund av oro för att någon skulle attackera honom på rummet under nattens timmar.
Andra berättelser från kristna på asylboenden som Världen idag har tagit del av är av samma karaktär. Knivhot, hot om att få halsen avskuren, andra dödshot, biblar som rivs sönder, uppmaningar om att ta av korshalsband, knuffar i matkön och en hel del annat. De berättelser som tidigare har nått oss från krigets Syrien och Irak når oss nu igen. Men nu från svenska asylboenden. Det land som skulle vara en fristad bort från förföljelse har i stället blivit ett land där förföljelsen tillåts fortsätta.
Hoten och trakasserierna på asylboenden drabbar inte bara kristna. I lördagens Svenska Dagbladet berättades om två hbtq-personer som drabbats. Det som förbluffar är att reaktionerna, inte minst från Migrationsverket, verkar vara så olika.
När Migrationsverket konfronteras med uppgifterna om förföljelse av hbtq-personer på svenska asylboenden säger Sverker Spaak, som arbetar med boenden på Migrationsverket, så här till SvD (6 februari): Jag tror att vi under året kommer att kunna erbjuda boenden med bra nätverk i närmiljön – större städer där RFSL har verksamhet – eller speciella boenden med inriktning på hbtq. Men det är en levande process som får styras lite av behov.
När Migrationsverket konfronteras med uppgifter om förföljelse av kristna på svenska asylboenden, säger Ulrika Langels på Migrationsverkets presstjänst så här till Världen idag (8 februari): Alla har rätt att komma in med anbud om att öppna boenden men vi har inga planer att ändra på hur vi bosätter. Man placeras där det finns plats. Vi delar inte upp människor efter till exempel religion eller etnicitet.
Så, när det gäller hbtq-personer verkar särskilda boenden vara ett alternativ för Migrationsverket. Men när förföljelsen drabbar kristna verkar särskilda boenden inte vara ett alternativ. Detta trots att Diskrimineringslagen stadgar att diskriminering ska motverkas, både när det gäller ”religion eller annan trosuppfattning” och när det gäller ”sexuell läggning”. Konsekvensen blir att kristna får bo kvar bland sina förföljare, medan hbtq-personer erbjuds annat boende. Är det måhända politisk korrekthet som ligger bakom detta hyckleri?
Man kan tycka att det vore ”ett nederlag för vårt samhälle”, som ärkebiskop Antje Jackelén uttrycker det, om kristna skulle erbjudas särskilda boenden. Man kan dessutom tycka att det är bättre ”att vi försöker ge hjälp för att leva tillsammans”, som biskop Johan Tyrberg uttryckte det i ett blogginlägg. Men så resonerar vi inte om kvinnor misshandlas. Då är det en självklarhet att samhället ska erbjuda skyddat boende och en fristad från den som har misshandlat kvinnan ifråga. För den som lever under faktiska dödshot är det ganska ointressant om deras flytt undan hot beskrivs som seger eller nederlag för samhället. De vill bara känna sig trygga.
Nu krävs krafttag, från både myndighet och politiker. Kristna hotas, trakasseras och misshandlas i det som ska föreställa deras hemmiljö. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Förövare måste lagföras, medan offer måste erbjudas verkligt skydd. Allt annat är ett gemensamt nederlag för vårt samhälle.